Jag tror att det var den 31:a eller den 30:e januari 2008 som jag började blogga. Vilket gör att jag idag, med säkerhet, har haft bloggen i tre år. Min blogg har gått och blivit, tja, 3 år men på något sätt så känns den ändå som en veteran i bloggosfären. Kanske inte riktigt så men den kom precis innan allt exploderade.

Hade en väldigt kort dag i skolan idag, en timme, man börjar ju undra varför man ens går dit. Men lärorikt är det ändå, ser fram emot allt vi ska göra den här terminen. Det kommer att bli tungt, men på samma gång så är det ju det sista vi gör här på Universitetet så det ska ju vara en utmaning.

På onsdag åker jag till Uppsala, Richard joinar partyt samma dag och tillsammans ska vi nog kunna få de andra i kollektivet att lyssna på Oasis på högsta volym. Något jag inte gjort på väldigt längre. Jag skäms...
På fredag byts han ut mot Maja som kommer in fräsch från avbytarbänken och så börjar vi en tredagarsfest, med vin, Kings Cup, tacos och den stora Super Bowl-finalen.

Jag har skaffat mig en Myspace-sida, jag sitter och krånglar med designen, vet inte riktigt vad jag vill ha men jag tror att det blir i samma stil som Under The Stars EP:n, mörkt men på samma gång finns det ett litet ljus som alltid skiner.

Och nu tacklar jag av, ska ut på en nattpromenad. Har inte vågat gå sedan förra veckan då två personer blev skjutna på lika många dagar. Visserligen i en annan del av staden men man blir ju ändå lite försiktigare.
Flogging Molly, The Dubliners och en nypa Arcade Fire håller mig sällskap.

Nu när vi väl har slutat att jobba med Photoshop i skolan börjar jag äntligen få tillbaka lite inspiration och nu tycker jag att det är kul igen.

Det här är min favoritbild på Coldplay, jag kombinerade den med ett litet polaroid-expirment som jag har velat genomföra under en längre tid. Tillägnar den även till Amanda som tog hem Coop Forum Cup tidigare idag. Grattis min vän!

Nu har vårterminen dragit igång. C-terminen. Forskning i 20 veckor framåt. Jag är väldigt taggad på det faktiskt, kanske beror på att det kan bli det viktigaste arbetet jag gör under hela min akademiska karriär. Om jag tycker att det är kul och att jag får ut något av det så skulle jag kunna tänka mig att läsa vidare till professor inom ämnet media och kommunikation. Jag har ett brinnande intresse för att förstå varför människor kommunicerar på olika sätt, samt hur media sprider bilden av verkligheten runt omkring sig.

Håll blicken kvar i skyn // David R.

Och när det kommer till kursen i grafisk formgivning så är den också snart klar, vi hade den slutgiltiga redovisningen i torsdags, de sa att de gillade mina idéer och att de skulle använda några grejer så det ser jag som det bästa betyget man kan få. När redovisningen var klar och minglet höll på satte jag mig i trappen för att tagga ner lite, snackade med några kompisar och en frågar mig vad jag vill bli när jag blir stor och syftar på mitt arbete som hänger uppe. "Musiker", svarade jag som om det vore en självklarhet. Men lägger snabbt till: "Men det är väl mest en rock n roll dröm". Sen har vi ett litet snack och det verkar som om han tror att jag har en framtid inom grafisk formgivning. "Kanske", svarar jag. Jag tycker att det är kul men på samma gång så finns det så mycket annat jag också vill göra. Men det var i alla fall det var jävligt skönt att få så pass positiv feedback av folk i min klass och lärare till skillnad från all den andra skiten jag tagit under det här halvåret. Men det är väl lite så att när en dörr stängs så öppnas en annan.

Nu håller jag bara på med de sista småuppgifterna och sen är jag klar och kan blicka framåt.
Jag blev klar med en illustration idag:

Uppgiften var att illustrera ett ord eller en dikt. Eller en låt (jag kände att det var okey att ta det steget).

Låten är Lovers In Japan av Coldplay, som för övrigt är en fantastisk låt som ni borde lyssna på om ni inte hört den.
En sak är oklar, under kursens gång var jag inte alls taggad på att använda Photoshop eller Illustrator, men nu när vi väl är klara tycker jag att det är jätteroligt igen. Det är lite småjobbigt att jag fungerar tvärtom sådär. Men det är lite så jag är. Jag sa till min far för inte så längesen att jag aldrig skulle vilja jobba som musiker för då skulle det vara mitt jobb, då skulle det inte vara den där hobbyn som jag brann för längre.

Nu ska jag ut på min nattpromenad och antagligen lyssna på Guns N' Roses och spela luftgitarr eller The Decemberists nya album: The King Is Dead som jag gillar skarpt. Speciellt June Hymn som påminner en om sommaren.

Om jag får förmånen att vara bestman någon gång så ska jag göra exakt samma sak.

(och om någon vet vart man kan få tag på en sån blå skjorta som han har i live-segmenten hör av er!)

Håll blicken kvar i skyn // David R.

Julen var hur bra som helst, middag och firande med de närmaste först och sen en sen natt hemma hos kusinerna med äkta rysk vodka och spel in på småtimmarna. Sen kom juldagen som var väldigt speciell, full med förväntan på en toppenkväll, 7 cider och en Tequila Rose-flaska körde Philip upp mig och Martin till Hemse där förfesten varade i 20 minuter innan vi var tvungna att skynda oss vidare till en hyrd buss som skulle köra in oss till krognatten i Visby.
Ja, det var stressigt och det blev mycket alkohol på en och samma gång, men kanske var det det som gjorde kvällen. Bussen i sig var en upplevelse, jag har aldrig riktigt känt att jag har hört hemma därute där jag växte upp, inget negativt med det, människor är olika liksom, så jag kände mig lite som både Filip och Fredrik på samma gång. Ni vet, när de åker ut till någon halvt okänd ort i Sverige där de låter alkoholen för dem samman med ortsbefolkningen. Så där sitter jag, längst bak i bussen, halvt ensam med en gammal kompis från högstadiet, vi kan kalla honom "Jeppa", för det är faktiskt hans namn, och pratar om gamla goda tider, sjunger med i gotländska låtar och dricker min Tequila Rose som om det var läsk. Två pisspauser senare och vi var äntligen i Visby där den kyliga vinterluften var full av förväntan. Av någon oklok anledning gick vi en omväg ner till hamnen och Club Dåbbra och vi stötte på polisen, inget allvarligt, men alkoholen had to go. En kvart senare stiger vi in på klubben och inleder en toppenkväll med liveband och allt. Såklart var jag tvungen att vara längst fram, som alltid när musiken spelas live. Jag skrek mig hes på gamla rockklassiker och såg inte någon jag kom dit med på över två timmar, men klassar ändå kvällen som: kanon! Strax innan jag skulle gå träffade jag på Elin i baren och försöker sköta ett någorlunda normalt samtal i öronbedövande musik, jag tror att jag börjar bli gammal. Jag gick vidare ut i natten och börjar snacka med någon kille, Murar-Julle, som slår följe med mig till Max. Mycket händer på den tiden, det mest anmärkningsvärda är väl att vi är nära att bli nedslagna av någon kille som hade fått i sig lite för mycket. Väl på Max frågar jag honom om han ska käka med mig eller om han ska ta en taxi hem, som han har snackat om hela tiden, han svarar att han ska käka med mig. Jimpa stod och tog beställningar, som alltid när jag är där, "skönt" tänkte jag då vet han exakt vad jag är sugen på. Jag presenterar Murar-Julle som en ny bekantskap och säger att vi ska dinera ihop, Jimpa säger då på skoj "Han vet att du är bög va?", jag svarar "Jaja". Vi får vår mat och ska sätta oss ner för att käka, då ser jag att Murar-Julle har sitt käk i en påse och säger att han ska åka hem, vi tar i hand och säger "hej då". Jag skrattade lite för mig själv innan jag började äta i min ensamhet. Efter det började jag gå ner mot hamnen igen i ett desperat försök att hitta gänget jag kom dit med, turligt nog hittade jag dem precis innanför murarna och äntligen kände jag mig säker igen, trodde jag... 
Kort därefter blev jag, en vän och hans flickvän mordhotade, han har mordhotat mig förut och jag har fått det förklarat för mig att det bara är på skoj, så "skitkul" tänkte jag. Men ja, vi skrattade åt det kort därefter.

Efter en till vända på Max, där jag bland annat sprang på den gamla tempelriddaren Wilhelm Hempel, gick bussen hem igen 04.00. Där i min ensamhet började jag skriva på några låtar som jag fortfarande skriver på, men mer om det senare. runt klockan sex däckade jag, Martin och Fide i Rasmus säng och så fick den natten sitt slut.

Nästa stora händelse ägde rum på nyårsafton, som visade sig bli en mycket underhållande kväll.
Jag bilade in till Johannes med Martin, Fide och Danne, väl framme började de andra supa medan jag parkerade bilen och ja, ni gissade rätt: jag fick supa ikapp, turligt nog är jag väldigt bra på det och kvällen började trevligt. Efter 3-4 klädombyten var jag redo, det blev tischa och kavaj, för en helkväll som inleddes med middag på HP5.
Det var den mest värda nyårsmiddagen jag har varit på någonsin. Efter en fantastisk god bit oxfilé och en flaska vin var jag redo för festen som skulle fortsätta hos Johannes där vi fick sällskap av Majas gäng och såg Sverige vinna mot Kanada i JVM. Sen drog festen vidare ner till hamnen... Och alla som har upplevt det vet att det är en fantastisk flopp! Det här året blev det dock lite bättre, fast att det började med att tolvslaget ägde rum när vi var någonstans mitt inne i innerstaden, det brukar bli så så man fick ta det med en nypa salt. Efter en flaska champagne gick jag och resten av gänget in på HP5, vi fick gå före i kön eftersom vi hade redan hade varit där så vi slapp frysas. Väl inne fortsatte natten med en Filip och Fredrik-fylla, ni får fråga om ni inte vet vad det betyder. Klockan fem kom vi hem till Johannes igen, beslutsam och lite dum som jag var, försökte jag tvinga alla andra att köra till klockan sex, vilket jag alltid vill göra. Dock så har jag ingen makt i det där gänget så det slutade med att jag korkade upp ensam, dock så tog jag det visa beslutet efter 5 minuter och avbröt det hela. 

Två fantastiska kvällar som ja, helt enkelt var riktigt bra rakt igenom och som jag vill göra om snart.

Ett bra nyår är det som avgör om ett lov har varit bra eller dåligt så jag kan bara tacka och ta emot för allt jag fick vara med om och alla människorna som var där och gjorde det hela möjligt.

Lovet har även varit en liten kreativ period, jag har skrivit klart tre låtar:
"No, No, No" -En sorglig liten låt om att inte få hjälpa till.

"Come With Me" -En låt om ett försök att fly till ett ställe som inte finns.

"Down By The River" -En låt om kärlek, vänskap och att inte prata med varandra på år och dagar.

Sen började jag även skriva på två låtar till:
"A Friend of The Night" -Det var en av låtarna jag skrev på bussen hem efter juldagskvällen. Den handlar om precis vad det låter som.

"The Moon and The Sun" -En tragisk kärlekslåt om två personer som aldrig möts.
"Hopes and Dreams and Fears" -Handlar om min uppväxt och jag tittar tillbaka på allt som gjort mig till den jag är. Har varit väldigt blödig och nostalgisk nu under lovet så det var skönt att få ner det till ord.

Jag funderar fortfarande på att skaffa myspace, snackade igenom grejen med Matilda och jag har fått bra respons på de låtarna jag har skickat ut till folk så jag vet egentligen inte vad som hindrar mig att fixa en myspace-sida med demolåtar. Jag sa till Matilda att jag skulle göra det nästa helg, vi får väl se vad som händer.

Nu ska jag ut på min nattpromenad och lyssna på Guns n' Roses, jag blir helt jävla orädd när jag lyssnar på deras livealbum. Jag går där och drömmer mig bort och önskar att jag kunde spela gitarr som Slash.

Och om någon vet vem Murar-Julle är: be han höra av sig!