Mediepedagogik A
Jag tror att vår första lektion var tisdagen den 24:e januari. Och det kändes rätt direkt.
Jag ska inte säga att jag lärde hantera nya digitala verktyg (som kameror, photoshop, dreamweaver, mfl.) men jag förfinade dessa kunskaper och kunde dela med mig av dom till mina medelever. Vilket blev klart för mig efter ett tag att det var mitt syfte med kursen. Det blev väldigt inspirerande att se mina medelever växa av mina kunskaper. Så inspirerande t.o.m. sökte in till lärarprogrammet i Uppsala.
Genom att läsa den här kursen så kan jag avsluta ett kapitel och gå vidare till nästa.
Nätkulturer
Den här kursen gav mig en chans att definiera och förstå vad sociala medier är.
Tillsammans med min arbetsgrupp undersökte vi våra egna och andra ungas medievanor och mötesplatser på internet. Det gav oss en förståelse för hur ungdomar fungerar och jag tror att det är oerhört viktigt för min framtida roll som lärare.
En annan intressant aspekt av kursen är Adobe Connect som funkar jättebra för att skapa ett virtuellt klassrum. Jag har läst andra kurser online på distans men det här var första gången som jag inte upplevde några problem så länge man hade en bra uppkoppling och mikrofon. Jag tyckte även att det var ett väldigt bra program att redovisa i, förutom en sak: man såg inte de andra och kunde inte läsa in deras reaktioner och skapa ett mer dynamiskt berättande. Så ett litet förslag är att man kör med webbkameror, om möjligt, vid redovisningstillfällena i de små grupperna.
Uppgift v.20: Mötesplatser
Reflektion: Adobe Connect
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/adobe_logo_202019484.jpg)
Tills nästa gång kursen ges så tror jag att de skulle vara bra om man lägger lite extra fokus på att eleverna ska förbereda bra diskussionsfrågor och fungera som någon form av moderator och se till att alla får tala. Jag vill det här främst eftersom det var diskussionerna som gav mest. Att en del diskussioner dog lite snabbt kan ju även bero på att vi redovisade åtta på morgonen och att alla, inklusive mig själv, inte riktigt var vakna, men när vi väl kom igång och började snacka så gav det lika mycket som själva undersökningarna.
Uppgift v.16: Reflektion över företag och organisationers Twitter-användning
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/twitter-logo_198917202.jpg)
Sen dess har twitter inte bara växt och fungerat som en mikroblogg där man kunde följa sina vänners tankar utan även blivit en plats där företag, stora som små, marknadsför sig.
Hur de marknadsför sig ser annorlunda ut beroende på vad det är för företag.
Coca Cola t.ex. är extremt aktiva, ofta runt en 10 tweets (inlägg i timmen) vilket i sin tur leder till hundratals tweets per dag.
Deras tweets fokuseras främst på konsumenterna, i mer än hälften (långt mer än hälften om vi ska vara riktigt ärliga) av tweetsen taggas andra twitteranvändare som har hashtaggat (#) Coca Cola i deras tweets.
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/cocacolatweet_198920107.jpg)
Deras tweets är centrerade kring deras övergripande organisationsmål:
-Bevara världen biologiska mångfald.
-Verka för att förnybara naturresurser används på ett hållbart sätt.
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/wwftweet_198920101.jpg)
Som bilden visar så skriver de om nya klimatlagar i Mexiko, skyddandet av våtmarker och Earth Hour, för att nämna några av de mest aktuella tweetsen när detta blogginlägg skrivs.
Och hänvisar ofta till nyheter från deras egna webbsida och andra nyhetssidor.
De använder twitter som en förlängning av deras organisation för att förmedla sitt budskap kring deras grundmål och ge läsarna stora nyheter (stora som i mycket text) i mikroformat, en sammanfattning liksom. De svävar inte ut och skriver om annat än sådant som rör deras verksamhet.
En liknande sida i Sverige är Rädda Barnen vars twitter också fokuseras kring de budskap de vill förmedla. De håller kolla på lagar, regler och nyheter som rör deras verksamhet precis som WWF.
Det första som särkiljer Great Works från de andra företagen och organisationerna jag har nämnt är att de inte alls uppdaterar sin twitter lika mycket. Den senaste uppdateringen är en månad gammal (19:e mars).
I övrigt känns den mer personlig, de tweetar om sina medarbetare, eventuella framtida medarbetare, och svarar på andra twittrares synpunkter och designer.
De pratar även om projekten de arbetar på som t.ex. hur de sammanförde Absolut Vodka och Swedish House Mafia.
De är framförallt mer aktiva och uppdaterar sin twitter nästan dagligen, och till skillnad från alla andra företag och organisationer jag har tagit upp här så har de bilder på de som twittrar för företaget och därför blir kontakten mer personlig. De twittrar i övrigt ganska likt Great Works, de pratar om sina medarbetare och sina projekt och även här har vi en personlig ton då de kan komma in och tipsa om en youtube-video mitt bland de andra mer seriösa tweetsen.
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/appelbergtweet_198920086.jpg)
Great Works och Appelberg är personliga men även kommersiella och gör lite reklam från och till i sitt twitter-flöde och visar upp sina projekt.
För WWF och Rädda Barnen var det viktigaste med deras tweets att de skulle förmedla sina respektive organisations mål och budskap.
Inget av företagen uppdaterar lika mycket som Coca Cola men som sagt så har ju det sina förklarliga skäl då de antagligen har råd att anställa en eller en grupp människor vars enda uppgift är att sitta och twittra tillbaka till konsumenterna. Om det nu inte är så att de har programmerat så att de skickar ut någon form av automatiska random-svar. (Någon som vet?)
För att sammanfatta så går det att se att stora kommersiella företag, eller Coca Cola iaf, använder twitter som en kommunikationskanal gentemot sina konsumenter.
Pr- och Reklambyråer använder twitter för att visa upp sig hänvisa till projekt, hålla kontakt med medarbetare och överlag ha en mer personlig ton.
Digitala Resurser: Moderskeppet.se
Moderskeppet drivs av företaget Pixondu i samband med högskolan i Jönköping där moderskepper är ansvariga för några av skolans kurser.
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/moderskeppethjrtaphotoshop_192923402.jpg)
Moderskeppet vände sig först till fotografer då fokus i övningarna främst ligger på digital bildhantering. Men då övningarna ligger på en nivå som en nybörjare inom photoshop kan hantera är även aspirerande photoshopare en målgrupp. Moderskeppet.se är en fantastisk sida att ta sina första stapplande steg på när det kommer till Photoshop då lärarna där faktiskt är lärare och inte bara programkunniga. Some de själva skriver så är deras övningar skapade med en pedagogisk omtanke. Du hittar oavsett vad, mer pedagogisk omtanke där än hos någon youtube-användare som går under namnet: Photozhop_dud3_93, inget fel med de youtube-användarna, jag älskar dem för deras dedikation och den tiden de lägger ner, men när det kommer till nybörjare är det viktigt med pedagogik så att personen känner att den lär sig något och inte tappar intresset.
Syftet med webbplatsen är som jag redan varit inne på, att ge folket gratis övningar inom photoshop, ibland även Adobe Bridge och kamerahantering.
Teamet bakom Moderskeppet vill lära folk hur de olika verktygen fungerar och därmed göra så att du vet vilket eller vilka verktyg du ska välja för att bäst göra bilden så som du vill göra den.
Och jag tror att det har en bra pedagogisk effekt då övningarna får en specifik lärare man lär känna vid ansiktet och inte bara som en röst som skulle kunna vara vem som helst.
Sajtens header måste man också nämna, den har Moderskeppets logotyp, en röd och vit, tintin-inspirerad raket på en vacker blå bakgrund, hemsidans färger utstrålar behaglighet.
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/moderskeppt_illu_192922536.jpg)
Webbsidan är traditionellt uppbyggd:
Header - topmeny - Main_conten - footer. En väl beprövad konstellation. Kan visserligen bli tråkigt, men i slutändan är det vad man fyller ramverket med som gör en sida bra eller inte.
Navigeringen är även den bra. Det är tydligt vilka knappar man kan trycka på och vart man befinner sig. Knapparna går inte heller för djupt, om jag nu får vara så filosofisk. Det jag menar är i alla fall att det inte blir så att man trycker på en knapp i topp-menyn som gör att man kommer in på en till sida där man kan trycka på en till knapp som leder en vidare till en till sida där det finns en till knapp... Om ni nu förstår hur jag menar?
Navigationen är platt utan att bli innehållslös.
Jag tycker att Moderskeppet är en fantastisk sida för det syftet den är skapad. Det var den webbsidan jag började jobba med när jag började med Photoshop, så den kärleken går djupt.
Jag gillar att det finns en bra balans, man kan lätt gå från nybörjare till att kunna göra väldigt stiliga saker. Vill man gå vidare därifrån får man antingen skriva upp sig på högskolekurser hos Högskolan i Jönköping eller så får man köpa dvd:er från deras webbshop med bl.a. Anders Jensen som är en av Sveriges bästa Photoshopare, som till vardags just är lärare på Moderskeppet.se.
Den pedagogiska omtanken skiner igenom, vi ser det lärarna åstadkommer, de får det svåra att se lätt ut, vilket vi som elever kanske känner att vi aldrig kommer göra, men jo, Moderskeppet leder dig dit om du har intresset.
Moderskeppet lyckas verkligen med att vara en av Sveriges bästa resurssida för Photoshop, om inte den bästa.
Jag tror att det bygger på att man lär känna lärarna, känna hur de jobbar och se hur det brinner för att lära ut.
IKT och lärande
"Mitt inre tänkande har föregåtts av yttre tänkande tillsammans med andra."
-Lev S. Vygotskij
Samtidigt som eleverna lär sig tillsammans med varandra lär de sig genom att bruka olika verktyg som underlättar lärandet. Förr i tiden var t.ex. fingerräkning eller räknetavla, idag har det ersatts av datorer som alltfler skolor har börjat integrera i sin undervisning.
Att kombinera de här olika stegen (lärande tillsammans med andra, använda verktyg (teknik) i lärander) är bättre för eleverna.
Dagens elever är uppvuxna med den här digitala tekniken som används i dagens undervisning. De är Digital Natives (digitalt infödda), som en del forskare har valt att kalla den generationen för.
Leif Strandberg (författare av boken Vygotskij på svenska) skriver själv om hur han försökte ladda ned ett program och fick hjälp med installationen av en kollega som till slut blev så frustrerad och frågade om Leif inte hade ett barn hemma som kunde hjälpa han istället. Det visar på att datorn är ett redskap eller verktyg där användarens ålder inte spelar någon roll vilket gör att den kan användas i undervisningen för lågstadie-elever såväl som gymnasie-elever. Vidare så har Leif Strandberg också sett hur datoraktiviteten hos barn och ungdomar ofta är kollektiv när det kommer till spel och användandet av olika programvaror.
Så vi kan se enligt dessa teorier att elevers lärande är kopplat till klassrummets sociala kultur där elever lär med andra elever. Samma elever lär sig spel coh programvaror genom att hjälpa varandra och lära tillsammans.
Peter Gärdenfors (författare av boken Lusten att förstå) menar att om man kan återskapa samma funktioner som finns i spel och programvaror och införa det i skolans undervisning skulle elevernas motivation öka och man skulle därför uppnå bättre resultat.
Tekniken finns där för att man kan genomföra utlärning med hjälp av IT dock är inte programvaran där än. Programvaran och spelen utvecklade för skolan är tyvärr oftast dåliga och tar inte vara på de positiva konsekvenser för utlärning som t.ex. spel medför.
Om man bortser från den tröttsamma "video våld"-debatten går det att se att spelandet medför en hel del positiva effekter.
Pedagogen James Paul Gee menar på att bra datorspel kan fungera som läromaskiner. Han har noterat att spelarna utan uppmaning eller instruktion kan lära sig uppemot 600 regler utantill under spelandet när de är motiverade vilket spelskapare är bra på att locka fram.
"Poängen är att att när en individ drivs av en stark inre motivation finns det nästan inga gränser för vad han eller hon kan lära sig på egen hand."
-James Paul Gee
Den digital tekniken främjar inte bara lärande tillsammans utan även lärande för individen. Individen kan arbeta självständigt i sin egen takt och kopplat till sina personliga behov vilket visas i en rapport från 2007 (Effektiv användande av IT i skolan).
Skolan spelar även en annan central roll, förutom att integrera IT i utlärningen, och det är att lära ut Digital Literacy. Den bästa översättningen till svenska som jag har läst är Digital Kompetens. (Literacy översätts till läs- och skrivkunnighet på svenska, så Digital Läs- och skrivkunnighet är en mer beskrivande term.)
Den Digitala kompetens ska läras ut för att få elever att fullt ut delta i den digitala tidsåldern och i samhället där det sociala, kulturella, politiska och finansiella livet idag är mer digitaliserat än förut (digital_literacy.pdf).
Som nämdes tidigare så har barn och ungdomar en stor förståelse för tekniken och är bra på att hantera den men de saknar förmågan att kritiskt tolka den informationen de tar emot.
Futurelab's Digital Participation Project sammanfattar digital kompetens och det gapet mellan fritid och skola, som jag skrev om tidigare:
"Den digitala kompetensen är viktig för att eleverna ska bli självständiga, kritiska studenter och göra gapet mindre mellan livet i skolan och utanför."
Jag har inte läst allt, men jag har läst en del och vare sig det är Vygotskij eller Peter Gärdenfors eller någon rapport från Myndigheten för skolutveckling eller en forskningsartikel från Futurelab är alla överrens om att IT-användning i skolan har en positiv effekt på studenters lärande.
Det sista som ska tilläggas är att man inte bara ska fokusera på tekniken då tekniken enbart inte gör bättre resultat, utan teknikanvändningen måste vara kopplad till en pedagogisk idé.
Reflektion över egen lektion
Om jag får citera förra årets sommarplåga och säga: om sanningen ska fram, så var jag skitnervös inför utmaningen att lära ut ett program till klassen. Det var absolut kul med en utmaning men att stå upp inför en klass är fortfarande lite obehagligt. Men det var bara det första steget vi tog nu i onsdags och efter det har jag blivit mycket mer bekväm, det är en väldigt bra stämning i klassen vilket gjorde att pressen lättade, Det var även skönt att det var en massa grupper som hade undervisat innan oss för de visade att det inte var så farligt.
En av våra största utmaningar under lektionen var att kunna motivera varför webdesignprogrammet Dreamweaver är ett bra program att lära sig. Visst blir världen mer digital och en allt större del av livet spenderas online men det innebär ändå inte att vi behöver lära oss html-kod för att kunna hantera internet.
Så även fast frågan "Varför ska vi lära oss det här?" dök upp tyckte jag även att vi kunde motivera eleverna och ge dem en underhållande lektion där de fick se vad som faktiskt går att göra med inte alltför avancerade kunskaper inom dreamweaver.
Vi ville röra oss ifrån kodläget, där man bara skriver in en massa textrader med kod för att få fram det visuella. Istället visade vi dem designläget där man mer direkt påverkar det visuella utan några direkta rader kod.
Så vi visade dem enkelt hur man kunde länka bilder, som såg ut som knappar, till olika sidor med olika innehåll. Det visar att även fast man inte kan någon html-kod så kan man t.ex. blanda in sina estetiska bildkunskaper och på så vis skapa en grafisk tilltalande hemsida.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
Bildanalys
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/hillaryclintonjoebidenpresidentobamaipjd1e223zpl_190637615.jpg)
Illustrator
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/homer_typklar-1_190627664.jpg)
Vi fick i uppgift att föra in en seriefigur i programmet (i mitt fall Homer Simpson) och sedan måla av han med ritstiftet. Efter en liten dispyt med ovannämnda verktyget kunde vi lösa våra problem och ganska snabbt måla upp den skapelsen ni nu ser ovanför texten.
Photoshoplektion
![](http://davidr.blogg.se/images/2012/mona_vampyr_189401327.jpg)
Idag hade några Paulina, Louise och Sophie en lektion i photoshop. Jag var tyvärr inte närvarande för liveversionen så jag fick istället surfa in på en gammalfavoritsida, Moderskeppet.se och följa anvisningarna för att göra vampyrer av helt vanliga människor.
Jag tyckte att övningen var mycket bra då den lär atmosfären man kan skapa med olika justeringslager.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
Prezi-presentation: Everybody wants to be a Cat
Dagens Prezi-presentation går i jazzens-fotspår och går igenom en av Disneys bästa filmer Aristocats (1970)
Dokumentärfilm
Det här inlägget borde ha kommit för två veckor sedan minst, men det har varit väldigt rörigtpå sistone så nu tar jag igen det.
Vi gjorde en väldigt rolig övning där vi delades in i grupper och spelade in film med ett visst antal begränsningar:
En förbestämd intrig; vår var instängd i hissen.
Ett förbestämt format; våt var dokumentärfilm.
Och vi fick bara spela in cirka 3 minuters råmaterial som sedan skulle klippas ner till cirka 1 minuts film.
Restriktionerna gjorde att vi verkligen fick tänka till innan vi filmade scenerna och att vi i redigeringen fick följa de tre gyllene orden: ”kill your darlings” som syftar på att man måste våga ta bort de scenerna man gillar för att istället välja de som funkar bäst.
Men det bästa med övningen var att vi, till skillnad från andra film-kurser jag gått, fick gå ut och filma direkt utan allt för mycket teori- och teknikgenomgång. Bara komma igång, säga: ”fuck it nu kör vi”, gjorde så att vi direkt fick börja lära oss det roligaste: filma.
Reflektion: Digital kompetens och Mediepedagogik
Digital kompetens är för mig ett väldigt brett begrepp som behandlar flera olika delar av den digitala tidsåldern vi lever i idag. Det kan handla om hårdvara: hur hanterar jag min dator på bästa sätt, hur använder jag min systemkamera för att ta bäst bilder, hur ska jag använda mitt Playstation 3 för att få ut mest nöje av den; ska jag koppla in min dator till den över mitt trådlösa internet för att kunna använda dess filer eller ska jag ha en separat extern hårddisk med samma filer istället? Vad är optimalt?
Det handlar om att ha kompetensen för att använda hårdvaran på bästa sätt för att få ut så mycket som möjligt av den.
Digital kompetens kan även handla om mjukvara: vilket program på min dator ska jag använda för att redigera bilder, vilket program passar bäst mitt ändamål, återigen hitta det bästa programmet för det du vill åstadkomma.
Det kan även handla om tjänster på internet t.ex. hur man sköter sina bankärenden på smidigast sätt, göra så att man får fakturorna digitalt, ha automatisk överföring från sitt konto till andra sparkonton och fonder.
Det behövs en kombination av hårdvara och mjukvara, den bästa kombinationen för att lättast kunna leva i den digitala tidsåldern.
Mediepedagogik hänger, i min mening, ihop med den digitala kompetensen då man måste ha lärt sig innan man kan lära ut. För mig är mediepedagogik att digital hårdvara och mjukvara som utlärningsverktyg. T.ex. låta elever följa och reflektera över politikers bloggar inom samhällskunskapen, låta dem följa olika lektioner över internet inom en rad olika ämnen. Eller t.ex. som på den här kursen där vi får skriva blogginlägg för att på ett smidigt sätt visa upp det vi skrivit och det vi har designat för att andra ska kunna se och kommentera. Det blir ett community som skapas på nätet, ett virtuellt klassrum där datorn och internet inte ses som något som tar fokus från studierna. Där man lyckas svetsa ihop studier och olika digitala tekniker till ett starkt utlärningsverktyg.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
Blogemup.se
Det är ingen vanlig recenserande spelblogg som säger: ”det här spelet är bra/dåligt”, utan bloggen reflekterar mer över spelens innebörd och hur det påverkar spelmediet som kulturform.
Behandlingen av det svenska språket är mästerligt och kniven-mot-strupen-skarpt. Det är tre kreativa skribenter ständigt utmanar varandra om vem som kan göra djupast research, djupaste analyser, skickligaste liknelserna. Det är en ständig tävling inom teamet om som kan vara Sveriges främsta förespråkare för spel som en accepterad kulturform. Inläggen tar därför en väldigt seriös ton och det är inte sällan de blir långa inlägg som ibland känns som en evighet då man läser den på internet där man främst vill ha korta mer sammanfattande texter.
Då bloggen är så seriös kan det vara svårt för utomstående att faktiskt orka ta sig tid att läsa den, målgruppen är därför främst spelare som gärna ser spel som en accepterad spelform. Hardcore-speljournalistik kan man kalla det för.
Inläggen är mer än ofta långa, vilket kan vara jobbigt när man läser på en datorskärm, därför är deras typografi väldigt behaglig vilket gör texten väldigt lättläslig, bra storlek och bra radavstånd. Inläggen är alltid fyllda av bilder också för att bryta upp mot allt för stora textblock.
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/blogemup_185472815.jpg)
Bloggen ligger centrerad på webbsidan, fyllt med ett rikt artikelarkiv som både syns högst upp och i menyn till höger. Toppmenyn på sidan finns det tips på fem artiklar i form av bilder från artiklarna samt en kort bildtext som sammanfattar artiklarna. I övrigt är bloggdesignen sparsmakad, inga visuella element tar över huvudrollen från texten som står i rampljuset.
Sugoi.se
Sugoi.se är blogg som uteslutande fokuserar på spelkonst, eller ”spelrelaterad visuell kreativitet” som skribenten Linus Josephsson själv beskriver bloggen. Den innehåller ett brett spann av spelrelaterad konst, från simpla pixelbilder av gamla 8- och 16-bit spel till banbrytande 3D-konst.
Bloggen uppdateras med nya konstverk 3-4 gånger i veckan. Linus Josephsson är inte någon konstkritiker som sitter och bedömer de olika verken utan verkar mer som en kanal för spelkonst för att läsarnas syn på begreppet ”spelrelaterad konst” ska breddas.
Jag ska inte skriva att språk inte finns där, det gör det men då bloggen handlar om konst är det främst bilderna som får tala för bloggen i harmoni med korta bildtexter för att berätta om konstnären bakom verket. Längre texter förekommer med jämna mellanrum när bloggen fördjupar sig och gör ett konstnärsporträtt, skriver om hur konstnären startade, vad den har jobbat med tidigare och beskriver konstnärens artistiska stil.
I målgruppen ingår främst spelintresserade och personer som gillar digital konst.
Linus Josephsson jobbar även som grafisk formgivare och har designat bloggen själv med sparsmakade och matta färger: orange och lila, samt den lite starkare färgen ljusblå för att bryta upp.
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/sugoi_colors_2_185366145.jpg)
Det är orange färg i bakgrunden på rubrikerna, medan det är lila färg på huvudmenyn och ljusblå på knapparna: ”Nästa sida” och ”Kommentera”. Var färg har sin funktion och det går att navigera genom att gå efter färgerna.
Orange och lila återfinns i bloggens header tillsammans med svarta skuggor som målar upp ett pixelmäktigt bergslandskap som skulle ha kunnat vara en bakgrund till ett 8-bitars actionäventyrs-spel på 80-talet. Längst ner på sidan ser vi vattnet från det första Super Mario Bros. Med tillhörande fiskar och bläckfiskar, precis som en hommage till det spelet som inledde ett helt nytt kapitel i spelhistorien och är troligtvis en av anledningarna till att vi idag har bloggar som specialiserar sig på spelrelaterad visuell kreativitet.
Min bloggdesign
Då jag gillar att sitta och pyssla i photoshop och med webdesign kände jag aldrig att det var jobbigt utan mer roligt att ta fram något från grunden. Bland det viktigaste jag har i åtanke när jag designar bloggar är att bakgrunden och headern inte ska vara för färgrika och komplicerade för att de då kan störa läsaren då denna ska koncentrera sig på att läsa texten. Istället började jag designa något mer stilrent.
![](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3259595/images/2012/first_sketch_185314477.jpg)
Jag skissade på några idéer och började måla upp en scen som utspelar sig på en byggarbetsplats där några gubbar håller på att bygga ihop headern, samtidigt som två andra övervakar bygget. För att få in ett visst djup i bloggen placerade jag de två byggnadsledarna närmare bloggläsaren på en separat bild som ligger till vänster om hela bloggen medan headern ligger längre bort, djupare in i bilden. De två byggnadsledarna placerade jag på en hiss som följer med nedåt när läsaren scrollar. Jag la även in en ”UPP”-knapp så att läsaren enkelt skulle kunna ta sig tillbaka längst upp på bloggen. Det sistnämnda var grundidéen till att byggnadsledarna skulle scrollas med nedåt, men mest kände jag att det var en kul grafisk lösning då det ständigt är rörelse i bloggen för att det inte ska bli för statiskt.
Jag har tidigare designat bloggar på plattformen blogg.se, trots att deras html-redigare är väldigt krånglig, nästan dålig, så har jag med tiden lärt mig att kunna hantera den ganska bra vilket även var anledningen till att jag valde samma plattform nu igen.
I övrigt går det att tillägga att jag har några riktlinjer när jag designar bloggar, förutom det ovan nämnda när det kom till färg och form; det första är att jag placerar menyn antingen högst upp i mitten för att få en jämn balans mellan bloggens alla delar, eller till höger vilket jag gjorde på den här bloggen vilket skapade bäst balans då jag har en bild till vänster om texten, en annan fördel med att ha menyn till höger är att vi läser från vänster till höger och då blir menyn ett naturligt stop som funkar bättre än en radbrytning.
Det andra är att se till att texten är tillräckligt stor och fet för att det ska bli behagligt för ögonen att läsa. Färgen på texten ska inte heller vara för stark, jag valde en grå ton för att det är mer behagligt för ögonen än t.ex. svart. En annan sak som är lätt att glömma är att texten inte får vara för utbredd, det ska inte vara något maratonlopp att läsa en enda rad.