Stewboss - If You Were Mine

Det är något speciellt med Americanan.
Något med dess enkelhet, bara några få ackord tillsammans med några rader text. Som trots sin enkelhet är filosofiska och djupa.
Den känns mer äkta än något annat.
Till och med mer äkta än (dare I say it?) Oasis.

---

Hade en diskussion härom dagen med en lirare.
Vi föundrades över att det fanns folk som ännu inte upptäckt band som Oasis och Coldplay.
Ni vet de största banden från de brittiska öarna på senare tid.
Men då sa jag att folk nog upptäckt Coldplay nu efter att dem släppte sitt "Viva La Vida Or Death And All His Friends"-album nu i sommras.
Det albumet som gjorde att typ hela storbrittanien bestämde sig för att Coldplay nu var större än Oasis, Radiohead, The Verve och Blur för att nämna några.
Och det är nog sant Coldplay har verkligen fört facklan vidare och Storbrittanien fortsätter att pumpa ut musik på löjligt höga nivåer.
För vart var Oasis i år?
"Dig Out Your Soul", den var ju bra och så, men inget som man kommer ihåg om några år.
Trots det så tillhör "I'm Outta Time" och "Falling Down" några av bandets bästa låtar på 2000-talet.
För det var prick 2000 då bandets musik ändrades i och med släppet av "Standing On Shoulders Of Giants".
Det albumet var bra, men dem började mer och mer ta steget ifrån det klassiska Oasis som publiken ville ha.
Och hittills har bandet inte släppt ett enda album som ens är i närheten av "Definitely Maybe", "(What's the story) Morning Glory?" och "Be Here Now".

Mitt favoritalbum är utan tvekan: "Definitely Maybe"

För helt ärligt, Oasis är inte Wonderwall.
Dem är Live Forever!


Visslingen i början av låten räcker för att jag ska skrika: "Best song in the world!"

---

Inte likt mig att producera 2-3 inlägg på typ 12 timmar.
Men jag måste skriva medans jag faktiskt kan och har lust.
För jag har haft psykologisk skrivkramp i några dagar.
Var till och med jobbigt att lyfta pennan i början av tentan.
Men nu är jag på G igen.
Har till och med börjat skriva låtar igen.
Inga Masterpieces direkt, men dem har sina små gömda pärlor.
"They are like diamonds in the dirt."
Längtar tills den dagen då jag kan sätta mig ner och spela gitarr till mina egna skapelser.
Men jag vet precis hur det skulle bli om jag skulle släppa en skiva, jag skulle vara nöjd och stolt med den, men den hade inte sålt. Den hade inte ens blivit nerladdad (då är någonting fel).
Och jag hade fått göra min retirement tidigare än planerat. Och varit bitter över det hela livet där när jag stter på min barstol och tar en pint.
Men ge mig mitt band så kör vi, lets have go, couldn't we?
Jag söker: En gitarrist, en sångare, en bassist och en trummis. Tack.

---

The Beatles - Help!

Beatles var ju bättre än vad jag trodde, har aldrig gett dem chansen.
Men på något sätt vill jag förstå musiken ur ett historiskt perspektiv.
Då kan Beatles vara det viktigaste bandet efter 1950-talet.
Men Oasis är fortfarande mina favoriter.
Så varför inte lyssna på sina favoriters favoriter?
Så gulligt här när Paul, George och Ringo försöker synas bakom John.

---

Snö är ändå okey, mina Gram skor håller mig någorlunda varm om fossingarna.
Nej, en kalldusch nu, sen hopp i säng och hitta något att läsa.


10 låtar:
Stewboss - Warm Rain
Stewboss - Always How It Starts
Stewboss - If You Were Mine
Urmas Plant - Kill Me (Bring Me Home)
Oasis - Stand By Me
The Beatles - Help
The Beatles - Let It Be
The Killers - Why Do I Keep Counting?
Coldplay - Everythings Not Lost
Coldplay - I Ran Away