Oasis - Round Are Way

Från deras spelning på MTV Unplugged 1996.
Liam fick en "Soar throat" så Noel fick sjunga hela setlisten istället (Det är ju ändå han som skrivit varenda låt på setlisten och varenda Oasis låt då vid den tidpunkten.)
Det är även skönt att han blandar in delar av "Up In The Sky" i slutet av den här versionen.
"Round Are Way" kom aldrig med på något album, det var en B-sida på "Wonderwall"-singeln.
Och det är ett bevis på att många av Oasis B-sidor är lika stabila som andra bands A-sidor.

Liam kunde som sagt inte sjunga, dock så lyckas han ta sig upp till en balkong i publiken och under hela spelningen så sitter han och hånar sin bror. Det är det som sägs iaf, jag har aldrig sett hela spelningen i alla fall inte mer än det som finns på Youtube. Det är typ min dröm att MTV sänder den spelningen igen.
Och så får dom gärna sända Nirvanas unplugged spelning också, den ska tydligen också vara mycket bra.



Speaking of Noel:

Han är väldigt känd för sina roliga intervjuer. Delar av den här intervjun är det bland det bästa han har sagt.
Här ska han prata om klassiska The Smiths. Och det blir speciellt roligt när han ska prata om deras gitarrist Johnny Marr:
"You can't play what he plays. Even he can't play what he plays...
... Not even he is as good as he is."

---

Börjar få klart en av uppgifterna nu. Originaltexts-uppgiften. Helt otacksamma uppgifter, när du går på originaltextseminariumen kan du klara dig på att hålla käften och se osynlig ut. Missade du så måste du besvara cirka 20 frågor, helt korrekt. Hur fan kan man besvara tolkningsfrågor helt korrekt? Finns det ens något korrekt svar? Tydligen enligt min lärare. Men men, det är väl bara att gör det, inte mer med det.

Sen så ska jag göra en bildanalys på 800 ord.
Sen så är hemtentan också en bildanalys + en fördjupning om H&M och dess reklambilder, det blir att stå i. Men det är skönt att jobba under press nära en deadline.
Liksom man vet att man kommer bli klar med uppgifterna, men det är ändå stressigt. Det är svårt att förklara för den som inte förstår. Men ni som förstår, you know what I mean?

---

Goo Goo Dolls - Sympathy

Det här är en riktigt skön låt, från ett riktigt skönt band.
Jag gillar den här stilen av amerikansk pop-rock. Det här är nog den musiken som jag bäst beskriver som: Soft.
Den är väldigt trallvänligt och har ett bra ös. Påminner lite om Stewboss, fast Stewboss är mer folkliga och mer ett klassiskt Amerikanskt band medan Goo Goo Dolls är mer ett New York band med mer influenser i sin musik.
Skitsamma jag gillar dem iaf. Och ingen kommer och skriker main stream, tack!
Sångaren har gryyyyyyyyymt hår också, ser ut som en liten manga-gubbe.

---

Och nu när vi ändå pratar om musik:


Jag tror den här Epiphone Sheratonen kommer att bli min. det är min nya förälskelse iaf. Fast jag och Hummingbirden har ju strulat några gånger, så jag vet inte riktigt vad som ska hända.
Jag är inte riktigt man nog att bära upp en Les Paul och jag har inte skillsen för att spela på en Stratocaster. Så jag tror den här gitarren passar mig bäst. Den är så klassisk och svart och guld är alltid en underbar blandning.

Det skulle helt enkelt vara en ära att spela på den här gitarren. Nu måste jag bara ge den ett namn. Hmm, ett tjejnamn iaf. Jag återkommer på den fronten, kanske inte här i bloggen dock, då det här är nog bara jag som bryr mig om.

---

Trodde att det här spelet skulle förstöra mitt pluggande som fan. Istället har jag knappt rört det. Det är sorgligt. Det bara ligger där och vill att jag ska spela det. Så mycket som jag älskar Amerikansk Fotboll så borde jag ju gamea det här 24/7 som Martin gör. Hjälp, jag ska ju spela mot Martin nästa vecka, jag är långt ifrån redo. Kanske så bör jag skita i skolarbetet och spela istället?
Hmm, kanske inte så smart, men jag borde iaf unna mig lite mer tid med det här spelet.

---

Oj, det här inlägget är ju skrivet på rekordtid: en timme och några minuter. Händer typ aldrig.
Men jag var ju tvungen att skriva snabbt för jag ska gå och lägga mig. Har ju till och med ingått en pakt för att förändra dygnsrytmen + att jag fick ett argt sms förut som sa åt mig att gå och lägga mig. You don't want to mess with that.
Så nu ska jag bara ta en nattmacka och se på lite Luftens Hjältar:



Det mina damer och herrar, är Nostalgi med stort N.

Och med ett intro som detta, så sätter man tonen för hela programmet: "Full Fart".
Baloo säger det bättre än till och med älskade lilla Benjamin!


10 låtar:
Oasis - Talk Tonight
Goo Goo Dolls - Slide
Stewboss - She Shines
Mike Oldfield - Moonlight Shadow
Thriving Ivory - Overrated
Thriving Ivory - Angels of the Moon
Beatles - I'll Cry Instead
Beatles - Come Together
Dire Straits - Walk Of Life
Pink Floyd - Comfortably Numb
Maia Hirasawa - And I Found This Boy

Paolo Nutini - Rewind

Självklart känns det ibland som att hela världen är emot dig när du inte alltid kan göra det du vill göra.
Och visst vill du spola tillbaka tiden till då allting var så enkelt, som typ när du var barn.
Visst vore det skönt att kunna spola tillbaka tiden och rätta till de felen som du har gjort.
För ingen är perfekt, så alla har gjort något fel, någon gång. 
Men du måste komma ihåg att dem felen du en gång har gjort kan du alltid rätta till senare, du behöver inte spola tillbaka tiden.

---

Läste på framsidan av en tidning igår kväll, om en kille som var 13 år och redan pappa.
Damn, det är ju typ som att  vara 31 när ens unge får ta körkort.
13 år, då hade man ju knappt blivit av med oskulden. Medan andra går och skaffar barn.
Nu tror jag inte dom hade räknat med ett barn, men det är strongt av dom att behålla det, det är verkligen ett stort beslut och ett ännu större ansvar.

Och jag tänker inte gå in och diskutera abort, för den diskussionen tas upp i varenda Filosofi A-kurs på gymnasiet och den är FUCKING BORING!
Behåll barnet om du vill, gör abort om du vill, vi ska vara glada över att vi har fri abort i Sverige så att folk faktiskt får välja hur DERAS framtida liv ska se ut. För det är faktiskt upp till de blivande föräldrarna att ta ställning, det är deras värderingar det handlar om, inte samhällets, inte kyrkans, inte någon annans.

Och jag tänker inte heller ta upp diskussionen om hur mycket ett mänskligt liv är värt.
För det är just another Filosofi A-ämne som är Boring!

Ta istället upp sådana ämnen som är viktiga: Rasism och invandring, utrikes politik, ta ställning till Al Gores Powerpoint, någonting iaf.

---

Var det egentligen någon som hade otur i fredags då det var Fredag den 13:e?
Jag hade det bra, gjorde en liten kort redovisning i skolan som gick bra, jag berörde dem delarna som läraren sen tog upp.

Och när jag kom hem ifrån skolan så låg de här två filmerna och väntade på mig precis innanför dörren.
Så då var hela dagen uppbokad.

Philip hade det även kanon hörde jag.
Han ringde mig typ vid elva på kvällen, han var lite smådrucken och berättade att hans nya chef hade varit lite bitter över att han inte kunde gå ut den kvällen så han bjöd sig själv och Phille på öl och några lakritsshots, now that's nice!
Jag antar att allt är möjligt där borta i den staden.

Och jag hörde även att det var fler som hade en bra Fredag den 13:e.

Ändå lite ödets ironi att lägga Alla Hjärtans Dag, dagen efter. Det är inte ofta det händer.

---

Snart bär det av till Stockholm igen, dock inte med vanliga busslinjen nummer 888, den här gången är det busslinje nummer 666 som ska köra mig på motorvägen till helvetet. Oh yes, ni har fattat rätt, på Fredag spelar AC/DC i globen! 
Och nu gäller det bara att tagga, tagga och åter tagga.



Det ska bli så grymt! Även fast gubbarna är gamla nu så tror jag att dem kommer bjuda på en makalös show och shock us all night long.
Dem kommer iaf definitivt röra sig mer på scen än Oasis.
Ståplats känns också nice, dock så kan det bli lite läsigt, det kommer vara ett grymt tryck och eftersom jag fortfarande är skör som glas efter operationen (nu är jag ju inte det, men det är psykologiskt, för så ont som jag hade då vill jag fan inte ha igen.)



På Oasis var det lätt, det var en massa ungdomar på ståplats, nu är det istället 40-åriga, högoktaniga Rockers!
Det blir inte lätt att ta sig längst fram, men det är dit vi ska iaf, annars kunde vi ju lika gärna ha köpt sittplatser.
Kommer säkert skriva mer om det här nu i de kommande dagarna. Kanske en liten topp 10-lista också, vi får se.

---

Beatles - Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
Titelspåret från Beatles-albumet med samma namn. Folk prisar det, jag tycker inte alls det är bra, inte lika bra som de andra albumen iaf.
Men vem vet det kanske kommer och tills dess så har jag ju titelspåret, för det gillar jag.


Och här är omslaget till Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band.
Notera hur Ringo, John, Paul och George är klädda och plocka sedan ett kik
på bilden under:


Ganska lika eller hur, iaf Chris Martin och Paul McCartney.
Den här bilden på Coldplay är tagen på Grammy Awards-galan den 8:e februari.

Coldplay kammade hem en grammis för årets låt: "Viva La Vida", solklart val, förra året fanns det ingen bättre låt.
Och även en grammis för årets Best Pop Performance by a Duo or Group with Vocals. Vilket jag antar är årets bästa Live-uppträdande typ.
Även det rätt val av juryn. Nu har jag ju inte sett några av de andra nominerade, men en av de nominerade var One Republics - Apologize, så det säger väl hur seriös listan är.

Sen att Coldplay inte fick en Grammy för årets bästa album förstår jag verkligen inte.
Men men, den utmärkelsen gick istället till den forne Led Zeppelin sångaren Robert Plant & Alison Krauss.


Dom är så söta tillsammans.

---

Näe, dags att gå och lägga sig, det är en dag imorgon också. Tagga, tagga, tagga.

Hoppas ni hade en bra helg och en ännu bättre Alla Hjärtans Dag.




10 låtar:
Joe Satriani - If I Could Fly
Dream Theater - The Silent Man
Beatles - I've Just Seen A Face
Beatles - Back In The U.S.S.R
Paulo Nutini - New Shoes
Goo Goo Dolls - Sympathy
Stewboss - Always How It Starts
Ryan Adams - When The Stars Go Blue
Wild Cherry - Play That Funky Music White Boy
Anna Ternheim - What I've Done

Oasis - Let There Be Love

Finns det någon bättre låt att börja Alla Hjärtans Dag med?
Jag menar när både Liam och Noel sjunger tillsammans i en låt vars titel innehåller ordet "Love" så står ju allting stilla.
Dom är ju trots allt bröderna som älskar att hata varandra och hatar att älska varandra.
Och Noel har skrivit en av sina bästa texter till den här låten, den börjar:
"Who kicked a hole in the sky so the heavens would cry over me?"
Det är poesi!

---

Topp 10 Kärlekslåtar:



Pink Floyd - Wish You Were Here

Klyschigt?
Kärlek är klyschigt, lev med det!
En liten dedikering till min far Matz (med Z, bara för att peka finger åt hela stavningen) med den här låten, då Pink Floyd är hans favoritband.
Nu kan man ju tolka den här som en sorglig låt också och det är det som gör den så bra.
När du älskar någon och ni inte är nära varandra så önskar du ju att han/hon är där.
Och när du älskar någon som inte älskar dig tillbaka, då vill du ju fortfarande att han/hon ska vara där.
Och den här låten passar även in om man saknar sina vänner.



Oasis - Songbird

Oasis album från 2002 på Heathen Chemistry var bra på många sätt, Oasis hade börjat gå tillbaka till sina rötter, men kanske det bästa var att Liam hade börjat skriva BRA låtar, som den här Songbird.
Som var en av 2 kärlekslåtar från albumet (den andra var Noel skrivna "She Is Love").

Det jag gillar mest med den här låten att den är att den är enkel, 4 verser och 4 ackord.
Den här låten påminner lite om deras kanske mest kända låt "Wonderwall" (och nej, "Wonderwall" kommer inte vara med på listan, det är ingen kärlekslåt på det sättet.) "Less is more", helt enkelt.
Gillar det Wikipedia skriver om låten: I den simplistiska videon får vi se Liam i Regent's Park, spela på en akustisk gitarr under ett träd och bli jagad av en hund.

(Notera gitarren, det är en sån jag tror att jag ska köpa . . .)



The Beatles - Eight Days A Week

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, vänta, det är inte ens 8 dagar i veckan. Det är vad jag kallar kärlek!
Den först Beatles låten jag verkligen lyssnade på och gillade (Jag vet, en gång i tiden var man ung och naiv)
Tror det var bara några veckor innan sommarlovet 2007. 
Vi satt hemma i mitt och Viktors ställe i Visby, några vänner var där också. (Det måste ha varit några vänner där också, för dörren mellan mitt och Viktors rum var öppen.)
Vi höll på och fixa till oss inför förfesten som Martin och Anthin höll i inne i innerstan på Blockgränd 7, inför Sävefesten senare på kvällen.
Jag kommer ihåg sommardoften så tydligt när jag lyssnar på den här låten, fönstret stog vidöppet för att det var så himla varmt och den där tunna lite halvt kyliga sommarkvällsluften fyllde rummet och den här låten drog igång. Det var poesi mina damer och herrar och kärlek för den kyliga sommarkvällsluften.

Det var tider (med stort T) det, jag och Jimpa pratade om det här om dagen, jag fick några tårar i ögonen, allt var så lätt då, jag saknar dom tiderna, vi visste inte vad vi gjorde, men vi hade sjukt kul medan vi gjorde det. Carpe Diem säger jag bara.



Toto - Africa

Man behöver bara spela de 5 första sekunderna och nästintill vem somhelst vet vilken låt det är.
kanske den bästa kärlekslåten genom tiderna?
När refrängen drar igång så känner man sig verkligen, hmm "odödlig", kanske fel ord, men det är någon sorts känsla som infinner sig.
Låten handlar om en man som skulle göra allt för den kvinnan han älskar och varför dom behövde blanda in "Africa" i det hela vet jag inte, men det låter skitbra i vilket fall som helst. Med den melodin dom har så skulle dom ha kommit undan med vilken text somhelst.

"It's gonna take a lot to drag me away from you,
Theres nothing that a hundred men or more could ever do.
I bless the rains down in Africa.
Gonna take some time to do the things we never had."

Mmmmm, den kan gå om och om och om, flera gånger om och sen igen och igen och igen, några gånger till.



Coldplay - Gravity

Okey, det här bandet har ju hundratalet kärlekslåtar och då har dem ändå bara släppt 4 studioalbum(!) och eftersom jag har lyssnat på dem ganska så jättemycket så fanns det ju en hel drös med låtar att gå igenom, men nu fick jag lite hjälp på traven och "Gravity" blev valet tillslut. Lugn och fin, fantastisk text, allt en bra kärlekslåt behöver ha.
Sen så plusar man på Chris Martins vackraste röst, ett klassiskt piano och en hel drös med vackra stråkar.
Rysningar . . .



Metallica - Nothing Else Matters

Nu ville jag visa originalvideon, men eftersom någon corporatebastard har muppat sig och krävt att Youtube ska ta bort den så får jag nöja mig med en liveversion, en gryyyyyym liveversion ska tilläggas, "Seattle, how you feel man?" och publiken goes bananas! Mäktigt.

Mitt starkaste minne av den här låten är ifrån Högbytiden, det var när jag gick i 9:an, eftersom jag gick i den "Coolaste" klassen på hela Högby så fick jag lov att sitta på den där coola läktaren i cafeterian, ni vet (iaf ni som gått på Högby).
Nästintill läktaren så hängde det en TV som visade MTV dagarna i ändan, men det blev precis som en radio, den fanns aldrig där i bakgrunden, man brydde sig aldrig om det visuella (vilket man ändå inte ska göra när det gäller musik.)
Men i vilket fall som helst, videon till den här låten drog igång, jag hade hört den förut, eller jag tror det iaf, för jag visste vad den hette och att det var en Metallica låt.
Men jag tror det var den gången i cafeterian som jag insåg hur mäktigt den här låten var.
För verkligen alla (sanna mina ord) tystnade och stannade upp för att se och lyssna på den här låten, och det var inte bara Hårdrockarna från musikklassen som började digga med, nästan alla gjorde det.
Vi blev förenade till EN just där vid det tillfället, sen tog låten slut och allting fortsatte precis som vanligt, eller tja, så vanligt det blir på Högstadiet.

Det här är nog Metallicas enda kärlekslåt, det är även min favoritlåt med Metallica.
Så självklart att den ska vara med i den här bunten av låtar.



Dire Straits - Romeo And Juliet

När en av världens bästa musiker Mark Knopfler, skriver en låt om Världens mest klassiska kärlekssaga "Romeo And Juliet"
Så kan resultatet inte bli annat än bra, den här låten kan vara en av de vackraste låtarna någonsin.
Mark Knopfler sjunger, hans gitarr sjunger med han och bandet följer efter, det är som en vacker dans och Wembley Stadium får vara dansgolvet för kvällen där när dom spelar och hyllar Nelson Mandela.

Den här versionen är 10 minuter lång (kanske längre, t.o.m) men Mark Knopfler, som är en expert på att göra om sina låtar till stora epos, lyckas hålla intresset uppe igenom hela låten och har publiken i sin hand, han är en mästare på att göra mästerliga saker, den här kvällen bevisar han det än en gång.

Ett minne jag har av den här låten, kommer ifrån en Youtube-användare som hade kommenterat det här klippet.
Han berättade att när han hade varit och sett Dire Straits live (redan där är han min idol) och dom skulle börja spela "Romeo And Juliet" så hade alla tjejer börjat jubla medan alla killar hade ställt sig upp och hyschat dom för dom ville bara höra Mark Knopfler och hans gitarr. Det är gulligt om något!



Lifehouse - You And Me

Tror det här är en låt som de flesta har hört. Det här är en klassisk Nyrock-ballad, alla låter ganska lika, det är inte längre stora episka verk som Guns 'n' Roses - November Rain eller Kix - Don't Close Your Eyes, istället har det tonats ner till mer "Less is more"-tänket, tror även att det är starkt influerat av Oasis "Wonderwall" då många av de banden idag växte upp och lyssnade på Oasis. Men som sagt, det är svårt att utmärka sig med en nyrock-ballad, men med den här låten så lyckas Lifehouse verkligen.

Den första låten jag hörde med Lifehouse var deras fantastiska "Hanging By A Moment", den fick min Norrländska kusin mig att lyssna på sommaren 2006, det var en av de första låtarna som jag la in på min nyinköpta mp3, (samma mp3, som jag har än idag)
Med där i den bunten av de första låtarna jag la in var även den här kärlekslåten "You And Me".
Titeln förklarar kärlek väldigt bra, det är bara två, det är du och jag.



U2 - Hallelujah Here She Comes

Säkert skriven av en man som älskar sin tjej så mycket att varje gång han ser henne så får han bara lust att skrika: "Hallelujah", för att han blir så glad över att äntligen få se henne igen.
Lätt skriven låt, några enkla verser som ger oss en liten vacker historia + ett bra tempo som inbringar hopp hos den som lyssnar.

Den här är helt klart en av U2's bästa låtar som jag spelar väldigt flitigt, man blir glad varje gång man lyssnar på den + att man skrattar och ler och det är inte för att Bono wailar (stavning?)



Thin Lizzy - Sarah

Rockmusiken har producerat några av de bästa kärlekslåtarna genom tiderna, så det är klart dom ska få avsluta den här delen.

Thin Lizzy är ett av de erkänt bästa hårdrocksbanden genom tiderna, dem har skrivit allt ifrån klassiska tunga hårdrockslåtar, till vackrare ballader, det de här låtarna har mest gemensamt är Phil Lynotts texter. Som mer kan liknas med dikter än med låtar. Han var så skicklig på det han gjorde och en fantastisk frontman med en röst som passade in så perfekt på den musiken Thin Lizzy spelade, oavsett om den var hård och rå, eller om den lugn och fin som i "Sarah".

---

Topp 10 break-up/singel/ensam-hoppas-på-att-finna-kärleken-Anthems
(Snabbt nu innan jag sätter igång och skriver: Jag kommer antagligen säga ett 20-tal gånger att de här låtarna har fått mig att gråta. Punkt.)



Lifehouse - Blind

En till låt från Lifehouse, är det något dom kan så är det att skriva kärlekslåtar som skingrar båda sidorna.
En låt som tar upp det klassiska problemet: Man börjar älska någon när det redan är försent. Tror att i stort sett alla har funnit sig själva i en sån situation.

"After all this time,
would you ever wanna leave it,
maybe you could not believe it,
that my love for you was blind,
but I couldn't make you see it,
couldn't make you see it.
That I loved you more than you will ever know,
a part of me died when I let you go,
and I loved you more than you'll ever know,
a part of me dies when I let you go . . ."

Det där är nog det bästa jag läst/hört/förstått/insett på länge.



Ryan Adams - Harder Now That It's Over

Älskade, älskade och åter älskade Ryan Adams, vart får han allt ifrån? Sina melodier, sina texter, sin energi.
Jag älskar allt!
Jag vet att det inte är världens bästa kvalité på klippet, men lyssna på låten, den är så magisk att den kommer fånga dig ändå.

Jag kommer ihåg första gången jag hörde den här låten, det var i mitten av december nu förra året, jag hade precis kommit hem från sjukhuset, bara några dagar efter operationen, jag kunde inte sova, jag hade för ont, inte ens det smärtstillande morfinet verkade hjälpa, så jag låg bara i sängen och lyssnade på musik, då jag bestämde mig för att på allvar lyssna igenom Ryan Adams "Gold"-album. Så jag satte igång det och visst jag hade lyssnat igenom det förut, men den här gången så var jag trollbunden från början och sen drog  "Harder Now That It's Over" igång, och där snackar vi om kärlek vid första öronkastet(?)
Från början så handlade den för mig inte om kärlek som bryts när två människor bestämmer sig för att bryta upp, utan då var det verkligen att det var svårare nu när hela operationen var över,
Låtraderna: 
"And I'm nothing now without you
yeah, I'm less than nothing now."
Handlade om att man kände sig så svag och sårbar utan de människorna som fanns där och hjälpte en.
Och nu förstår jag även hur Ryan Adams ville att vi skulle uppfatta hans text, med hela den där kärleksbiten och det hjälper verkligen att lyssna på sån här musik, du förstår att du inte är ensam med att känna så som du känner, alla har blivit lämnade någon gång och det är svårt. Riktigt svårt. Men man måste lära sig att le åt livet ändå.


Coldplay - Hardest Part

Nej, jag kommer inte att dra historien om när Chris Martin fuckade upp "Amsterdam" på Coldplays senaste Sverigebesök och hur han sen började spela "Hardest Part" akustiskt. Fast fuck, nu berättade jag ju typ allt ändå.

Men jag kommer säga att det här är en av Coldplays bästa låtar och att den är riktigt stark och återigen så är det Chris Martins känslofyllda stämma som gör låten. Han skulle kunna släppa en soloplatta där bara han sjunger utan något instrument alls, jag skulle fucking vara först i kön för att köpa det. 

Jag har lyssnat på den många gånger när jag har känt mig nere.
Sen så har jag dock snabbt bytt låt till "Live Forever" för att jag ska le igen, men det hör inte hit.

"Hardest Part" är verkligen en sån låt som man aldrig tröttnar på, jag skulle kunna skriva ganska så jättemycket om den, men det skulle nog bli lite för mycket (till och med för http://DavdR.blogg.se) så jag avstår med det för den här gången.

Men jag måste bara tillägga att videon är skönt konstig.



Lars Winnerbäck - Kom Änglar

Hmm, tror det var sommarlovet 2003 jag fick höra den här underbara låten för första gången.
Det var återigen min Norrländska kusin som fick mig att börja lyssna på den här låten.
Eller rättare sagt hans flickvän. Det var på bussen på väg in till Visby en solig förmiddag och av någon anledning så var det jag som satt bredvid henne och inte min kusin.

Hon lät mig låna hennes portabla CD-spelare (så vi snackar verkligen back in the days) jag satte i hörlurarna och det var helt okey musik, någon techno-remix av Carolas gamla hit "Micki", Mark'Oh's klassiska technolåt "Stuck On You" som fortfarande är den vackraste technolåten jag hört, Bomfunk Mc feat. Beats N' styles - Dynamite, var också med där på, det är också en riktigt bra låt. Mitt bland allt den där kommersiella (inte för att jag hade det tänket då, men iaf) musiken så fanns en liten live-version av Lars Winnerbäcks "Kom Änglar" och den lyssnade jag på om och om, igen och igen, jag hade nog vid den tiden inte hört någon bättre svensk låt och jag var långt ifrån hela Singer/Songwriter-träsket (som jag nu gått och förälskat mig i) jag var ju för fan Hip Hopare, men iaf den här låten stod ut som något alldeles enastående då första gången jag hörde den och det gör den fortfarande.

Låten börjar väldigt vackert, han sjunger det till och med själv, och han sitter och minns tillbaka på de tiderna när allt var nytt. Sen så börjar han minnas den tiden då allt dom hade byggt upp tillsammans gick i bitar.
Även fast låten blir väldigt mörk i mitten så slutar den ändå hoppfullt:

"Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt,
här sitter jag och baddar såren med salt,
det går åt helvete med allt.

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom . . . "

Han inser att han inte ska sitta och gräva i det förflutna för då går det åt helvete med allt, men han erkänner även att den vackraste stunden i livet var den när hon kom.
Det finns en tid att sörja och det finns en tid då livet går vidare.



Sheryl Crowe - First Cut Is The Deepest

Hennes cover på Cat Stevens original är grym! Hennes röst tar låten till nya höjder.
Återigen en låt som berättar om en situation som man säkert har funnit sig själv i.
Man har ett brustet hjärta men man träffar ändå en ny kärlek. Men man är rädd för att satsa den här gången för att man inte vill bli sårad igen.
Men man måste offra sig om man vill finna sitt livs kärlek och man får ändå den känslan av den här låten, att det är värt att göra den uppoffringen, för belöningen i slutet är att bli älskad av någon som alltid kommer att finnas där för dig.
Och det är den säkerheten av att bli älskad och älska någon tillbaka som vi människor strävar efter.

Och den här låten, hjälper en på vägen.



Stewboss - I Hope You Miss Me

Stewboss är mitt favoritband ifrån Amerika och dom ligger inte långt efter Oasis på min lista över mina favoritband.
Titeln säger allt, för visst vill man bli saknad, man vill ju känna att man har påverkat den personen som har lämnat en på något sätt.
"...I hope you fall in love,
I hope you get everything your head been dreaming of
and when it all works out for you,
and all your dreams come true,
well theres one little thing honey,
I really hope that you,
I hope you miss me,
I hope you miss me,
I hope like I miss you . . ."

Klassisk förnekelse i texten innan det vänder. Man vill ju att den man älskar hittar kärleken och får det den drömmer om, även om det inte är med en själv, men sen så var det ju den där lilla saken att du faktiskt fortfarande älskar personen och allt du gör är att hoppas på att personen kommer att komma ihåg dig.



Bobby Darin - Dream Lover

Backman och någon av hans polare utnämnde den här låten till Singlarnas Nationalsång, jag håller med till 100%.
Han sjunger om att han vill ha en förälskelse så att han slipper drömma själv och att dela med sig av sina drömmar, det är verkligen kärlek och tillit.
Och tills dess att man träffat förälskelsen så kan man ju bara drömma om den.



Oasis - Don't Look Back In Anger

Det här är ett klassiskt exempel på den britpopen Oasis skapade. Ett budskap som förmedlas med en fyndig och lite halvkonstig text, på ett storslaget sätt.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen, "Don't Look Back In Anger" är det närmaste någon låt har kommit med att vara en modern version av Beatles - "Let It Be".
Och jag valde "Don't Look Back In Anger" över "Let It Be" för att du helt enkelt inte kommer kunna låta något vara, du kommer definitivt att se tillbaka på det och vara arg. Men gör det inte, det tar bara en massa energi.
Och det viktigaste Sally kan vänta, så oroa dig inte över det heller.

Noel Gallagher visar i det här klippet kärlek till en viss grupp när han dedikerar låten: "To everyone with a little dick."
Någon som känner sig träffad?
Nu känns det inte som att han borde säga så, han hade bara behövt gå upp och säga: "We gonna play a song now and it's called 'Therapy'."
För den här låten är verkligen terapi, I'm telling you that.



Richard Marx - Right Here Waiting For You

Lyssna bara på den.







Och sen kan du lyssna på den en gång till.

Texten är så klassiskt 80-tal att det inte finns och ändå så är den så vacker och melodin når upp i samma standard som "Romeo And Juliet"

Tänk er själva att vara ifrån den ni älskade, att ni alltid väntar på att kärleken ska komma och ni väntar troget på den.
Att alltid stå och vänta på kärleken trots att den krossar ditt hjärta från och till.
Men kanske så krossar den bara skal av ditt hjärta och bryter in till kärnan, så att du, när du är redo, kan blotta ditt sanna hjärta, ditt sanna jag, för den du verkligen älskar.

"Wherever you go,
Whatever you do,
I will be right here waiting for you.
Whatever it takes,
Or how my heart breaks,
I will be right here waiting for you . . . "



Poison - Every Rose Has It's Thorn

Haha, finns det någon bättre låt?
Svaret är: Nej, nej och åter nej.
Den här innehåller allt, spot on texter, akustiska gitarrer, gitarrsolon, den är storslagen och framför allt den är ifrån 80-talet, där visste dom vad dom snackade om. Själv så missade jag 80-talet med 3 dagar, men lika glad för det är jag.

Den här låten påminner oss om att ingen är perfekt, till och med den vackraste rosen har sina taggar, till och med solen har sina fläckar och till och med kärleken har sina baksidor.
Klyschigt? Kärlek är klyshcigt, lev med det!

---

Snälla, ni som läser detta, inga brustna hjärtan nu över helgen, ni ska varken krossa eller bli krossade.
Det är kärlekens helg . . .


. . . Så . . .


. . .Ha en underbar Alla hjärtans dag alla som läser och alla som inte läser.
Jag tänker lite extra på er idag mina vänner och jag håller er alltid varmt om hjärtat.
Kärlek och respekt speciellt till er.

Oasis - Hey Now!

"I hitched a ride with my soul
By the side of the road
Just as the sky turned black
I took a walk with my fame
Down memory lane
I never did find my way back"

Klassiska Noel texter är bland det bästa som finns, han har ett sånt unikt sätt att skriva på, starkt influerad av Beatles, utfyllnadsrim som gör låtarna lite sådär konstiga och att man kan uppfatta dom lite hur som helst.
Men i varje låt så hör man ändå ett dolt budskap om att leva för alltid. Han är nog min största idol. Jag sitter och lyssnar lite på hans tidiga Demos från 80-talet, det är riktigt bra. Ska ladda upp dom här på bloggen någon gång.

---

Har läst en massor om upphovsrättslagen idag, där har vi nog världens mest luriga lag.
Först säger den du får inte kopiera!
Sen säger den, jo, du får kopiera t.ex. en skiva, men inte för kommersiellt bruk.
Men man får ge den kopierade skivan till sin familj och sina närmaste vänner, men då kan ju dom sen i sin tur kopiera skivan och ge till sina närmaste vänner och så blir det som piratkopiering.
Aja, det gäller att förstå sig på den någorlunda och skriva ihop något kort på 400-800 ord och skicka in det till läraren på måndag. Jag har ju hela helgen på mig, men ni som vill vara lite snälla kan jättegärna få hålla tummarna för mig, det vore riktigt snällt av er, jag behöver all styrka jag kan få.

---

The Beatles - Octopus's Garden
Ringos mästerverk från '69. Glada 60-talet var nog det enda årtiondet då man kunde släppa låtar om bläckfiskar, eller så var man världens största grupp och kom undan med allting.
Men glada för vi är det för den här låten är riktigt skön och George Harrison plockade ihop ett väldigt skönt riff på sin gitarr också.


Kolla Paul McCartneys blick, så klassisk.
Känns som att Beatles kommer bli standard i min blogg, på samma sätt som slutcitatet och "Kärlek & Respekt" har blivit standard.

Beatles måste ha släppt över 200 låtar, så det är ju en låt till varje inlägg.
Jag önskar jag kunde, men jag kan inte lova er 200 inlägg till.
Skulle vara kul och komma upp i den mängden. Men det finns vissa dagar då man känner för att blogga och andra dagar då man bara vill förstöra allt man har byggt upp här.

---

Tack för inatt.

10 låtar:
Beatles - Should Have Known Better
Beatles - I'll Be Back
Beatles - Anytime At All
Anna Ternheim - No I Don't Remember
Oasis - Stop The Clocks
Noel Gallagher - Gotta Have Fun
The Verve - Weeping Willows
Stewboss - Oh Madeleine
Ryan Adams - Tina Toledos Street Walking Blues
Europe - Got To Have Faith

Lars Winnerbäck - Stockholmskyss

Stockholm blir vackrare för varje gång man besöker det, det senaste året har jag varit där fler gånger än jag har varit tidigare i mitt liv.
Det är en mysig liten småstad, många sköna lirare där och mycket att göra.
Det jag älskar mest är att gå runt och leta caféer och grymma platser för inspiration, oftast i Philips sällskap.

Tobbe virrade bara bort sig själv så att jag också blev virrig, lurade oss in i något konstigt hus, det var en stor butik, men helt tom, sen ut på någon konstig gata. nåja, vi hittade tillbaka. Och vi hade det ganska kul också, trots att han var lite bitter över att vi missade bio Valkyria, eller egentligen gjorde vi inte det, det fanns bara en plats kvar när vi kom fram för att köpa biljetter, vad ska man göra, liksom? Men men, han fick iaf se den med Philip sen på kvällen medans jag var och såg på Anna Ternheim (se ett inlägg nedåt) och strosade runt på Östermalm.

Bengans fick jag också besöka. Det är en riktigt nice skivbutik, köpte inget den här gången, men någon gång när jag har gott om tid ska jag gå dit och kolla runt riktigt länge och bara njuta över att det finns så grymt mycket grym musik.

Och i söndags blev det även en fika med Richard och Philip uppe i Åhlénshuset, riktigt nice ställe.
Jag kom på att jag är lite bögig av mig när jag sprang emot Philip och Richard och ställde mig på tå för att krama om Richard, han är riktigt lång. Vi hade en trevlig stund med lite semlor innan det var dags för mig att ta buss 888 tillbaka till Karlstad, det var ändå ganska skönt att komma "hem".

Men hade jag fått välja mellan Stockholm, Gotland och Karlstad, så hade jag nog valt Gotland alla gånger, det är verkligen heaven on earth.
Det enda som nog kan konkurrera med det är New York och förhoppningsvivs om allt går som det ska, så hamnar jag och Martin där på ett eller annat sätt efter sommaren, ska bli sjukt kul att ge sig ut på äventyr.

---

Mike Oldfield - Moonlight Shadow
En riktigt klassiker.
Skriven och dedikerad till John Lennons tragiska död.
I den här live-versionen rockar han verkligen loss.
Hans fingerpickingsolo som han drar ut på, påminner väldigt mycket om de sakerna Mark "Guden" Knopfler gör i Dire Straits.

---

Shit, nu blev det seriöst, imorgon har jag ett messenger-möte med min arbetsgrupp och alla har så här perfekta hotmail-namn, typ: fö[email protected].
Fuck, mitt messenger namn innehåller ju för fan "Bulten", nåja, jag bet i det sura äpplet och skaffade en live-address, blev ju tvingad till det + att dom redan bestämt en tid, hade jag något att säga till om? Nej!
Men i vilket fall somhelst så överger jag inte min Bulten-hotmail, det har ju varit jag i 5-6 år, aldrig att jag överger den.


Rolling Stones - Wild Horses
Tack för det sena sällskapet Mandy.
En grej bara, vill dina hästar springa fritt, så låt dom gör det, dammit!
"Wild, wild horses, well ride them some day."

Och tack du också Matte för det sena sällskapet.
"I hope you miss me, I hope You miss me like I miss you."
Stewboss svänger rejält och ja, du kommer få din fight över MIN skiva.

Där har ni kärlek i en liten ask <3

---

Linnea jag ringde dig den 9:e Februari, men det gick inte att komma fram till dig, förlåt.
Grattis, jag hoppas du hade en jättebra dag down under och att hela din resa är grym. Jag vet nog allt att den är det.
Jag fortsätter att försöka ringa dig, men om det inte går så kan du ju lämna en rad i kommentarerna.

Och Grattis på dig också Marion (11 februari), fick ju till och med äran att skriva lite med dig idag.


Moaj, tidigt morgonmöte med gruppen imorgon, grrrrrrrrrreat som Tony på flingpaketen skulle sagt, jag och Jimpa spårade in på den tigern idag.

Så det är nog bäst att jag plockar ett godnatt nu.

10 låtar:
Lars Winnerbäck - Stackars
Anna Ternheim - I Say No
Beatles - Please, Please Me
Oasis - Guess God Thinks I'm Abel
The Verve - Lucky Man
Stewboss - She Shines
Iron Maiden - Wickerman
Paulo Nutini - Rewind
ZZ Top - La Grange
Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere Over The Rainbow & What A Wonderful World -Krångligaste namnet, EVER! men bra är han iaf, fick den här av Maja L för inte så längesen, det var kärlek vid första ögonkastet, för den här låten altså.

Anna Ternheim - My Heart Still Beats For You
Låten som vi fick "ta med oss hem", det var det hon sa iaf när hon drog igång den här låten som sista-låt.
Helt klart en favoritlåt från hennes senaste skiva.
Och den var grym live också, målar upp en väldig kontrast, först hennes gitarr tillsammans med krigstrummorna sen så kommer stråkarna och binder ihop låten och den lyfts upp, sen så dalar den sakta neråt och tar slut.

Det var även väldigt kul och se "Shoreline" live också, trots att hon gjorde en liten Chris Martin och spelade fel någonstans i mitten av låten. Men Anna spelade klart låten ändå. Chris Martin den lilla liraren log sig bara ur hela situationen och sa på sin charmigaste röst: "This is why you should always reherse before you get to Sweden" och alla smälte då han levererade "The Hardest Part", Anna stod som sagt på sig och körde klart låten (dock så var det inte så mycket kvar av den) men den lät hur bra som helst. Jag tycker hon blir som bäst när hon får vara själv på scen, och det här var den enda låten hon fick vara det.

Men på samma gång var det mäktigt och se när hon gick som en dirigent, framför sitt band och styrde och ställde.
Trodde inte man skulle få se henne utan en gitarr eller ett piano att gömma sig bakom, men det fick man och lika glada för det var vi.

Men jag måste erkänna att jag var rädd i början när förbandet (som bestod av en tjej på piano, så det var inte mycket till band men iaf) började säga "Spermie" och "bitch" på scen, samt så trodde hon att hon kunde flyga (det såg iaf ut så på hennes kroppsspråk). Då undrade jag vad det var jag hade hamnat på, men jag vågade vara kvar trots allt, sen kom Anna TH på, då måste jag erkänna att det kändes lugnt.
Det kändes mer lugnt när hon log, för när man lyssnar på henne så känns det inte som att le är något hon brukar göra, men den här kvällen gjorde hon det massor av gånger, och jag måste erkänna att jag blev lite kär...

...I hennes gitarr, tror att det var en från Gibson Songwriter Series, men långt ifrån säker, men snygg var den iaf.

Tack för sällskapet, det var så trevligt att få träffa dig.

---

Och alla ni som har Facebook (typ alla i världen, förutom jag) gå med i den här gruppen:
Alla vi som ska se AC/DC utan foppatofflor! (se på bilden, ingen i AC/DC har foppatofflor.)


Stöd den goda saken!

Det hade lätt varit den första gruppen jag hade gått med i om jag hade skaffat Facebook, nu kommer det dock aldrig hända, men lika glad för det är jag.

---

The Beatles, fifan vad jag har börjat gilla dem!
Paul McCartney
Ringo Starr
George Harrison
John Lennon


The Beatles - Ob-La-Di, Ob-La-Da
Det här är en låt som man inte kan låta bli att älska, den får en alltid på bättre humör!
Så lyssna på den och fröjdas åt, hmm, livet, det kan man alltid fröjdas åt, älskar det, min enda stora kärlek förutom Annas gitarr.

---

Ner och fixa tvätten sen upp och ta en nattmacka, lyssna på Beatles, blogga, plugga, planera, det vanliga.

10 låtar:
Oasis - Hey Now
Oasis - She Is Love
Beatles - Strawberry Fields Forever
Beatles - Come Together
Beatles - Dizzy Miss Lizzy
Lasse Lindh - Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd
Goo Goo Dolls - Sympathy
Muse - Starlight
Maia Hirasawa - Gothenburg
Fool's Garden - Lemon Tree









 

 

Tegan & Sara - Walking With A Ghost
Fick den av Freya för snart 4 år sedan, men den tappades bort i tiden, men nu har jag hittat den igen och jag låter den inte smita undan en gång till.
Älskar sånna här låtar, akustiska, barréackord, stadigt rytm, (You get the picture)

---

Var på textseminariumet idag, handlade om Aristoteles Retorik-funderingar, det är ju beviset på att mänskligheten inte har förändrats någonting de senaste 2000 åren, men intressant var det iaf, till en viss grad.
Det läskiga var att läraren sa att delar av diskussionen var uppe på D-nivå, men han tyckte vi skötte det bra.
Och han kom ihåg mitt namn. Fast å andra sidan så har vi 4-5 "David" i vår grupp. Så han kunde ju bara freebaseat och varit ute på djupt vatten och namedroppat och ha tur.

Nu är jag färdigpackad, typ, ska bara byta lite kläder sen så är det bussen ner till bussen som gäller. Jag ska till Stockholm, ändå en ganska skön stad.


Imorgon kväll ska jag se Anna Ternheim på Cirkus.
Ska bli grymt kul, hon är en av Sveriges bästa singer/songwriters just nu.
Och jag ser fram emot att se henne med dig, min vän.

---

Efter skolan så åkte jag hem och packade som sagt och såg på High School Musical 3.

Den var ganska så bra, men 1:an var bättre.
3:an är ganska så gullig iaf, många kärleksscener, den man minns speciellt är den uppe på taket med Gabriella och Troy, när solen skiner starkt och det regnar. Fantastiskt. Applåder. En gång till!

---

Neil Young - Old Man
- Generationsskildringar, you got to love that!


Black Label Society - In This River
- Zakk Wyldes hyllning till den ihjälskjutne Dimebag Darrel.
Den är så vacker, en modern "Nothing Ele Matters". - Akustiskt fram tills ett episkt gitarrsolo.
Zakk's gitarrsolo i den här låten är så laddat med känslor, gitarren skriker åt han.


Oasis - Slide Away (Live)
Så mäktigt låt!
Älskar den!
Dom ger verkligen järnet här, man måste ju älska dem i sina tidiga dagar, sån attityd och sån kaxighet.
Det här var bara 2 månader efter deras debutalbum kom ut och redan hade dom byggt ett namn i USA.
Bara någon månad tidigare hade någon sagt till Liam och Noel att om 1 år skulle dom vara hur kända som helst i staterna.
Liam svarade kaxigt: "Varför skulle det dröja så länge för?" och vi vet ju vilka som fick rätt.


Noel siar om vad han hatar och älskar.
"I just got a new bed I fucking love that one!".
Jag kan inte få nog av sånna här intervjuer när Noel är på det där sättet.
"Green Day fans, I fucking hate them, and I hate Goths!"


Liam siar om vad han hatar och älskar.
"Just hate Man United. I hate Man United 10 times" och så ser han så självgod ut efter.


Anna Ternheim - Better Be
Nog den låten jag hoppas på mest imorgon.


Anna Ternheim - I'll Follow You Tonight
Den här längtar jag också efter.


Anna Ternheim - Shoreline
Den här också. mest för att man nog aldrig kommer få se Broder Daniel spela den live.
För "Shoreline" är utan tvekan en av de bästa svenska låtarna någonsin.
Oavsett om den spelas såhär lugnt som Anna TH gör, eller om den spelas i ett Oasis-tempo av Broder Daniel.

---

Sådär nu har jag lite bråttom, har ju inte ens hunnit se om allt är rättstavat och så har jag bara fyllt ut inlägget med en massa videos, skämmes tamefan(!) men vi kör på.
Vill ju hinna käka en semla innan bussturen på 4.5 timmar. I fucking love att åka buss, speciellt när det blir mörkt och man sitter själv med sin mp3. Lite av en enstöring är jag allt.
Får se om jag skriver något inlägg i helgen, känns konstigt att skriva när Tobbe hänger över ens axel.
Men det är lugnt, jag gillar karln ändå.

 
Oasis - Digsy's Dinner (Demo '93)
Har aldrig lyssnat seriöst på den här låten, främst på grund av namnet och att låten innehåller ordet "Lasagne", men men, theres more than meets the eye.
För mig så handlar låten om att ha en grym tid med sina vänner, refrängen är så vacker: "These could be the best days of our lives. But I don't think we've been living very wise. Oh no! no!" 


Oasis - Live Forever (Demo '93)
Altså, att höra den här demoversionen är som att höra "Live Forever" på nytt, trots att det är samma text och melodi, så är det här ren magi!
Liam var bara 20-21 när den här versionen spelades in, det märks på hans röst.
Det här var på den tiden då Oasis var osignade och var tvungna att paketera allt dem stod för med deras attityd och allting på en enda demo och fram kom den här versionen av "Live Forever" som är minst lika bra som originalet.
Dem har kört den i ett snabbare tempo live, men ingen är riktigt lika bra som originalet eller den här versionen.
Demo-versionen fick mig dock att sakna att få höra den live, men det är ändå bra, jag ska se den live med Oasis iaf en gång.


Oasis live i Globen (än en gång) fi fan, vad jävla övermäktigt det var. Dom är inget bra liveband, dom har ju stått stilla 15 år, dom är inte ens i närheten av Coldplays livenummer, istället är dom sjukt tighta, har aldrig spelat en ton fel. I'm fucking telling you that!
Dom låter musiken tala för sig. Publiken får musiken, Oasis får pengarna, Noel har själv sagt det.
Det var helt otroligt att stå och sjunga med, orden bara föll på plats som om man hade nynnat på dem sen barnsben.
Man sjöng med även fast det fanns låtar som man inte riktigt kunde hela texten till (Främst de nyare låtarna)

 
Caesars - Jerk It Out
Stor eloge till Caesars också som agerade förband till Oasis. Under den här låten hoppade man runt ganska så rejält kan jag säga er.
En av de bästa svenska låtarna genom tiderna. Och ni kan skriva upp det!

---

Dags för en sänggång natten är inte så himla ung längre, på återseende.

10 låtar:
Caesars - Jerk It Out
Oasis - Digsy´s Dinner
Oasis - Live Forever
Anna Ternheim - I Say No
Thin Lizzy - Sarah
Stewboss - She Shines
Ryan Adams - Answering Bell
AC/DC - Can't Stop Rock And Roll
Johnossi - Man Must Dance
The Kooks - Seaside

Ryan Adams - Sweet Illusions
Hans vackraste låt någonsin. Det är inte ofta, Ankan, (det har aldrig hänt) att du tipsat mig om en Ryan Adams låt.
Men jag är glad att du gjorde det, annars så hade det dröjt innan jag hade hittat den här pärlan.
Så den är dedikerad till dig. Hoppas du mår bättre snart.

---

Gäsp, skolan har varit långtråkig sen jag kom tillbaka.
Min lärare satte huvudet på spiken igår när han sa: "Det mesta här på universitetet handlar om att sätta ord på saker och ting" och idag när jag fortsatte med mina kompletteringsuppgifter så upptäckte jag verkligen det: Lingvistik, Semiotik och en massa annat bla bla bla. och man har ju en vag förståelse för orden, men ändå inte.

Jag borde ha pluggat mer idag, men det var roligare att spela gitarr. Men några frågor lyckades jag svara på iaf och sen så har det rullat på, så snart är jag klar med en uppgift.
Fast det är fan sista gången jag missar obligatoriska seminarium, för när man där, då behöver man inte förstå, då förklarar folk sakerna för dig, nu måste jag lösa det själv. Inget svårt med det (lite svårt ändå) men det kan bli något vinklat när man inte har någon att reflektera det med.
Så om det finns någon som har läst Ferdinand De Saussures originaltexter om just Lingvistik och Semiotik, hör av er.
Och har ni inte läst det, you're lucky.
- Det är mest en massa akademiskt ordbajseri.

Men iofs, läraren har sagt att man kan få överklaga hans beslut. Så då kanske man ska satsa på att sitta länge och finslipa på en överklagan och lämna in den så han ändrar betyget på en. Fast å andra sidan, det har man alltid tyckt varit drygt.
Varje gång man sett någon gå fram till läraren och överklagat lärarens beslut så har man ju lackat till, och det är sant, får du underkänt så får du underkänt, får du inte underkänt så var glad för det. I vilket fall somhelst, "Roll With It!"

---

Haha, anledningen till varför man älskar Noel Gallagher!
"To work with members of your family is pretty difficult... Especially when one of the members is Liam Gallagher."
+ att han bjuder på en massa andra riktigt sköna citat.
Det är humor på hög nivå det där, kanske ingen annan som tycker, men jag älskar ju Noel och jag älskar den brittiska dialekten.
Påminner om Coldplay konserterna, jag köpte 2 tischor, bara för att jag gillade att snacka engelska med folket.

---

Någon av de gitarrerna blir min nya.
Har jättesvårt att bestämma mig.
Hummingbirden (t.h) har alltid varit lite av en favorit.
Men toningen på den vänstra gitarren är snygg och diskret, fast den har en John Lennon autograf på sig, så då kommer folk bara tro att jag kommer spela Beatles cover, så det funkar inte riktigt, eller? Jag gillar båda.

Och jag har börjat skriva låtar på svenska, enda problemet är att låtarna alltid tenderar att låta som Winnerbäck låtar, och så nere är jag inte.



Men det är lugnt Lasse, jag älskar dig ändå.
Men det är svårt att skriva en svensk motsvarighet till typ "Live Forever", it's just not meant to be.
men jag fortsätter att skriva på både svenska och engelska, som sagt, det är inga mästerverk, bara några texter med lite musik till, varken bra, varken dåliga, dem finns bara där.

---

Moaj, det får räcka tills vidare, känner mig riktigt dryg när jag skriver stora stycken om en massa akademiskt bla bla bla.
Måste verkligen snoka upp något intressantare att skriva om.
Nåja, det får gå så länge, Akademi + Youtubeklipp är ju ändå lika med: http://davidr.blogg.se

10 låtar:
Coldplay - Life In Technicolor ii
Oasis - Morning Glory
Oasis - D'yer Wanna Be A Spaceman?
The Verve - Bittersweet Symphony
Pulp - Common People
Ryan Adams - Everybody Knows
Anna Ternheim - Shoreline
Kiss - Beth
Stewboss - Losing A Girl
U2 - Sweetest Thing

Coldplay - Life In Technicolor ii
Coldplays 5:e studioskiva "Viva la Vida or Death And All His Friends" inleds med första versionen av den här låten, men det är först i andra versionen då den exploderar och blir det den ska vara.
Den återfinns på deras EP: Prospekt's March som dom släppte i slutet på förra året.
Chris Martin har fått ledigt i 2 veckor för att åka runt och göra små akustiska spelningar. Här är han på XFM Radio (tror jag?)
och han levererar en grym version av den här låten.
Påminner lite om Noel Gallagher (bara för att jag har han så färskt i minnet) när han åker runt utan ett band.
Resten av bandet sitter dock inte sysslolösa, dem har börjat på inspelningen av ett gäng ny låtar, om det bli ett nytt album, eller en ny EP, eller singel, kan bara tiden ge svar på.


Coldplay - Talk
Typ min favoritlåt med Coldplay, utan tvekan. Texten är bland det bästa dem skrivit och musiken likaså.
Kan lyssna på den här låten om och om igen.
Och den blir ju inte sämre när Chris Martin levererar en mycket känslosam version på ett "klassiskt" piano (det låter klassiskt iaf)


Coldplay - Fix You
Deras svar på Oasis - "Wonderwall", det har sagts förut, men det kan sägas igen.
Den här versionen är bättre än den som spelades i Stockholm 17 och 18 september 2008.
Han säger i början att dom ska stoppa han om det blir för känsligt, som tur är så är det ingen som stoppar han.


Coldplay - Viva La Vida
Okey, det här är nog min favoritlåt med bandet, 2000-talets svar på Oasis "Live Forever" (Och ni vet ju vad jag tycker om den låten.)
och det är klart jag jämmför Coldplay och Oasis fram och tillbaka, dem påminner så mycket om varandra.
Den här versionen kan dock inte mäta sig med det som spelades live i Stockholm förra året, som är bland det mäktigaste jag hört.
När alla 37000 (?) i publiken på Stockholm Stadion den 22 augusti nu senare i år kommer sjunga med i  "Viva La Vida", medan sensommarkvällen och luften är sådär lagom kylig och solnedgången färgar himlavalvet, så kommer jag skriva en recension där det bara kommer stå ett ord: EPISKT, dammit! (Okey, 2 ord)


Gillar även hur han är klädd under spelningen, att han fortsätter att köra på samma tema som dem skaffade efter släppet av "Viva La Vida Or Death And All His Friends", hemmagjorda kläder.
Han bevisar även att han är The Total Package som frontman. På scen har han en röst och en energi som påminner om Freddie Mercuary i sina bästa dagar. Han har Noel Gallaghers skicklighet när det gäller att göra om arenarock-låtar till lugna och fina akustiska låtar. + att han är skicklig med både med gitarren, pennan och pianot.

---

10 låtar:
Coldplay - Goldrush
Oasis - D'you Know What i Mean?
Lasse - Hjärter Dams Sista Sång
Anna Ternheim - To Be Gone
U2 - Everlasting Love
Tom Petty And The Heartbreakers - American Girl
ZZ Top - Viva Las Vegas
Johnossi - Execution Song
Ryan Adams - Halloweenhead
The Killers - Losing Touch

Lars Winnerbäck - Det Är Visst Nån Som Är Tillbaka (Ja, jag lackar på kameran, ljudet och stämningen också)
Svängig låt från Lasses fenomenala album från 2004: "Vatten Under Broarna."

Och nu är jag tillbaka i världens ensammaste stad, i ett hem som inte känns som ett hem.
Nej, så ska jag inte säga, min lägenhet är som en fristad, här kan jag skratta, gråta, sitt tyst, skrika, allt utan att någon hör eller ser, det är skönt.
Min mor lät mig inte stanna på Gotland en dag till, så som jag ville stanna, jag ville sitta med Martin, Viktor, Johannes, Ludde och Alex och se på Super Bowl, så som det typ alltid ha varit.
Jag försökte sitta uppe och se lite, men det är bara jättetråkigt själv, så jag gick och la mig för att klara av skolan (Det hade jag gjort i vilket fall som helst)
Så det blev inget Super Bowl tittande för mig, tråkigt, jag hade sett det 3 år i rad.
Men men, jag håller på att ladda ner matchen, för utifrån resultatet så verkar det ha varit en underhållande match.

---

Helgen var mysig, 16.35 bussen in till Visby, först jag, Martin och hans Ipod som spelade upp Jericho, det är en serie som jag helt klart måste börja se på, på allvar.
Sen kom Maja på i havdhem och sen kom Ralle på i Hemse.
När vi kom in till Visby så gick vi hem till Martin, tog några games FIFA 09, Vann en match, sen tror jag Martin körde över mig totalt.

Sen så beställde vi Pizza, Sunes elefant är inte så pjåkigt så länge man tar med sig pizzan och äter hemma hos någon.
Så vi åt hemma hos Martin och hade en riktigt trevlig stund, ett gäng som jag länge letat efter har börjat bildats.
Och et är skönt, för jag har saknat det gänget jag tillhörde på gymnasiet: Jimpa, Nirre, Virre, Hempel, Marcus, Alex och Marre typ, nåja, alla kanske inte var lika goda vänner med alla, men jag har goda minnen med alla, och goda minnen från hela klassen.

Sen så går vi in och mysar ner oss i Martins alldeles för lilla säng, men det går bra ändå. Så börjar vi planera AC/DC-resan och det blir många skratt och vi har det riktigt trevligt, synd bara att resten av gruppen verar splittrad, förutom Jim, han är med oss, det är ju för fan AC/DC vi pratar om.

Sen så bestämdes det att vi skulle gå bort till Södervärnshallen och se på lite fotboll.
Det är ungefär som när man är på en schysst förfest och sen bestämmer sig för att gå ut på krogen: "Nejmen, fan, vi har det trevligt här, kan vi inte stanna", tänkte jag. (jag är blyg.) nåja, vi går bort till Södervärnshallen, där är det många sköna människor, folk som det var längesen man träffade (ja, ni fattar grejen när man bor i Karlstad och kommer hem över en helg.) Fotboll är alltid kul och se på, tror det var herrar A som gameade när vi var där, så det var grymt.

Sen så bestämmer vi oss för att gå hem till Martin igen och dricka lite läsk, fylla på tanken lite, D'you know what I mean?
Vi snackade och såg slutet på The Green Mile, som jag måste se helt någon gång.
Sen så kommer några hockeypojkar och joinar oss, jag tror dom var hockeypojkar iaf.

Vi går tillbaka till hallen, Damer A (?) börjar spela, det är kul och se dem också, snyggaste målet skedde någon match in i den cupen (orkar inte förklara) och någon gång under de matcherna så kommer Marione och hälsar på, måste ha varit ett halvår sedan vi träffades senast, (just det, Pumpbolaget), väldigt trevligt att få träffa dig.
Jag gör en avstickare, springer bort till Säve för att bland annat se Visby Innerstad spela, jag gillar att se dem boysen, tekniska som satan.
Sen så springer jag tillbaka till Södervärn, Mickan har joinat, men försvinner ganska så snabbt igen.

Sista matchen vi ser på för kvällen är Hemse BK spela mot ett gäng "Tanter" (i brist på bättre ord, klart det är brist på bättre ord, dom var ju tanter) I slutet på den matchen fick jag till och med en kram av den annars för kvällen dissiga Amandinho. Den var varm.

Ett kanon (kanon på alkohol-sättet) HBK förlorar med 9-0, eller vad det blev.
Med ett gott skratt i ryggen trotsar vi kylan 04.00 (typ) och går hem till Martin där vi lägger oss för att snoooza, Martin i sin säng, vi andra på golvet. Snacket fortsätter till typ 06.00 då vi kollapsar av trötthet, jag och Martin hade ju dygnat för några dagar sedan och bla bla bla.

Jag skulle till Maja L morgonen där på, men hon var snäll och tog sig till Martin istället, men hon var inte på snoozehumör, så hon satt mest och satt, jag fick inte heller snooza så mycket, för min mor stog utanför och tutade och det var dags att bege sig till flygplatsen, tårfyllt farväl (nästan iaf, jag hade ju gjort allt för att få stanna.)

Planet tar mig till Arlanda medans min mp3 spelar upp massor skön musik medans jag tänker tillbaka på allt och alla.
Väl på Arlanda så är jag lite småhungrig så jag köper en semla och en drickyoghurt för 60 fucking spänn, jag är ju för mesig för att påpeka priset och för svensk för att försöka pruta. Så jag biter ihop, betalar och håller tummarna för att semlan ska vara god. Den var god, dock inte lika god som Burgsviks egna: Folkeryds Semlor:

Men vafan, jag är 19, jag vet att allt inte alltid är perfekt, inte ens semlor . . .
Haha, fett bitter, Look back in anger på de där Arlanda-semlorna altså!

Sen så bar planet av till Karlstad, taxi hem och sen så kom man in i gamla vanor igen, tvättider, affären och allt sånt där, ni vet, det jag alltid skriver om. Ingenting, helt enkelt.

Och imorgon har jag skola igen, så det är nog bäst att jag går och lägger mig, ska bli skönt att få sova.
Blir inte så mycket, men ändå skönt + att jag får snooza imorgon efter skolan då, trots att det känns tomt.

10 låtar:
Coldplay - Talk
Ryan Adams - Sweet Illusions
Anna Ternheim - Better Be
Anna Ternheim - I'll Follow You Tonight
Lars Winnerbäck - Stackars
Rod Stewart - Maggie May
Oasis - Songbird
Alice In Chains - Damn That River
Disturbed - I'm Alive
The Exies - Ugly

Oasis - Fucking In The Bushes
Introt till konserten, den låten man stog och lyssnade på tills man ringde upp Backman och hoppade loss till "Rock And Roll Star".
Och det var så grymt att det första Liam sjöng var: "I live my life in the city!", han inledde tidernas bästa skiva "Definitely Maybe" med samma låt och mening!
Sen så drog dem igång "Lyla", som är grym live. Sen så kom ett gäng nya låtar som ingen kommer ihåg vad dem heter.
Jo, "Shock of the Lightning" med förra årets mest underskattade refrng: "Come in, come out, come in, come out tonight!".
"Wonderwall" spelades, lät pecis som den alltid ha gjort, snälla, låt Noel spela den själv nästa gång.
2000-talets svar på "Wonderwall" Liam låten "Songbird" var dck hur grym somhelst, blir en hel annan känsla när han sjunger sina egna låtar, för "I'm Outta Time" var också grym.
Noel kontrade i slutet av konserten och gav helgrymma versioner av "Don't Look Back In Anger" och "The Masterplan"
"Morning Glory" och "Supersonic" gör att publiken flippar och "Champagne Supernova" gör att publiken gråter.

Helt klart en underbar kväll och tack för det underbara sällskapet ni två, ni är bäst!

---

Direkt när man kom till Stockholm blev man ju starstrucked, en gråtandes Linda Bengtzing satt och åt på McDonalds vid Hötorget.
Hänget med Tobbe var också supernice, Guitar Hero blev ägt! Inte av mig, men av Tobbe.
Jag bankade loss på trummskinnen som om jag spankade loss på en 56-årig BDSM-gubbe och sjöng med så gott jag kunde. "Some Might Say" var grymt kul att spela på trummor.
Sen så fikade jag med Phille som har fått jobb i Sthlm nu. det verkade nice iaf.
Vi tog en fika längst upp i Åhléns huset, det var ett riktigt skönt ställe, goda semlor och cheescakes, nästa gång jag är i Sthlm så hittar ni mig där. Och så hittade jag min skinnpaj där också: 3795:- som hittat, men det blev inget köp.
Och sen gled vi runt på stan utan någon plan somhelst, men det var ändå ett värt tidsfördriv, vi hittade lite kläder åt Phill, själv hade man inköpsförbud. Not. Men jag intalade mig själv det iaf och det lyckades iaf. Fast jag gick in på Akademibokhandeln för att hitta en bok och det gjorde jag:

Jag har ju prisat Mötley Crüe biografin som en dåre, men av någon anledning så köpte jag aldrig Nikki Sixx's Heroin Diaries, det får bli någon annan gång, för det är helt klart en bok jag vill läsa, men tills dess så håller högen med kurslitteratur mig sällskap på det alltför sena nätterna, som dock har blivit bättre.
Sen så gick jag och Phille och tog en fika till, "orka leta" tänkte vi och satt oss och åt på Åhléns caféet igen, lika värt den gången också, sen så gick man bort till Cityterminalen, hälsade på lite folk från Gotland, + att det var 2 stycken utifrån B-vik, ovanligt(!)
Sen åkte jag båtbussen (får ett skönt samtal av Jimpa som är sjukt taggad inför AC/DC) och sen båten hem med Oasis-kompanjonen Matte, väldigt trevligt med lite sällskap hem på båten. Vilket jag aldrig annars har.

Martin och Fide (vilka annars?) hämtar en ensam (i 30 sekunder) och frusen David R. nere vid hamnen, snabbt som fan uppför backarna och in och kura ihop sig under en filt i fåtöljen, Hyresvärden hjälper Martin att bära in sovgrejer till mig, jättesnällt, men sen så försvinner hon utan ett ord så jag började undra om hon var sur, nåja. Jaqueline ringer (00.37, oklar tid) det slutar väl med att vi snackar i en 2 timmar, sen så lägger jag mig ner för att sova, medan Martin sitter och skriver sin "Essay on McDonalds" inne på samma rum, försökte hjälpa karln men sömnen sa till mig att blunda och det gjorde jag, runt 04.00 sträcket, så det var inte jobbigt att komma upp vid 07.30, hade ju inte nått djupsömnen än.
Martin berättade dagen efter om en tabbe han gjort, han hade glömt översätta "begravningsbyrå" (varför han ens skulle ha med det ordet i en text om McDonalds vet jag ej, men det är ju ett ganska Fishy företag.) skitsamma, men jag känner ändå att jag borde ha korrekturläst det, nåja, man lär sig av sina misstag.

---

Såg ju också klart Sagan om Ringen-trilogin innan jag åkte till Stockholm. Och vet ni?
Frodo lyckades slänga ringjäveln i domedagsbergethelvetet! Eller först så misslyckas han med sitt LD-test så han panikar och han blir ju Frenzy och ska börja banka loss på Smégol, av någon konstig anledning. I vilket fall som helst, ringen bränns sönder och Frodo och Sam blir räddad av Örnar (In fantasy, things don't have to make sense.)


Moaj, dags för sängen om det inte blir ett inlägg till, only time will tell.

10 låtar:
Ozzy Osbourne - Shot In The Dark
Airbourne - Too Much, Too Young, Too Fast
Oasis - Headshrinker
Mando Diao - Dance With Somebody
Ryan Adams - Cannonball Days
AC/DC - Back In Black
Metallica - One
Thin Lizzy - Jailbreak
Stewboss - Tell The Preacher
Johnossi - Man Must Dance