Finns det någon bättre låt att börja Alla Hjärtans Dag med? Jag menar när både Liam och Noel sjunger tillsammans i en låt vars titel innehåller ordet "Love" så står ju allting stilla. Dom är ju trots allt bröderna som älskar att hata varandra och hatar att älska varandra. Och Noel har skrivit en av sina bästa texter till den här låten, den börjar: "Who kicked a hole in the sky so the heavens would cry over me?" Det är poesi!
Klyschigt? Kärlek är klyschigt, lev med det! En liten dedikering till min far Matz(med Z, bara för att peka finger åt hela stavningen) med den här låten, då Pink Floyd är hans favoritband. Nu kan man ju tolka den här som en sorglig låt också och det är det som gör den så bra. När du älskar någon och ni inte är nära varandra så önskar du ju att han/hon är där. Och när du älskar någon som inte älskar dig tillbaka, då vill du ju fortfarande att han/hon ska vara där. Och den här låten passar även in om man saknar sina vänner.
Oasis album från 2002 på Heathen Chemistry var bra på många sätt, Oasis hade börjat gå tillbaka till sina rötter, men kanske det bästa var att Liam hade börjat skriva BRA låtar, som den här Songbird. Som var en av 2 kärlekslåtar från albumet (den andra var Noel skrivna "She Is Love").
Det jag gillar mest med den här låten att den är att den är enkel, 4 verser och 4 ackord. Den här låten påminner lite om deras kanske mest kända låt "Wonderwall"(och nej, "Wonderwall" kommer inte vara med på listan, det är ingen kärlekslåt på det sättet.)"Less is more", helt enkelt. Gillar det Wikipedia skriver om låten: I den simplistiska videon får vi se Liam i Regent's Park, spela på en akustisk gitarr under ett träd och bli jagad av en hund.
(Notera gitarren, det är en sån jag tror att jag ska köpa . . .)
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, vänta, det är inte ens 8 dagar i veckan. Det är vad jag kallar kärlek! Den först Beatles låten jag verkligen lyssnade på och gillade (Jag vet, en gång i tiden var man ung och naiv) Tror det var bara några veckor innan sommarlovet 2007. Vi satt hemma i mitt och Viktors ställe i Visby, några vänner var där också. (Det måste ha varit några vänner där också, för dörren mellan mitt och Viktors rum var öppen.) Vi höll på och fixa till oss inför förfesten som Martin och Anthin höll i inne i innerstan på Blockgränd 7, inför Sävefesten senare på kvällen. Jag kommer ihåg sommardoften så tydligt när jag lyssnar på den här låten, fönstret stog vidöppet för att det var så himla varmt och den där tunna lite halvt kyliga sommarkvällsluften fyllde rummet och den här låten drog igång. Det var poesimina damer och herrar och kärlek för den kyliga sommarkvällsluften.
Det var tider (med stort T) det, jag och Jimpa pratade om det här om dagen, jag fick några tårar i ögonen, allt var så lätt då, jag saknar dom tiderna, vi visste inte vad vi gjorde, men vi hade sjukt kul medan vi gjorde det. Carpe Diem säger jag bara.
Man behöver bara spela de 5 första sekunderna och nästintill vem somhelst vet vilken låt det är. kanske den bästa kärlekslåten genom tiderna? När refrängen drar igång så känner man sig verkligen, hmm "odödlig", kanske fel ord, men det är någon sorts känsla som infinner sig. Låten handlar om en man som skulle göra allt för den kvinnan han älskar och varför dom behövde blanda in "Africa" i det hela vet jag inte, men det låter skitbra i vilket fall som helst. Med den melodin dom har så skulle dom ha kommit undan med vilken text somhelst.
"It's gonna take a lot to drag me away from you, Theres nothing that a hundred men or more could ever do. I bless the rains down in Africa. Gonna take some time to do the things we never had."
Mmmmm, den kan gå om och om och om, flera gånger om och sen igen och igen och igen, några gånger till.
Okey, det här bandet har ju hundratalet kärlekslåtar och då har dem ändå bara släppt 4 studioalbum(!) och eftersom jag har lyssnat på dem ganska så jättemycket så fanns det ju en hel drös med låtar att gå igenom, men nu fick jag lite hjälp på traven och "Gravity" blev valet tillslut. Lugn och fin, fantastisk text, allt en bra kärlekslåt behöver ha. Sen så plusar man på Chris Martins vackraste röst, ett klassiskt piano och en hel drös med vackra stråkar. Rysningar . . .
Nu ville jag visa originalvideon, men eftersom någon corporatebastard har muppat sig och krävt att Youtube ska ta bort den så får jag nöja mig med en liveversion, en gryyyyyym liveversion ska tilläggas, "Seattle, how you feel man?" och publiken goes bananas! Mäktigt.
Mitt starkaste minne av den här låten är ifrån Högbytiden, det var när jag gick i 9:an, eftersom jag gick i den "Coolaste" klassen på hela Högby så fick jag lov att sitta på den där coola läktaren i cafeterian, ni vet (iaf ni som gått på Högby). Nästintill läktaren så hängde det en TV som visade MTV dagarna i ändan, men det blev precis som en radio, den fanns aldrig där i bakgrunden, man brydde sig aldrig om det visuella (vilket man ändå inte ska göra när det gäller musik.) Men i vilket fall som helst, videon till den här låten drog igång, jag hade hört den förut, eller jag tror det iaf, för jag visste vad den hette och att det var en Metallica låt. Men jag tror det var den gången i cafeterian som jag insåg hur mäktigt den här låten var. För verkligen alla (sanna mina ord) tystnade och stannade upp för att se och lyssna på den här låten, och det var inte bara Hårdrockarna från musikklassen som började digga med, nästan alla gjorde det. Vi blev förenade till EN just där vid det tillfället, sen tog låten slut och allting fortsatte precis som vanligt, eller tja, så vanligt det blir på Högstadiet.
Det här är nog Metallicas enda kärlekslåt, det är även min favoritlåt med Metallica. Så självklart att den ska vara med i den här bunten av låtar.
När en av världens bästa musiker Mark Knopfler, skriver en låt om Världens mest klassiska kärlekssaga "Romeo And Juliet" Så kan resultatet inte bli annat än bra, den här låten kan vara en av de vackraste låtarna någonsin. Mark Knopfler sjunger, hans gitarr sjunger med han och bandet följer efter, det är som en vacker dans och Wembley Stadium får vara dansgolvet för kvällen där när dom spelar och hyllar Nelson Mandela.
Den här versionen är 10 minuter lång (kanske längre, t.o.m) men Mark Knopfler, som är en expert på att göra om sina låtar till stora epos, lyckas hålla intresset uppe igenom hela låten och har publiken i sin hand, han är en mästare på att göra mästerliga saker, den här kvällen bevisar han det än en gång.
Ett minne jag har av den här låten, kommer ifrån en Youtube-användare som hade kommenterat det här klippet. Han berättade att när han hade varit och sett Dire Straits live (redan där är han min idol) och dom skulle börja spela "Romeo And Juliet" så hade alla tjejer börjat jubla medan alla killar hade ställt sig upp och hyschat dom för dom ville bara höra Mark Knopfler och hans gitarr. Det är gulligt om något!
Tror det här är en låt som de flesta har hört. Det här är en klassisk Nyrock-ballad, alla låter ganska lika, det är inte längre stora episka verk som Guns 'n' Roses - November Rain eller Kix - Don't Close Your Eyes, istället har det tonats ner till mer "Less is more"-tänket, tror även att det är starkt influerat av Oasis"Wonderwall" då många av de banden idag växte upp och lyssnade på Oasis. Men som sagt, det är svårt att utmärka sig med en nyrock-ballad, men med den här låten så lyckas Lifehouse verkligen.
Den första låten jag hörde med Lifehouse var deras fantastiska "Hanging By A Moment", den fick min Norrländska kusin mig att lyssna på sommaren 2006, det var en av de första låtarna som jag la in på min nyinköpta mp3, (samma mp3, som jag har än idag) Med där i den bunten av de första låtarna jag la in var även den här kärlekslåten "You And Me". Titeln förklarar kärlek väldigt bra, det är bara två, det är du och jag.
Säkert skriven av en man som älskar sin tjej så mycket att varje gång han ser henne så får han bara lust att skrika: "Hallelujah", för att han blir så glad över att äntligen få se henne igen. Lätt skriven låt, några enkla verser som ger oss en liten vacker historia + ett bra tempo som inbringar hopp hos den som lyssnar.
Den här är helt klart en av U2's bästa låtar som jag spelar väldigt flitigt, man blir glad varje gång man lyssnar på den + att man skrattar och ler och det är inte för att Bonowailar (stavning?)
Rockmusiken har producerat några av de bästa kärlekslåtarna genom tiderna, så det är klart dom ska få avsluta den här delen.
Thin Lizzy är ett av de erkänt bästahårdrocksbanden genom tiderna, dem har skrivit allt ifrån klassiska tunga hårdrockslåtar, till vackrare ballader, det de här låtarna har mest gemensamt är Phil Lynotts texter. Som mer kan liknas med dikter än med låtar. Han var så skicklig på det han gjorde och en fantastisk frontman med en röst som passade in så perfekt på den musiken Thin Lizzy spelade, oavsett om den var hård och rå, eller om den lugn och fin som i "Sarah".
Topp 10 break-up/singel/ensam-hoppas-på-att-finna-kärleken-Anthems (Snabbt nu innan jag sätter igång och skriver: Jag kommer antagligen säga ett 20-tal gånger att de här låtarna har fått mig att gråta. Punkt.)
En till låt från Lifehouse, är det något dom kan så är det att skriva kärlekslåtar som skingrar båda sidorna. En låt som tar upp det klassiska problemet: Man börjar älska någon när det redan är försent. Tror att i stort sett alla har funnit sig själva i en sån situation.
"After all this time, would you ever wanna leave it, maybe you could not believe it, that my love for you was blind, but I couldn't make you see it, couldn't make you see it. That I loved you more than you will ever know, a part of me died when I let you go, and I loved you more than you'll ever know, a part of me dies when I let you go . . ."
Det där är nog det bästa jag läst/hört/förstått/insett på länge.
Älskade, älskade och åter älskade Ryan Adams, vart får han allt ifrån? Sina melodier, sina texter, sin energi. Jag älskar allt! Jag vet att det inte är världens bästa kvalité på klippet, men lyssna på låten, den är så magisk att den kommer fånga dig ändå.
Jag kommer ihåg första gången jag hörde den här låten, det var i mitten av december nu förra året, jag hade precis kommit hem från sjukhuset, bara några dagar efter operationen, jag kunde inte sova, jag hade för ont, inte ens det smärtstillande morfinet verkade hjälpa, så jag låg bara i sängen och lyssnade på musik, då jag bestämde mig för att på allvar lyssna igenom Ryan Adams"Gold"-album. Så jag satte igång det och visst jag hade lyssnat igenom det förut, men den här gången så var jag trollbunden från början och sen drog "Harder Now That It's Over" igång, och där snackar vi om kärlek vid första öronkastet(?) Från början så handlade den för mig inte om kärlek som bryts när två människor bestämmer sig för att bryta upp, utan då var det verkligen att det var svårare nu när hela operationen var över, Låtraderna: "And I'm nothing now without you yeah, I'm less than nothing now." Handlade om att man kände sig så svag och sårbar utan de människorna som fanns där och hjälpte en. Och nu förstår jag även hur Ryan Adams ville att vi skulle uppfatta hans text, med hela den där kärleksbiten och det hjälper verkligen att lyssna på sån här musik, du förstår att du inte är ensam med att känna så som du känner, alla har blivit lämnade någon gång och det är svårt. Riktigt svårt. Men man måste lära sig att le åt livet ändå.
Nej, jag kommer inte att dra historien om när Chris Martin fuckade upp "Amsterdam" på Coldplays senaste Sverigebesök och hur han sen började spela "Hardest Part" akustiskt. Fast fuck, nu berättade jag ju typ allt ändå.
Men jag kommer säga att det här är en av Coldplays bästa låtar och att den är riktigt stark och återigen så är det Chris Martins känslofyllda stämma som gör låten. Han skulle kunna släppa en soloplatta där bara han sjunger utan något instrument alls, jag skulle fucking vara först i kön för att köpa det.
Jag har lyssnat på den många gånger när jag har känt mig nere. Sen så har jag dock snabbt bytt låt till "Live Forever" för att jag ska le igen, men det hör inte hit.
"Hardest Part" är verkligen en sån låt som man aldrig tröttnar på, jag skulle kunna skriva ganska så jättemycket om den, men det skulle nog bli lite för mycket (till och med förhttp://DavdR.blogg.se) så jag avstår med det för den här gången.
Men jag måste bara tillägga att videon är skönt konstig.
Hmm, tror det var sommarlovet 2003 jag fick höra den här underbara låten för första gången. Det var återigen min Norrländska kusin som fick mig att börja lyssna på den här låten. Eller rättare sagt hans flickvän. Det var på bussen på väg in till Visby en solig förmiddag och av någon anledning så var det jag som satt bredvid henne och inte min kusin.
Hon lät mig låna hennes portabla CD-spelare(så vi snackar verkligen back in the days) jag satte i hörlurarna och det var helt okey musik, någon techno-remix av Carolas gamla hit "Micki",Mark'Oh's klassiska technolåt "Stuck On You" som fortfarande är den vackraste technolåten jag hört, Bomfunk Mc feat. Beats N' styles - Dynamite, var också med där på, det är också en riktigt bra låt. Mitt bland allt den där kommersiella (inte för att jag hade det tänket då, men iaf) musiken så fanns en liten live-version av Lars Winnerbäcks"Kom Änglar" och den lyssnade jag på om och om, igen och igen, jag hade nog vid den tiden inte hört någon bättre svensk låt och jag var långt ifrån hela Singer/Songwriter-träsket(som jag nu gått och förälskat migi) jag var ju för fan Hip Hopare, men iaf den här låten stod ut som något alldeles enastående då första gången jag hörde den och det gör den fortfarande.
Låten börjar väldigt vackert, han sjunger det till och med själv, och han sitter och minns tillbaka på de tiderna när allt var nytt. Sen så börjar han minnas den tiden då allt dom hade byggt upp tillsammans gick i bitar. Även fast låten blir väldigt mörk i mitten så slutar den ändå hoppfullt:
"Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt, här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt.
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom . . ."
Han inser att han inte ska sitta och gräva i det förflutna för då går det åt helvete med allt, men han erkänner även att den vackraste stunden i livet var den när hon kom. Det finns en tid att sörja och det finns en tid då livet går vidare.
Hennes cover på Cat Stevens original är grym! Hennes röst tar låten till nya höjder. Återigen en låt som berättar om en situation som man säkert har funnit sig själv i. Man har ett brustet hjärta men man träffar ändå en ny kärlek. Men man är rädd för att satsa den här gången för att man inte vill bli sårad igen. Men man måste offra sig om man vill finna sitt livs kärlek och man får ändå den känslan av den här låten, att det är värt att göra den uppoffringen, för belöningen i slutet är att bli älskad av någon som alltid kommer att finnas där för dig. Och det är den säkerheten av att bli älskad och älska någon tillbaka som vi människor strävar efter.
Stewboss är mitt favoritband ifrån Amerika och dom ligger inte långt efter Oasis på min lista över mina favoritband. Titeln säger allt, för visst vill man bli saknad, man vill ju känna att man har påverkat den personen som har lämnat en på något sätt. "...I hope you fall in love, I hope you get everything your head been dreaming of and when it all works out for you, and all your dreams come true, well theres one little thing honey, I really hope that you, I hope you miss me, I hope you miss me, I hope like I miss you . . ."
Klassisk förnekelse i texten innan det vänder. Man vill ju att den man älskar hittar kärleken och får det den drömmer om, även om det inte är med en själv, men sen så var det ju den där lilla saken att du faktiskt fortfarande älskar personen och allt du gör är att hoppas på att personen kommer att komma ihåg dig.
Backman och någon av hans polare utnämnde den här låten till Singlarnas Nationalsång, jag håller med till 100%. Han sjunger om att han vill ha en förälskelse så att han slipper drömma själv och att dela med sig av sina drömmar, det är verkligen kärlek och tillit. Och tills dess att man träffat förälskelsen så kan man ju bara drömma om den.
Det här är ett klassiskt exempel på den britpopenOasis skapade. Ett budskap som förmedlas med en fyndig och lite halvkonstig text, på ett storslaget sätt. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen, "Don't Look Back In Anger" är det närmaste någon låt har kommit med att vara en modern version av Beatles - "Let It Be". Och jag valde "Don't Look Back In Anger" över "Let It Be" för att du helt enkelt inte kommer kunna låta något vara, du kommer definitivt att se tillbaka på det och vara arg. Men gör det inte, det tar bara en massa energi. Och det viktigaste Sally kan vänta, så oroa dig inte över det heller.
Noel Gallagher visar i det här klippet kärlek till en viss grupp när han dedikerar låten: "To everyone with a little dick." Någon som känner sig träffad? Nu känns det inte som att han borde säga så, han hade bara behövt gå upp och säga: "We gonna play a song now and it's called 'Therapy'." För den här låten är verkligen terapi, I'm telling you that.
Texten är så klassiskt 80-tal att det inte finns och ändå så är den så vacker och melodin når upp i samma standard som "Romeo And Juliet"
Tänk er själva att vara ifrån den ni älskade, att ni alltid väntar på att kärleken ska komma och ni väntar troget på den. Att alltid stå och vänta på kärleken trots att den krossar ditt hjärta från och till. Men kanske så krossar den bara skal av ditt hjärta och bryter in till kärnan, så att du, när du är redo, kan blotta ditt sanna hjärta, ditt sanna jag, för den du verkligen älskar.
"Wherever you go, Whatever you do, I will be right here waiting for you. Whatever it takes, Or how my heart breaks, I will be right here waiting for you . . ."
Haha, finns det någon bättre låt? Svaret är: Nej, nej och åter nej. Den här innehåller allt, spot on texter, akustiska gitarrer, gitarrsolon, den är storslagen och framför allt den är ifrån 80-talet, där visste dom vad dom snackade om. Själv så missade jag 80-talet med 3 dagar, men lika glad för det är jag.
Den här låten påminner oss om att ingen är perfekt, till och med den vackraste rosen har sina taggar, till och med solen har sina fläckar och till och med kärleken har sina baksidor. Klyschigt? Kärlek är klyshcigt, lev med det!
Snälla, ni som läser detta, inga brustna hjärtan nu över helgen, ni ska varken krossa eller bli krossade. Det är kärlekens helg . . .
. . . Så . . .
. . .Ha en underbar Alla hjärtans dag alla som läser och alla som inte läser. Jag tänker lite extra på er idag mina vänner och jag håller er alltid varmt om hjärtat. Kärlek och respekt speciellt till er.
"Who kicked a hole in the sky so the heavens would cry over me?" Oasis - Let There Be Love
Sant, den är komplicerad, men det är därför vi älskar den.