AC/DC - For Those About To Rock (We Salute You)

"We roll tonight, to the guitar bite!"

Exakt sådär som Angus Young står i början, stod jag för typ 2 år sedan och spelade luftgitarr och drömde mig bort till gitarrgudarnas land.

Hade någon sagt till mig för 2 år sedan att jag skulle få stå längst fram på en AC/DC konsert så hade jag skrattat.
Not my kind of cup of tea för att citera "Yrrol". Men sedan hände något. Hårdrocken slog mig på käften och sa åt mig att ta tag i mitt liv. Och hårdrockens fana har alltid och kommer alltid att bäras av AC/DC, därför var det självklart att ta sig till Globen då dem kom till Sverige för första gången på 8 år (?).
Med mig hade jag JimSlimPim. Han och jag bestämde typ för 2 år sedan att vi skulle åka och se dom om dom kom till Sverige igen.
Även vi som hade den officiella AC/DC-fancluben i underbara SP3D.
Med på konserten var även gamle hårdrocksräven Tobbe. Han har lyssnat på hårdrock sen urminnes tider, tyvärr så tog det mig typ 17 år att förstå att det typ är den bästa musikstilen i världen.
Den fjärde och avslutande delen av vår trio+1 var Backman, min gitarrmentor, som jag bara känt i ett halvår. Anledningen till att vi bondade så snabbt med varandra var vår gemensamma passion och filosofi för musik: "Det finns ingen dålig musik".

---

Rock 'N' Roll Train
Första singeln från deras senaste skiva "Black Ice", var även startskottet för kvällens konsert.
En tecknad film projiceras på en stor skärm i mitten av scenen. Det börjar med att Rocktåget startar, vi får bland annat se Brian Johnson få sin "kärlek" avsugen i kupén och en djävulsliknande Angus young som styr tåget tillsammans med två pinuppor. Det avslutas med att tåget kraschar rakt in i skärmen som går isär och fram rullar tåget (som ni ser på bilden).
Rock And Roll Train drar igång och publiken är verkligen gryyyyyyyyyyyymt taggade och alla sjunger med. perfekt början.


Hell Ain't a Bad Place To Be
Drar igång, första klassikern och det märks främst bland de äldre lyssnarna i publiken. Den var inte något speciellt.
Vi kan ju säga att det inte är AC/DC's bästa låt med "Hell" i titeln.


Back In Black
Redan!?!? Det var ju typ som när Coldplay brände av "Fix you" waaaaaay to early nu i höstas.
Grym nostalgikänsla på den här iaf. Vi flippar totalt, sjunger med genom hela låten, spelar luftgitarr som om det gällde livet och skrattar medan trummisen Rudd tar sin första cigarett för kvällen. Helt otroligt hur Rudd lyckas framstå som den coolaste jäveln i bandet under paradnumret: "Back In Black".


Big Jack
Ett av de starkaste korten från deras senaste skiva, tyvärr har den inte blivit en livefavorit hos publiken än.
Men i vilket fall som helst så sjunger vi "Big Jack" så många gånger som Brian Johnson vill.
Han säger även att han "Smell Rock 'N' Roll down there" när han tittar ner mot publiken. "Damn Right you do!!"



Dirty Deeds Done Dirt Cheap
Det här är Riff Raff Rock N Roll på hög nivå. En av de mest klassiska Bon Scott låtarna och publiken är hel med på noterna, vi känner till vartenda ord och stavelse i den här låten.
Videoklippet är dock inte från Globen utan från Washington, men ni får en bra bild av hur scenen ser ut.


Shot Down in Flames
Läste i Aftonbladet att den här låten inte var med på setlisten när dom spelade i Oslo. Men bryr jag mig? Moaj.
den här låten var mest en uppladdning för det som komma skall:



Thunderstruck
Ett av Hårdrockens mest ökända riff drar igång och vi i publiken sätter igång med vårt obligatoriska "Aaahahahahaa":ande och avslutar med "Thunder!". Det här är verkligen livemusik när den är som bäst -En publik som ger mer än bandet själva.



Black Ice
Titelspåret från deras senaste album. Finns inte så mycket och säga. Vi gjorde att försök att sjunga med iaf, men det gick ärligt talat sådär. Tyvärr.


The Jack
En låt som Aftonbladet kallar för "loj, grisig Bon Scott-blues" och det är precis vad det är och det är precis varför vi älskar den här låten.
+att Angus young börjar strippa. Kavajen ryker, skjortan ryker, slipsen ryker, ska han våga dra ner kortbrallorna och moona för publiken som han gjorde i början av deras karriär? Nepp, det är tydligen förbjudet att visa gubbrumpa i Sverige, så vi får nöja oss med att se ett para svarta kalsonger med ett AC/DC-emblem på. Så mycket coolare!



Hells Bells
Brian Johnsons klassiska låt från AC/DC's mest sålda, samt det hårdrocksalbumet som sålt flest kopior genom tiderna.
Det hissas ner en stor svart klocka från taket, Brian teasar publiken och vill att vi ska uppmuntra han till att dra i snöret och det gör vi så gärna. Han springer, han hoppar, han drar i snöret, lamporna släcks, klockan börjar ljuda och det tyngsta riffet of all time drar igång och ger en rysnigar längs med ryggraden. Den är såååå bra!


Shoot To Thrill
AC/DC klassiker från "Back In Black"-albumet, publiken sjunger med och duckar och tar skydd medan Brian Johnson springer runt på scenen och säger att han ska skjuta oss. Mig får dom iaf inte i första taget, det kan jag säga!


War Machine & Anything Goes kommer och går utan att göra något större intryck förutom de maffiga videosekvenserna under "War Machine"



You Shook Me All Night Long
Efter två ganska så lama låtar så exploderar publiken (som ni kan förstå) när den här låten drar igång.
Lätt största allsången hittills. Och AC/DC skakade mig verkligen hela natten lång. På ett bra sätt.



T.N.T
Vi sjunger "Oy, Oy, Oy" medan vi slår till luften med näven.
Den här låten är beviset på att även det simplaste gitarr-riffet kan låta som det tyngsta du hört när rätt personer håller i gitarrerna.



Whole Lotta Rosie
Rosie (som är den sexigaste kvinnan någonsin) gör entré när hon blåser upp, ridandes på tåget. Hon skulle rida tåget hela natten lång. Tyvärr så ger hon oss bara ett 5-minute-stand den här kvällen. Det får vi väl ändå säga att det var tur, hade hon varit kvar så hade alla killars brallor exploderat. Jag skojar inte.
Jag har helt glömt bort låten, jag stirrade mig blind på kvinnan. Damn You Rosie! Jag ville ju höra låten som jag så länge skuttat omkring till, dom borde inte få ha sådana saker på scenen som distraherar publiken!


(Vadå besatt?)



Let There Be Rock
Bandets största bästa prestation trots att det bara är Angus Young som syns. 
I det här 15-minuters eposet är han helt seriöst över allt, han är till höger, han är till vänster, han är längst ut på scen, han är längst bak på scen, han snurrar runt 4 meter över publiken i en hydraulisk lift, jag svär även på att han helt seriöst var bredvid mig ett tag.
Han freebasear loss totalt med gitarren, det är inte överdrivet bra, mycket nonsens-spel som går snabbt, men det smälter ihop så bra med det övriga bandet att det verkar som att han tillverkar nya gitarrsolon på löpande band.





Highway To Hell
AC/DC's bästa låt och kanske den bästa hårdrockslåten genom tiderna (?)
Bandet försvinner från scenen efter "Let There Be Rock", ska dom komma tillbaka, ska dom inte komma tillbaka. Klart som fan dom kommer tillbaka.
Det blir helt mörkt. Sen börjar det komma en massa rök och lysa rött från ett hål i scenen, efter ett tag stiger Djävulen himself upp -Angus is back, med djävulshornen fastlimmade i pannan. Han har aldrig sett hårdare ut, sen kommer den klassiska ackordföljden och vi vet alla vad som kommer komma och vi blir inte besvikna.



For Those About To Rock (WE SALUTE YOU) !
Den perfekta avslutningen på en helt magisk kväll.
Med den här låten är AC/DC minst lika mäktiga live som Queen var en gång i tiden.
Jag var rädd innan konserten att dem inte skulle använda sig av kanoner. Vad tänkte jag med? Klart dem kommer att använda sig av kanoner!
FIRE!
Dom hyllar oss.
FIRE!
Vi hyllar dom.
FIRE!
Denna episka avslutningen övervinner allt annat jag sett live.
Fire!




AC/DC visar denna kväll:
1. Att gammal är äldst,
2. Att Rosie är den sexigaste kvinnan på jorden.
3. Att hårdrocken aldrig kommer att dö!

---

The Answer - On And On

Ett annat tecken på att Hårdrocken aldrig kommer att  dö ut är förbandet The Answer som påminner så mycket om den klassiska odödliga hårdrocken.
Sångaren har Bon Scotts blick, Robert Plants utseende och moves och han har även snott några moves från Mick Jaggers arsenal.
Bassisten rörde sig runt scenen som en ung Angus Young.
Trummisen hade sån grym energi som bara de bästa har.
Och Gitarristen var så säker och han svingade klassiska guror alá Led Zep's Jimmy page.
Kommer fortfarande ihåg sångarens avslutande ord: "Don't forget who the fuck we are!"