Oasis - Full On

Nu vet jag inte hur ljudet är på den här versionen då jag skriver det här inlägget på min bärbara dator och alla vet ju att en bärbar dators högtalare inte alltid är så top notch - Som Björn Gustafsson sa en gång i tiden.

Men vafan, Liam har jeansjacka på sig på bilden och ser hur cool som helst ut med sin Humongus Swagger.
+ att man ändå kan känna draget som återfinns igenom hela låten, titeln rättfärdigar den verkligen, "It's gonna be Full On!"

På tal om draget, det är typ samma grymma drag i Ryan Adams - Magick och om du gillade den så gillar du nog den här också, E.

Saknar dig vännen.

---

Jag mår skit nu, eller nej, det gör jag inte, det börjar lugna ner sig nu.
Den här veckan har dock varit jättejobbig, det är första gången på länge som jag har tyckt att något har varit psykiskt påfrestande och jobbigt. Det är även första gången jag tänkte efter om jag faktiskt hamnat rätt här i Karlstad. Nu är det ingen fråga jag kan besvara, för det är väl så att man ibland trivs och ibland vantrivs vart man än är.

Men det är ju som Oasis säger (Ja, hela min blogg är överfylld av Oasis referenser, Roll With It.) "Stop your mournin' man...", tror det var Liam som sa det, men Noel har väl sagt det ett X antal gånger han också och sen avslutad meningen med: "...Get up and get on with it."
Så det är precis det jag har gjort. Mycket av den här oron jag känt grundade sig i plugget, hade en tenta igår och nästa vecka börjar ett stort och omfattande grupparbete och jag har stått grupplös.

Tentan var en jävla plåga för att jag insåg i mitten av veckan att det var en ofantlig mängd information som man behövde läsa in och lära sig. Det var 137 instuderingsfrågor totalt och sen i måndags har jag jobbat som en dåre för att få klart de sista frågorna och få det att fastna i huvudet. Det var verkligen Full On!

Och inför tentan i fredags så bankade mitt hjärta hårdare än på länge. Men när jag väl kom in i skrivsalen så var allt lugnt , hjärtat lugnade ner sig och jag var taggad och redo och jag skrev tentan och det kändes bra efteråt, så allt verkade lösa sig på den fronten.
Trots att jag inför tentor/prov tror att jag kommer att dö ifall jag failar.

Efter tentan så ringde jag några samtal och jag hittade en arbetsgrupp, som var ångestobjekt nummer 2, killen jag snackade med sa: "Vi tar det på måndag, oroa dig inte du kommer hamna i en bra grupp."
Då var jag oerhört nära lättnadstårar, på bara en eftermiddag hade min dödsångest omvandlats till ett lättad sinne och ett leende.

De senaste veckorna har som sagt varit väldigt tunga, men jag tog mig igenom dom på Tro, Hopp, Kärlek och Vänner.
"Väldigt tunga" låter lite fel, jag såg Mando Diao, jag var på Gotland, jag såg Metallica (blogginläggen om dom sakerna ligger på ritbordet och publiceras om några dagar) och allt det var underbart, men jag hade ständigt en växande oro inom mig, men nu är den bortblåst.
Dock så orkade inte min kropp med, jag är förkyld, har feberyrsel på nätterna och har sviiiiinont i halsen.
Det har verkligen varit Full On, Fullt ös medvetslös och "Full Fart", som Björn Gustafsson sa en gång i tiden.