Mando Diao - If I Don't Live Today Then I MIght Be Here Tomorrow

Så fantastisk bra låt! Den har en liten 'Live Forever'-aura över sig, man blir så glad när man lyssnar på den.
Titeln är lite kryptisk, men det aldrig, never ever skadat en låt och musiken är så up-tempo, påminner som sagt väldigt mycket om Oasis tidigare låtar, ni vet back in the days, under världens gladaste 90-tal.

Jag glömmer aldrig Gustafs ord under deras konsert i lördags, precis innan dom skulle spela den här låten: "Det här är en låt som handlar om vänner, ni vet, man kanske säger 'Hej' till en vän man möter på gatan och det kanske är sista gången man träffar den vännen, det är den känslan som den här låten försöker beskriva."
Sen börjar dom spela, till en början kan det vara vilken låt som helst, men sen så började Gustaf att spela munspel och alla kände igen låten och det lät som magi.

Hela konserten igenom var magisk, från de rockigare delarna: Never Seen The Light Of Day, TV And Me, God Knows, Good Morning Herr Horst till de lite lugnare låtarna: If I Don't Live Today Then I Might Be Here Tomorrow och Ringing Bells som har blivit lite av en favorit.
Dom spelade även lite disco, med nya plattans starkaste spår: Dance With Somebody och discoprinsessan Gloria, som Björn själv kallade henne för.

Jag och min konsertpolare och mycket käre vän Matilda hittade till vår tredje konsert tillsammans och blev bjudna på en fantastisk show, jag menar, kön utanför var ju längre än AC/DC's.
Men som sagt, det var innanför väggarna där musiken fyllde Annexet och gjorde kvällen magisk, samt bevisade att Mando Diao är Sveriges bästa liveband.

---

Efter konserten så åkte vi in till T-centralen och träffade Elin, Hanna, Norea och Victoria.
Det blev en liten tur runt Sthlm, först centrum, sen festkvarteren, eller vad vet jag liksom, det såg ut som det iaf, det var drag och polisen var på plats och nånting hade hänt, händer alltid skit när jag är i Sthlm, så typiskt storstan!
Det var en jättetrevlig kväll, hur som helst och Stockholm påminde mig än en gång om att det är lite större än Burgsvik, som jag skulle hem till, bara några dagar senare, men det är en annan story, ett annat blogginlägg, a different heart in another time.