The Kooks - She Moves In Her Own Way

Helt klart min favoritlåt med The Kooks! Fin liten sång om tjejer som moves in their own way.
Fick den här av Dennis, den gamle räven, bara några dagar innan jag åkte upp till Sthlm för att se Oasis, så det var nångång då jag hörde den här låten för första gången.
Man fastnar för den direkt, den är trallvänlig och påminner väldigt mycket om den glada musiken på det, om möjligt, ännu gladare 60-talet. Ni vet, Beatles, Kinks, The Who, sånna lirare.
Hans brittiska uttal är fan det underbarast jag hört, nästan lika härligt som Noels brittiska i intervjuer.

"Yes I wish that we never made it,
Through all the summers.
They're keeping us instead of
Kicking us back,
Down through the suburbs."

Och när dom kommer till den här bryggan i slutet, precis innan sista refrängen så lyfter låten till oanade höjder, det är fan bland det bästa jag hört. Känns som jag säger så om väldigt mycket. Fifan vad jag älskar musik.
Ibland känns det som att man hört allt, sen så hör man något nytt eller något nytt eller något gamalt igen, som gör ett nytt intryck på en, det är fantastiskt. En av världens bästa känslor är när man inser hur förbannad bra en låt eller ett band är.
Nu i veckan hittade jag tillbaka till Stewboss igen, inte för att jag någonsin tyckt att dom har varit tråkiga, dom ligger alltid väldigt högt på min listan.
Men musiklyssnandet går i vågor och den här veckan så var det Stewboss främst som surfade på den, även lite Tom Petty, amerikansk västern-musik-rock-americana, det är grymt som fan.


Tom Petty And The Heartbreakers - Learning To Fly

En av mina favoritlåtar med karln, lyssna, bara lyssna.
Den handlar om att komma från någonstans och sen ta sig till oanade höjder.
"Well it started out, down a dirty road."

---

Så veckan har varit väldigt bra, måste jag säga. Det är såhär på gränsen mellan vår och sommar som jag njuter som mest, alla gröna färger, den blå himmeln, solskenet, fågelkvittret, morgonluften, låter ostigt filosofiskt, men det är helt klart sunt för själen.

Vi började med vårt grupparbete i måndags, jag skrev inför det att jag hade lätthetskänslor då det var säkert att jag skulle få en grupp. På måndagsmorgonen så försvann den känslan ganska snabbt, fick reda på att dom jag hade snackat mig hade bildat sin grupp tidigare på morgonen, så jag och 3 till blev utelämnade från det, men det är lugnt, vi 4 bildade dock en egen grupp och det har gått väldigt bra iaf och jag är fortfarande positiv som bara den.
8000-10000 ord är inte skrämmande för en bloggare som mig själv, med det här inlägget så har jag skrivit ungefär så många ord totalt på 3 inlägg publicerade på typ 48 timmar och gruppen är lätt att ha att göra med, så allt kommer lösa sig.
Dock så kommer den sedvanliga paniken infinna sig i slutet på arbetet iaf. Det är sånt man lever för som student, det är din superbowl, du är nervös, utan att veta varför, du går in och gör ditt bästa, sen går du ut och andas ut och ser tillbaka på det som bra tider.

Så veckan har mest kretsat kring grupparbetet och som sagt är vi på gång.

Philip var även här i veckan och stannade två nätter, hur trevligt som helst, älskar verkligen att ha besök och speciellt av Philip som typ är min närmaste vän, vi har varit kompisar i över 15 år nu, samma med hans bror.
och alla är vi fostrade i Burgsvik, visst längtade vi iväg, men visst längtar vi även tillbaka.

Jag och Philip spelade spel, såg på film, vi hann typ med alla Star Wars filmer och Pirates of The Caribbean.
Riktigt bra filmer allihopa. Dock något nördiga, men det är inget jag aldrig tänkt dölja.

Sen åkte Philip tillbaka till Stockholm i onsdags, så jag gick runt på stan och shoppade och fönstershoppade lite, köpte lite, spanade in lite annat, allt är planerat nu, ska bara genomföra inköpen, sen är jag redo för sommaren.

Idag (söndag) var min mormor och morfar förbi på besök, trevligt det med, jag och morfar fick lite tråkigt så vi började fixa med datorn och teven, boys will be boys liksom och mormor började städa, trots att jag hade städat dagen innan, men ni vet hur det är mormödrar, hittar alltid nånting.

---

I fredags så var jag på en teorikurs på körskolan, en obligatorisk sådan, 800 spänn för att höra att man inte ska köra bil efter man druckit alkohol, helt klart värt det. Men man fick ju ut lite av den lektionen, så något lärorikt var den iaf.
Jag breakade det för min mamma idag, jag sa: "Jag tar bara körkort för att alla ska sluta fråga eller typ håna en för att man inte ha något körkort." För det är så jag känner och jag sa det till Philip också och han höll med, men han sa även att om folk tjatade så på han så får han mindre lust att ta det. Samma här, men nu har det gått till den där gränsen då jag bara säger: "Fuck it! Jag tar bara den där rosa lilla lappen!"

På körskolans teorilektion var det en tjej som sa att min stickade Carin Wester tröja var snygg, hon var typ en sån här, Bohem, i brist på bättre ord och hon trodde väl att den var stickad av mormor eller nånting, tror hon skulle lacka ifall hon fick reda på att den var massproducerad. Så schhh säg inget.

Jag började även prata med en tjej som satt bredvid mig, hon gick sista året på en floristlinje på gymnasiet och då mindes jag direkt resultatet på det testet jag tog i 3:an på gymnasiet på arbetsförmedlingens hemsida, det var ett sånt här test: "Vad ska du göra i framtid?" Jag svarade först sanningsenligt och när resultatet kom upp så visade det sig att jag skulle bli florist och jag bara fuck it, det här går inte, så jag gjorde om det och började svara falskt på en del frågor, men på något konstigt sätt så blev jag florist igen. Så, där har vi min mening med livet. Det vore faktiskt lite coolt, blommor är ju vackra, det tycker ju vem som helst. Så vem vet vad som händer i framtiden?

Hon spelade även gitarr så vi hade lite att prata om.
Efter teorilektionen så började vi vandra bort emot staden, det slutade med att vi bara fortsatte att gå, hon skulle till sitt gymnasium så jag gjorde henne sällskap en liten bit och för första gången fick jag se Löfbergs Lilas huvudkvarter, NICE!
På vägen till hennes gymnasium så gick vi även in i stadsparken, daaaaaamn, vad vackert det var, det vackraste jag sett sen jag lämnade Burgsvik, jag vet precis vart jag ska gå och spela gitarr nu.


(ungefär så vackert var det i parken, fast lite mer grönt, men ni fattar)

Jag visade prov på min florist skills då jag kunde peka ut tulpaner, pretty good för en random Svenne-kille, sen så efter det så hade jag inte en chans mot henne, 48-2 till henne, trots att jag fuskade och läste de latinska namnen på de små gulliga skyltarna. Min andra poäng fick jag när jag lyckades kunna namnet på en gran, YES!

Sen kom vi till hennes gymnasium, det var helt tomt där. Hon visade upp lite kreationer hon gjort, trodde faktiskt inte att man kunde göra sån grejer med blommor, eller jag visste inte hur man gjorde, så jag lärde mig något nytt iaf.

Vi gick tillbaka in till stan för att käka. Så, i brist på alternativ så blev det McDonalds, där dom hade en jätteskön kille i kassan, han försökte så mycket, men det gick inte alltid så bra. Sa till mig själv redan då att det var en typisk vardags-sak man skriver i sin blogg, i brist på bättre saker att skriva.
Efter Donken så gick vi ner till älven och satt oss och tittade ut över vattnet, medan våra ben dinglade ner från kajen, en sån där lite typiskt tonårsfilms-grejeligrej att göra, men filosofiskt var det.

Efter det så skulle hon åka med bussen hem till sin pojkvän, ganska långt utanför stan.
Fick reda på ganska mycket om henne på den korta tiden, slog mig sen efter att vi bara hängde i några timmar, men det kändes som mycket längre. Trevligt att få vara med om en sån sak och jag hade det trevligt också.
Jag blev fascinerad över hennes story och jag vet inte om vi ses igen, men jag hoppas på det, tills dess är hon tjejen som moves in her own way.