Dire Straits - On Every Street

Ett av dom tydligaste exempel på Mark Knopflers och Dire Straits skicklighet att skriva vackra och storslagna låtar.
Mark Knopfler är min gitarrgud och han skriver fantastiska låtar och hans gitarrspel är en ren orgasm av toner.
Mark Knopfler sjunger halva låten, andra halvan sjunger gitarren.
Detta är ett bra exempel på en episk låt, den börjar lugn, sen byggs den på hela tiden och fullkomligt exploderar i slutet när gitarren sjunger outro-riffet. Helt fantastiskt.
"Every victory got a taste that's bittersweet" är nog det vackraste han har sjungit. Han levererar det perfekt.

Dire Straits har alltid något som passar en, när man känner sig uppgiven sätter man på "What It Is", som enligt mig har det bästa gitarriffet genom alla tider. Känner man för att dansa sätter man på "Sultans of Swing" och går lös, vill man spela luftgitarr slänger man på "Money For Nothing", längtar man hem så sätter man på vackra "Going Home" och är man nere så sätter man på "Walk of Life" som alltid får en att le.

Jag hoppas verkligen att jag får en chans att se Mark Knopfler nästa sommar.
Det skulle nog bli ett av mitt livs största ögonblick.

---

Och nu har jag börjat skriva fler låtar på svenska, har fått ihop text och musik till 3 låtar nu. Känns ganska bra. Jag är stolt över dom.
Det påminner mig om första gången jag skrev på svenska, för ungefär exakt två år sedan.
Det var en dikttävling i skolan, alla var tvungna och skriva och lämna in, men man behövde inte vara med i tävlingen. Så jag skrev ihop något, som jag idag ej kommer ihåg och lämnade in det till min lärare och sa att jag inte ville vara med i tävlingen.
Det gick några dagar, sen skulle tävlingen avgöras, precis innan tävlingen skulle börja stötte jag ihop med min svenskalärare i korridoren och hon sa att min dikt var väldigt bra och att det var synd att jag inte var med i tävlingen. Det har på något sätt levt kvar inom mig och varit en inspirationskälla. Att någon trodde på min skrivning kändes oerhört bra och värmande.

Men det är svårt att skriva på svenska idag. Det finns så många fantastiska låtskrivare, den kanske mest fantastiska (enligt mig i alla fall) är Lars Winnerbäck som är en av Sveriges viktigaste musiker genom tiderna.
Hans musik berörde hela min generation, hans låtar var som nationalsånger för oss.
Och vare sig vi vet det eller inte, så har han berört hela vår generation djupt.
Hans sånger om kärlek fick en egen plats i våra hjärtan. Och jag tror att alla fällde en tår inombords när dom hörde "Elegi" för första gången. Där han beskriver sina sorger. Jag vet i alla fall att jag fortfarande fäller tårar inombords när jag hör den låten.

En klasskamrat till mig gick i samma klass som Lars Winnerbäck på gymnasiet och berättade hur han brukade spela sina låtar ute på rasterna och alla satt ner och lyssnade. Jag tror att alla redan då förstod att han skulle bli viktig för svensk musik i framtiden.
Och det blev han också. Hans låtar är folkkära och älskade. Vare sig dom är skrivna om kärlek eller sorger.

Han är en enorm inspirationskälla och jag är ledsen över att jag missade hans konsert här i Karlstad i onsdags.
Jag hoppas att jag någon dag i livet får byta ett par ord med han. Det skulle betyda mycket.



Lasse jag hedrar dig.

---

Nej, här får jag nog sätta punkt för ikväll. Nu ska jag sätta mig med min gitarr. Jag älskar det.




"And the fireworks over liberty explode in the heat
And it's your face I'm looking for on every street."
Dire Straits - On Every Street









I've been mystified by a true love . . .




Kärlek & Respekt // David R.