Neil Young - My My, Hey Hey (Out Of The Blue)

Oerhörd stark och mörk låt! Den får mig att tvivla på att "Heart Of Gold" är min favoritlåt med Neil Young.
No matter what så är Neil Young en av dem bästa singer/songwriters genom tiderna.
Jag och min mycket gode vän Backman satt och snackade om att vi borde lära oss att spela munspel och bara spela på akustiska gitarrer. Precis som Neil Young. Som blivit lite av en gud nu.
Sen finns det många fördomar om att Neil Young inte är någon vidare gitarrist och att hans sång är medelmåttig, men vad spelar det för roll när man kan förmedla en känsla med musiken som ingen annan kan?

---

Helen Sjöholm - Gabriellas Sång

Svensk film får oftast mycket skit.
Men jag måste bara säga att jag ÄLSKAR Så Som I Himmelen.
Micke Nyqvist gör sin bästa roll någonsin (Och då snackar vi ändå om en av Sveriges bästa skådespelare.)
Hans rollfigur Daniel Daréus, gör entré i sin gamla hemby med samma dunder och brak som Jack Nicholson gör entré på mentalsjukhuset i Gökboet.
Ingenting kommer att bli sig likt igen. Allt är förändrat och förändrat för alltid.
Man känner med varenda karaktär i filmen. Man skrattar ärligt, man gråter ärligt.
Den är så stark.

Och den här låten är en av dom mäktigaste jag hört.

---

Jag var riktigt nere igår, jag kände mig ensam och helt själv i Karlstad. Solen stod högt, men det var ändå kallt.
Jag gick och la mig uppgivet och hoppades på en bättre morgondag, men när jag vaknade upp så var det 4 grader ute och regn och jag hade fått för lite sömn. Jag hade legat vaken och tänkt på allt. Allt jag tänkte på hade blivit århundradets djupaste blogginlägg från min sida. Men på något sätt så försvinner dom tankarna när man väl sätter sig framför den tomma skärmen. Jag antar att vissa ord inte ska skrivas.

Jag hoppades på en bättre morgondag, men som sagt så kändes den avlägsen när jag vaknade upp på morgon, men med tunga steg tog jag mig till skolan och jag lyckades hålla mig vaken hela förmiddagen.
På eftermiddagen så hade vi en redovisning och den gick bra, så då höjdes dagen ett snäpp. Men efter det så blev allting tomt igen, när jag kom hem, till lägenheten. Den tomma lägenheten. Det är som om någon kraft har satt mig här med orden: "Här har du ditt liv, känn dig som hemma."

Men på något sätt så lyckas jag alltid komma ifrån dom där tankarna och alltid tänka positivt.
Och ibland så hjälper det inte att hoppas på det bättre, men oftast så gör det det.

Burgsviks-telepatin hjälpte och Martin och Philip hörde av sig, dom satt på en kinakrog i Uppsala med Isaac och frågade vad jag gjorde inatt, det ena ledde till det andra och det slutar med att grabbarna roadtrippar hit nu inatt. Och i skrivandets stund så är dom någonstans i Örebro.
17 års vänskap gör någonting med människor. Det svetsar ihop dom med ett band som aldrig kan brytas.

Någon gång kanske jag berättar hela historien. Den är fin.




"...And once you're gone, you can never come back
When you're out of the blue and into the black."
Neil Young - My My, Hey Hey (Out of The Blue)









Hey Hey,

My My.




Kärlek & Respekt // David R.