Vid Världens Ände !

Ikväll hade vi äntligen(!) fotoutställningen på Universitetet.
Det gick skönt nog bra för mig, jag är glad för att jag bara fick bra feedback, det har varit alldeles för lite av det det här året. Men det känns ändå som att man börjar se slutet nu.
Det kändes även bra att min fotolärare sa "otroligt" om mina nattbilder, inte för att han är fotograf, eller för att han är lärare utan för att jag helt enkelt respekterar den mannen.

Jag gillar att det egentligen rinner en flod här,
men på vintern blir isen så tjock att det mer ser ut som ett snöfält.
Men på samma gång är jag rädd då jag någon dag kommer gå ut på den och fotografera lite.
Det känns lite som att utmana ett öde man kanske inte borde utmana.




Nu är jag klar med lektionerna för den här terminen, men tyvärr har jag fortfarande uppgifter kvar att göra + några som sträcker sig över lovet, men det ska nog gå bra. Hårt jobb i helgen och båten ner till Gotland onsdag och återigen få kyssa den gudabenådade marken.

Fast på samma gång känns det lite tråkigt att åka härifrån när jag just har börjat att bli vän med några från den kursen jag läser nu. Idag till exempel satt jag och diskuterade Mando Diao och Sugarplum Fairy med en tjej i klassen som sett Mando typ 10 gånger och Sugarplum nästan lika många gånger. En gång såg hon till och med båda på samma kväll. Det var i Göteborg, Sugarplum spelade på Sticky Fingers medan Mando spelade någon helt annanstans. Ibland får man ihop sådana där magiska kvällar.

Jag hade helt missat att Mando Diao hade spelat in en MTV Unplugged-skiva så jag blev helt överlycklig när jag såg det häromdagen. Det gjorde helt klart den här veckan!


Ett givet köp. Jag längtar efter brevbäraren varje dag. Att Ray Davies är med och spelar min favoritlåt med The Kinks "Victoria" gör ju inte saken sämre.



Jag blir lite nostalgisk av att sitta uppe för sent och skriva långa blogginlägg. Det var ju så allt började. En liten kille med en hunger för att skriva. Kanske inte alltid bra eller kort och koncist utan istället långa inlägg skrivna med hjärtat om allt och inget.
Jag har snart haft bloggen i tre år, det måste väl nästan göra mig till en veteran? I vilket fall som helst så fortsätter vi ett tag till.


Min stora idol, i klass med Noel Gallagher. Ingen skriver musik som Plura Jonsson.
En stor inspirationskälla som jag precis har börjat bekanta mig med. Jag längtar tills nästa gång jag får se han.
Troligtvis i april.
Gå in på Spotify och lyssna på Eldkvarns "Vid Världen Ände".
-8 minuter och 12 sekunder musikorgasm.




Håll blicken kvar i skyn // David R.


2010-12-10 @ 03:05:40 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0