Men ingen hänger läpp över det, istället hoppar, dansar och ler vi.

Så Mycket Bättre kan mycket väl vara det bästa vi sett i svensk tv på 2000-talet. Eller, nu skriver jag ju det här strax efter den här veckans program där min favorit, min kung, min stjärna, mitt allt, Plura Jonsson stod i centrum.
Hans stil och musik har gjort att jag inte längre är rädd för att bli gammal, jag har lämnat ångesten bakom mig och vandrat ut som en lugnare man, eller pojke på väg mot att bli en man.

Jag var ute och sprang tidigt ikväll så att jag skulle ha orken att gå ut och fota senare inatt, synd bara att stjärnhimlen är borta och utbytt mot någon slags artificiell orange himmel. Så nu ska jag bara avsluta mitt arbete här, ta en bit pepparkaksdeg och fira den andra advent en dag för tidigt. Sån är jag.