Har älskat den här låten sen i somras, fast jag hörde den för första gången för flera år sedan.
Jag gillar verkligen R.E.M, de har alltid gjort sin egen grej, ren rockmusik med Michael Stipes snärtiga röst.
Jag gillar Chris Martins inhopp på sången i den här låten, kanske inte hans bästa framträdande någonsin, men alla verkar glada ändå.
Jag vet inte om det här var före eller efter Coldplays spelning på tv-showen Austin City Limits där just Michael Stipe joinade dem på scen och körde R.E.M's "Nightswimming" och en cover på Joseph Arthurs In The Sun. Fantastiska låtar båda två.
Dagarna i Uppsala var grymt sköna! Spelade Fifa med Philips kurskompisar, jag och Martin var ostoppbara fram tills de andra satte ihop ett all star-lag. Då blev vi ganska ägda, men kul var det.
En annan sak som de höll på med där i Uppsala var Paradise Hotel-kvällar, det var något nytt för mig. Aldrig sett på det och kommer nog inte att fortsätta att se på det heller. Men det hände en hel del sköna saker som man kunde skratta åt där på det där hotellet.
I tisdags kväll, eller natt kan man lika gärna säga, såg jag Urmas Plant. Mitt favoritband från Gotland.
Första gången jag såg dem live dock och dem gjorde mig inte besviken, fullt ös genom hela spelningen och dem var grymt tighta genom hela. Ser fram emot att se dem fler gånger. Kanske i slutet av mars, hemma på Gotland. Hemmaplan alltså.
Spelningen var på Harry B James i Stockholm. Underbart ställe! Där ska vi efterfesta efter AC/DC som vi ska se den 3:e juni. Det ska bli enormt! Hoppas att det blir större än förra gången jag såg dem.
Ska även tilläggas att det var värsta klass-återträffen på Harry B James. Förutom Marcus som spelar i bandet så var även Jimpa där, alltid lika kul att träffa han. Även Lindhen, Purre, Gårdinger d.y. och Alex var där, fantastiskt kul att träffa dem igen.
Har verkligen saknat min gymnasieklass. Hoppas på en större reunion inom en snar framtid.
Kanske blir det så att vi genomför vår masterplan och åker runt med en traktor och vagn på 91:ornas student nu i sommar. Den som lever får se.
Det var riktigt inspirerande att se på live-musik, jag blev grymt taggad på att spela gitarr. Synd bara att min älskade Mary fortfarande är trasig. Ska förhoppningsvis lämna in henne på rehab nästa helg.
Och idag köpte jag en ny gitarr. En Fender.
Var sugen på att köpa henne redan i somras, men jag väntade. Mary sjöng ju fortfarande felfritt med sin vackra klang. Men idag gjorde jag slag i saken och införskaffade den här pärlan. Hon kommer nästa vecka någon gång.
Förhoppningsvis dör jag inte av spellust tills dess. Är så grymt sugen på att bara sätta mig ner med en gitarr och skriva låtar. Det är verkligen terapi. Jävlar vad bra det kändes att skriva färdigt en låt. Ser fram emot många sådana stunder framöver. Det var som jag sa till Mimmi häromdagen: "Mitt dröm yrke är musiker."
Nu är det tveksamt om jag någonsin kommer att nå dit, men att bara få spela något man själv har skrivit med eller utan åhörare är en av de bästa känslorna som finns.
Nu vet jag inte om jag har skrivit det här förut. Men jag jobbar i alla fall på en alla hjärtans dag låt. Förhoppningsvis kan jag spela in den och lägga ut den här på bloggen tills den 14:e februari. Det skulle vara kul. Men jag vet inte om jag vågar eller om jag ens har det som krävs. Vi får se.
"If you believed they put a man on the moon, man on the moon!
If you believe there's nothing up my sleeve, then nothing is cool."
R.E.M - Man On The Moon
Like a scene from all those movies . . .
Kärlek & Respekt // David R.