Kom precis hem efter en promenad, det är skönt att vara ute och gå i natt luften, ta en sväng förbi centrum och känna pulsen, ta en sväng ner till vattnet och stå och filosofera. Vilket jag verkligen behövde, jag har nämligen inte skrivit klart en låt sen typ januari, vilket är något som oroar mig lite. Förut kunde jag skriva klart låtar på en kvart, nu börjar jag men sen så slutar jag efter en vers, det är svårt att ta upp det sen, magin är borta.
Ankan tipsade om lite bra musik förut; Starsailor, jag är säkert sist med att upptäcka dem, men glad är jag över att jag fick det tipset. Väldigt bra musik, speciellt de akustiska låtarna från senaste albumet. Så jag fick med mig en bra kompanjon under min lilla promenad.
Men den bästa kompanjonen ringde mig. Det var sjukt oklart för jag tänkte på om man skulle ta och slå en signal till Jimpa och ta ett snack om AC/DC och livet. Innan jag hann plocka upp min mobil så ringde han mig! Det är den där sjuka Gotlands-kommunikationen, eller telepatin rättare sagt. Vi fick till ett riktigt skönt snack, Jimpa var på topp, han var sådär kanon som bara Jimpa kan vara. Vi hade ett sånt där klassiskt samtal som man har i vår ålder: man ska leva det goda livet, man ska försöka göra allt rätt, men ska försöka ha kul. Leva livet helt enkelt. Alltid skönt att snacka om sådana saker utan att det blir så tungt. Så länge man gör sitt bästa för att vara den bästa människan man kan vara så kan man vara stolt över det.
Vi planerade en hel del sköna planer, nu närmast inför AC/DC, men på längre sikt så planerade vi även Status Quo och en liten get-together för Nils "Nirre" Jönssons hemkomst i juni. Ska bli riktigt trevligt, har inte träffat han på över ett år nu och eftersom han bor i London så är det inte alltid så lätt att prata med karln. Men en god vän är han ändå. Saknar verkligen det hänget vi hade det sista halvåret på gymnasiet, vi var bara i skolan på förmiddagen så eftermiddagen spenderades på fotbollsplanen, har aldrig haft så roligt som jag hade under den tiden. Jag och Jimpa kom fram till det: det kanske inte var den bästa utbildningen men vi hade helt klart en skön tid. Vilket jag nu i efterhand känner var det viktigaste.
Så när Nirre kommer tillbaka till oss så blir det förhoppningsvis som back in the days, fotboll på dagen och utgång på kvällen. Det ska dock tilläggas att jag inte var någon festprisse så jag följde sällan med, men de gångerna jag följde med. Då var vi kanon och vi skulle aldrig ramla ner. Som Håkan skulle sagt.
Näe, nu får jag nog sluta titta tillbaka och bli sentimental. Jag försöker höja blicken och titta framåt istället.
"Last night I stood at your doorstep,
trying to figure out what went wrong,
You just slipped somethin' into my palm, then you were gone.
I could smell the same deep green of summer,
above me the same night sky was glowin'
In the distance I could see the town where I was born"
Bruce Springsteen
Håll blicken kvar i skyn // David R.
