The Boss !

Det är farligt att lyssna på Bruce Springsteen, varje gång jag lyssnar på han så hör jag något nytt och fantastiskt som jag bara måste ha och eftersom jag nu har slutat att ladda ner musik så börjar det bli en dyr historia. En dyr men på samma gång fantastisk historia.

Jag har för mig att han har varit i Sverige tre somrar i rad nu, men väl nu när jag har fått upp ögonen för karln vad gör han då? Jo, han skiter i att komma till Sverige, vilket jag då tycker inte är okey någonstans!
Men när han väl bestämmer sig för att komma hit igen då ska jag vara där, längst fram, det är där jag brukar hamna efter ett tag inne på stället. Det är där jag trivs bäst. Det är där man verkligen känner musiken.

Har många fina minnen från konserter, det började sommaren 2008 med Iron Maiden, vilket iofs var ett litet bakslag med tanke på att Tobbe ansvarade för biljetterna; vi stod och köade till ståplats i 2 timmar och sen när vi kom fram så säger dem: "Det här är sittplats biljetter" och gissa vart den ingången var? Jo på andra sidan stadion och jag kan lova er att det inte är ett litet ställe. Så vi satt där 3 timmar och väntade på att konserten skulle börja och för er som inte går på konserter så ofta kan jag berätta att ingen väntar tre timmar på sittplats. Vi var helt själva. Men det var värt väntan och konserten var fantastisk.

Sen rullade det bara på Coldplay x2 i september, Oasis i Januari, Anna Ternheim i februari, AC/DC i februari, Metallica i mars, nej för James Hetfield hade käkat indiskt så det blev ju inte av, Bob Dylan i mars, Mando Diao i april och sen äntligen Metallica i maj!

Sen började konsertsommaren 2009, ingen direkt konsertsommar, vilket jag och Maja har grämt oss för i efterhand då vi missade allt typ: Elton John, U2 och Bruce Springsteen.
Kick-offen var dock underbara och fantastiska AC/DC nere i Göteborg, som är en jävligt trevlig stad.


Den så kallade fantastiska konsertsommaren avslutades i Technicolor Stockholm stadion den 22:a augusti.


Efter det så har det nästan varit dött för mig när det kommer till konserter. Det dröjde några månader fram till den 26:e januari då jag äntligen fick se Urmas Plant live för första gången, lite otacksamt att spela på en tisdagskväll (så vida det inte är i Burgsvik) men de gjorde det grymt, kvällen var laddad.


Sen dess har det återigen varit tomt på konserter i mitt liv, men snart så händer det. AC/DCStadion, kort därefter Kiss på samma ställe, vilken härlig kick-off! Avslutningen sker på hemmaplan Status QuoGutavallen där ovannämnda Urmas Plant agerar förband. Tre konserter är bättre än fjolårets två konserter som då var bättre än 2008:as en konsert. Så det går framåt, ser fram emot hela åkturen och hoppas på fler än de här konserterna.
Jag ser även fram emot många trevliga trubadurkvällar på Burgsviks egna storscen nämligen på Folkeryds konditori, det är bättre än vad det låter. Tro mig.

Så många fantastiska konserter, så många fantastiska minnen, så många fantastiska vänner.
Så mycket fantastisk musik.


"Hell's brewin' dark sun's on the rise,
this storm'll blow through by and by.
House is on fire, Viper's in the grass,
a little revenge and this too shall pass.
This too shall pass, I'm gonna pray
Right now all I got's this lonesome day
"
Bruce Springsteen


Håll blicken kvar i skyn // David R.

2010-05-14 @ 23:13:26 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0