Ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Egentligen skulle jag nu ha suttit med en whiskey i handen och i goda vänners sällskap ikväll. Men resan till Uppsala sköts upp på obestämd framtid, eller troligtvis om två veckor, men det är fortfarande obestämt.
Det kanske var bäst så ändå. Jag hade mycket plugg att ta itu med så nu kan jag andas ut.
Jag lovade dock mig själv att inte plugga idag. Det går inte att förklara hur rastlös jag blev! Gitarren lugnade mig något då jag spelade de fina tonerna till
"Stairway To Heaven", håller på med solot nu. Det är inte min kopp te om man säger så. Det går framåt sakta men säkert.
Började snacka med en kille i min klass om
Pink Floyd och så visade det sig att han också spelade gitarr. Lite otippat men ändå trevligt. Skulle vara kul att jamma med han, det är inte ofta jag får göra det. Borde göra det oftare, jag tror att det är så man utvecklas. Det visade sig att han också höll på att lära sig spela solot i
"Stairway To Heaven" så det känns som en liten utmaning.
Jag väntar på att Jimpa ska bli den gitarrguden ödet vill att han ska bli. Jag undrar vad han gör istället för att träna.
För snart ska vi ju bilda band och det går ju inte om det bara är jag som kan spela ett och annat ackord.
Så Jimpa, om du läser, jag ber dig, nej, jag till och med vädjar dig till att börja spela!
Håll Blicken kvar i skyn // David R.