Och ett barn av sommarnatten var jag verkligen i somras. Många sena nätter. Både på gott och ont, fast inte så mycket ont. Man måste ju passa på att leva medan man kan. Man kommer in i något högt sommar-tempo när man blandar jobb med fest, slit med kärlek och tidiga morgnar med sena nätter. Ni förstår.

Som vanligt så blåste sommaren förbi för snabbt, det var så mycket mer jag ville göra. Jag intalade mig själv att jag hade tid och visst fanns det tid, det var bara svårt att få till det. Men man lever och man lär. Så när sommaren kommer nästa gång ska jag försöka igen och banne mig lyckas!