Tallest Man On Earth eller Kristian Mattson som han egentligen heter slog ner som en akustik trubadurbomb 2008 med det tokhyllade debutalbumet The Shallow Grave.
Med fantastiska låtar som "I Wont Be Found", "Honey Wont You Let Me In", "Where Do My Bluebird Fly", och mina personliga favoriter "The Gardener" och "Into The Stream". Den sistnämnda som vi fick höra redan två år tidigare på hans första självbetitlade EP.

Med stämningar på gitarren, utförd med skräddarsydd precision och en ljus Dylan-röst levererar han moderna folkvisor med ett nostalgiskt skimmer över sig.
Cirkeln slöts snabbt, Tallest Man On Earth vars musik hämtar inspiration från folkmusikens förlovade land blev snabbt populär på andra sidan Atlanten och likt Mobergs utvandrarna satte han kursen västerut ett öde som han delat med First Aid Kit som är en annan av Sveriges många folkpärlor.
Han blev förband till en annan hyllad artist, Bon Iver, som just precis också hade släppt sitt debutalbum For Emma, Forever Ago. Som likt Tallest Man On Earth hittade en musikalisk framgångsformel i en unik röst och speciella stämningar på gitarren.
Medan Bon Iver fortsatte att experimentera på sitt nästkommande självbetitlade album, fortsatte Tallest Man On Earth att utveckla sitt akustiska sound på sitt andra album The Wild Hunt, Ep:n Sometimes The Blues Is Just A Passing Bird och nu senast på sin tredje skiva There's No Leaving Now.

Han har spelat mer i USA än han har spelat här hemma i Sverige men nu är han påväg tillbaka då han nu i vinter gör vårt avlånga land lite varmare då han spelar 4 gånger här.
Förhoppningsvis får jag vara på plats och välkomna leksingen hem, vilket skulle vara en ära då hans musik har lärt mig att alla problem snart kommer att vara borta då de oftast bara är en passerande fågel.


The Gardener


The Dreamer


Into The Stream


I Wont Be Found


Like The Wheel