Metallica - Welcome Home (Sanitarium)

En av mina absoluta favoritlåtar från Metallica.
Redan på deras andra album Ride The Lightning (1984) började dem med tunga, dystopiska, trashmetal-ballader, mest utstående är den fantastiska "Fade To Black".
På deras tredje album Master of Puppets fortsatte dem på samma spår, bland annat med låten här över.

"Welcome Home (Sanitarium)" och "Fade To Black" är väldigt lika varandra.
Båda börjar lugnt, med något klassiskt James Hetfield-RIff innan Kirk Hammet kommer in och blåser iväg en med något klassiskt Kirk-Riff, det är bitigt, det är skrikande, det är grymt. Det var på den tiden då karln förstod att less is more och det var innan han började improvisera en massa.
Basen hör man knappt, eller jo på studioversionen för då var Cliff Burton som spelade bas, sen så kom Jason Newstedt vars bas var tyst som en liten mus.
Den glade lilla Dansken bakom trummorna Lars Ulrich bankar loss som satan igenom hela låten.

James röst var fantastisk under den här perioden då denna live-inspelning skedde (1992).
Hela Metallica var fantastiska runt den här tiden. Dem hade 4 grymma album bakom sig och dem hade just tagit steget ut till den "stora massan", dom hade breakat på riktigt helt enkelt. + hela deras attityd och att dom ser sjukt skräckinjagande ut på scen, när alla har sådär långt hår och spända muskler. Gillar speciellt James utseende, fluffigt hår och ett klassiskt Metalskägg, ge oss tillbaka den tiden!

Och nu har dem bestämt datum, 4 maj kommer dom tillbaka till Sverige och då ska dom fan ge oss ett helt gäng extra låtar som plåster på såren. Fast jag kommer ju inte direkt lacka på dom om dom inte gör det. Så länge dom står på scenen så kommer jag skrika halsen av mig. Kanske ska åka till Sonisphere-festivalen (stavning?) i sommar och se dom igen. Skulle vara grymt.
men först tar vi sikte på 4 maj.

Welcome Home 'tallica!

---

Idag är nog första dagen på länge som jag kan säga att jag har haft det tråkigt, har inte gjort något klokt.
Och då menar jag verkligen inget klokt, jag gick upp ur sängen, satte mig i soffan, satte mig vid datorn, gick en liten promenad, ni vet bara allmänt boring saker. Jag kunde seriöst ha sovit bort hela den här dagen, men vaknade gjorde jag ändå.
Precis som jag vaknade härom dagen trots att jag inte ville det. Jag drömde om att jag var och såg Oasis live och dom skulle spela den bortglömda låten: "Live Forever", men till min vrede så vaknade jag upp och hur jag än försökte så kunde jag inte somna om. Gissar på att Gud inte vill att jag ska få se eller höra den låten live. God knows I ain't Happy.



John Lennons hus på framsidan av "Live Forever" singeln.
Lite ironiskt, men på samma gång en fin hyllning
-bara för att människor går bort, dör dom inte.

Oasis - Live Forever

Live from Main Roade, Manchester.
Denna live-inspelning finns med på There and Then DVD:en.
Kan nog vara deras bästa liveframträdande någonsin.
Dom spelar "Live Forever" medan det projiceras bilder på legender som har gått bort i bakgrunden av scen.
Och när John Lennons bild projiceras så vänder sig Liam om och bugar.
Och Liam är inte den personen som bugar, så det är historia + att det är väldigt vackert.

---

Nej, nu blir det sängen som gäller, inte för att jag har något speciellt att göra imorgon, men det är typ skönt att gå och lägga sig i tid har jag upptäckt nu på senare tid. Fast å andra sidan så har jag börjat lyssna riktigt mycket Metallica och förra gången jag lyssnade så mycket på dom så brukade jag sitta uppe till morgonen och försökte lära mig spela "Fade to Black" på min gamla kära akustiska gitarr.



Kanske ska ta upp det projektet på nytt. Jag är fett taggad iaf.