En ny plan för samma plats och tid . . .
Tillbaka till Uppsala i helgen. Till kollektivet med Maja. En fest närmar sig, eller det är vad jag vill tro. Kul ska det bli i alla fall. Stannar hela fyra dagar så det finns massor med tid. Så känns det nu i alla fall men när man väl är där går tiden för snabbt.
Plura & Carla - Bröllopssång #1&2/Barn av Sommarnatten
I skolan har vi fått en uppgift: skapa ett bok eller cd-omslag som speglar dig själv. Valet för mig var ju redan från början självklart. Så jag var uppe halva natten igår och tog bilder till mitt cd-omslag, blev bättre än vad jag trodde. Länge har jag sagt att om jag någonsin får spela in en skiva eller EP så ska den heta "Under The Stars EP", jag har haft idéen till bilden klar för mig ungefär lika länge som jag har haft refrängen till låten. Den kom till sommaren 2009, jag kom ut från Martins hus efter en natts festande, stjärnorna lyste klart och jag började direkt nynna: "We are the people under the stars...". Jag behöll melodin och orden i mitt huvud tills jag kom hem och satt mig med gitarren och skrev klart refrängen. Det är vid sådana tillfällen det känns som bäst att vara musiker. (Eller kan jag kalla mig för "musiker"?) Men efter refrängen blev det svårt att skriva, det dröjde fram tills i förrgår innan jag fick klart hela låten.
Låten lever inte längre på ögonblicket men jag är nöjd, en stor tyngd har lyfts från mina axlar.
Låten lever inte längre på ögonblicket men jag är nöjd, en stor tyngd har lyfts från mina axlar.
Jag har till och med spelat in den. Lånade hem en avancerad mick från skolan och ljudkvalitén blev så bra den kunde bli. Man hör gitarren och man hör sången. Jag ägnade en stor del av helgen till att spela in några låtar. Så nu kan Under The Stars EP:n fyllas med 6-7 låtar, ett gediget arbete känner jag själv.
Plura & Carla - Bröllopssång #1&2/Barn av Sommarnatten
Jag lämnar er med några vackra toner och ord.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
De tunga stegen . . .
Jag har snart varit vaken i 24 timmar. Jag kan ändå inte sova. Jag ångar på som någon jävla Jack Bauer-kopia utan att ens rädda världen. Det börjar påminna om sömnproblemen jag hade för några år sedan. Jag har ändå inga lektioner på dagen längre så det är ju lugnt på så sätt, men jag mår ändå inte bra av det. Känns som att jag kommer gå under snart.
Var tvungen att ställa in en intervju som jag skulle ha haft om fem timmar. Fanns inte en chans att jag hade kunnat genomföra den. Hade varit helt död och kall.
Jag har märkt nu under den här halva terminen som gått att jag inte håller måttet som skrivande journalist.
Jag använder fel tempus, trots korrekturläsning så finns det fortfarande fel i mina texter, ibland har jag till och med satt punkt utan att ens skriva klart meningen. Jag är inte bra på att hålla mig till reglerna. Jag gillar bloggspråket, det är fritt, det är personligt, det är underhållande.
Så nu får jag nog riva den drömmen som var att bli en skrivande journalist, visst känns det tungt, men på samma gång ska det bli intressant att se vilka vägar livet nu för in mig på.
Var tvungen att ställa in en intervju som jag skulle ha haft om fem timmar. Fanns inte en chans att jag hade kunnat genomföra den. Hade varit helt död och kall.
Jag har märkt nu under den här halva terminen som gått att jag inte håller måttet som skrivande journalist.
Jag använder fel tempus, trots korrekturläsning så finns det fortfarande fel i mina texter, ibland har jag till och med satt punkt utan att ens skriva klart meningen. Jag är inte bra på att hålla mig till reglerna. Jag gillar bloggspråket, det är fritt, det är personligt, det är underhållande.
Så nu får jag nog riva den drömmen som var att bli en skrivande journalist, visst känns det tungt, men på samma gång ska det bli intressant att se vilka vägar livet nu för in mig på.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
En plan från en annan plats och tid . . .
Ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Egentligen skulle jag nu ha suttit med en whiskey i handen och i goda vänners sällskap ikväll. Men resan till Uppsala sköts upp på obestämd framtid, eller troligtvis om två veckor, men det är fortfarande obestämt.
Det kanske var bäst så ändå. Jag hade mycket plugg att ta itu med så nu kan jag andas ut.
Jag lovade dock mig själv att inte plugga idag. Det går inte att förklara hur rastlös jag blev! Gitarren lugnade mig något då jag spelade de fina tonerna till "Stairway To Heaven", håller på med solot nu. Det är inte min kopp te om man säger så. Det går framåt sakta men säkert.
Började snacka med en kille i min klass om Pink Floyd och så visade det sig att han också spelade gitarr. Lite otippat men ändå trevligt. Skulle vara kul att jamma med han, det är inte ofta jag får göra det. Borde göra det oftare, jag tror att det är så man utvecklas. Det visade sig att han också höll på att lära sig spela solot i "Stairway To Heaven" så det känns som en liten utmaning.
Det kanske var bäst så ändå. Jag hade mycket plugg att ta itu med så nu kan jag andas ut.
Jag lovade dock mig själv att inte plugga idag. Det går inte att förklara hur rastlös jag blev! Gitarren lugnade mig något då jag spelade de fina tonerna till "Stairway To Heaven", håller på med solot nu. Det är inte min kopp te om man säger så. Det går framåt sakta men säkert.
Började snacka med en kille i min klass om Pink Floyd och så visade det sig att han också spelade gitarr. Lite otippat men ändå trevligt. Skulle vara kul att jamma med han, det är inte ofta jag får göra det. Borde göra det oftare, jag tror att det är så man utvecklas. Det visade sig att han också höll på att lära sig spela solot i "Stairway To Heaven" så det känns som en liten utmaning.
Jag väntar på att Jimpa ska bli den gitarrguden ödet vill att han ska bli. Jag undrar vad han gör istället för att träna.
För snart ska vi ju bilda band och det går ju inte om det bara är jag som kan spela ett och annat ackord.
Så Jimpa, om du läser, jag ber dig, nej, jag till och med vädjar dig till att börja spela!
För snart ska vi ju bilda band och det går ju inte om det bara är jag som kan spela ett och annat ackord.
Så Jimpa, om du läser, jag ber dig, nej, jag till och med vädjar dig till att börja spela!
Håll Blicken kvar i skyn // David R.
En man av natten . . .
Vaken inatt igen. Hade för mycket att tänka på. Eller egentligen inte, men allt kommer precis innan man ska sova. Jag tänkte på min farmor, har gjort det några nätter nu. Det var så mycket som jag aldrig fick sagt, frågor som aldrig ställdes, svar som aldrig kom.
*
Jag började även planera de julklappar som ska inhandlas. Tidigt, jag vet. Räknade det till femton julklappar, så det är lite att stå i. Det krävs en plan och den är på gång.
*
Det är vid sådana här tillfällen som jag skulle vilja ha facebook, gå online och hitta en vän i natten.
Jag borde även sluta läsa Pluras bok, jag blir bara sugen på att ta en whiskey och en cigarett.
Jag borde även sluta läsa Pluras bok, jag blir bara sugen på att ta en whiskey och en cigarett.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
Jag vaknar upp till en ny natt . . .
Det kan vara svårt att sova ibland. Jag gick och la mig, läste Pluras: Resa Genom Ensamheten, somnade, vaknade upp, kunde inte somna om, satt mig och spelade gitarr. Spelade en ny låt "I Forgot What To Say To You", den saknar två verser men den är ändå så pass klar att man kan spela den. Somnade igen, vaknade igen, läste några sidor till, somnade - till slut.
Drömde om dig inatt igen, kanske ett tecken på att jag borde höra av mig. Jag borde nog höra av mig.
Jag hoppas att du har det bra. Tänker på dig.
Drömde om dig inatt igen, kanske ett tecken på att jag borde höra av mig. Jag borde nog höra av mig.
Jag hoppas att du har det bra. Tänker på dig.
Har på senaste tiden kommit på hur bra Ulf Lundell är. Fan att jag missade han i somras. Lyssnar mycket på hans skiva: I Ett Vinterland. Framförallt titelspåret och en låt som heter Atlanten. Jag har börjat uppskatta den där klassiska svenska rockmusiken från de gamla rockpoeterna Lundell, Plura och även Thåström.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
Bland studioblixtar och gitarrer . . .
En förhållandevis lätt vecka är äntligen över. Jag kom tillbaka från Uppsala, mitt andra hem, i onsdags. Men snart packar jag kappsäcken och åker tillbaka dit igen. Om lite drygt två veckor ska både Maja och David se till att göra kollektivet lite mer osäkert.
Sen lyckades jag skriva klart "Take Me To The City", en liten akustisk historia om rock n roll-kärlek när den, kanske, är som bäst. Jag satte ihop den från en massa papperslappar jag samlat på mig under sommaren. Den doftar lite Las Vegas och Brandon Flowers, eller det vill jag tro i alla fall, jag var ganska inspirerad av hans soloplatta Flamingo när jag finputsade den.
Onsdagen avslutades med en fotolektion i skydd av mörkret med den skönaste läraren någonsin. Han vill tillbaka till tiden innan photoshop, mörkrummets glansdagar! Det var en gyllene tidsålder. Han talar så hjärtligt om det så att man själv vill ta en titt tillbaka i tiden.
Jag skippade den sista delen av lektionen i onsdags, jag hade redan tjafsat med studioblixtar veckan innan, så min lärare tyckte till och med att det var okey.
När jag kom hem så fick jag någon sorts vision, jag satt mig och började skriva på en låt och för första gången sedan jag satte av på min singer/songwriter-resa var jag nöjd med min röst. Det var stort för mig.
Låten blev inte riktigt klar. Tre verser, en refräng och en avslutning rikare och jag kände mig ändå inte helt nöjd. Behöver någonting efter den andra refrängen, en brygga eller något, några rader bara. "With Me" heter den i alla fall.
Låten blev inte riktigt klar. Tre verser, en refräng och en avslutning rikare och jag kände mig ändå inte helt nöjd. Behöver någonting efter den andra refrängen, en brygga eller något, några rader bara. "With Me" heter den i alla fall.
Sen lyckades jag skriva klart "Take Me To The City", en liten akustisk historia om rock n roll-kärlek när den, kanske, är som bäst. Jag satte ihop den från en massa papperslappar jag samlat på mig under sommaren. Den doftar lite Las Vegas och Brandon Flowers, eller det vill jag tro i alla fall, jag var ganska inspirerad av hans soloplatta Flamingo när jag finputsade den.
"Still I'm In Love" skrev jag klart en sen natt för några veckor sedan. En låt som försvinner ganska lätt i mängden, den har inget som riktigt sticker ut men på vissa ställen kan jag känna magin.
Sen lyckades jag skriva klart en låt som jag började på i våras, "I Told You", ingen har hört den i sin helhet. Vet att E fick höra lite i somras. En vers och en refräng, tror jag.
Den kan låta lite väl lik Bon Ivers fantastiska "Skinny Love" på sina ställen, men trots det är jag nöjd. Det är skönt att bli av med den och fylla huvudet med något nytt.
Den kan låta lite väl lik Bon Ivers fantastiska "Skinny Love" på sina ställen, men trots det är jag nöjd. Det är skönt att bli av med den och fylla huvudet med något nytt.
Trots våren och sommarens fantasilösa dagar och icke-produktiva period är jag äntligen tillbaka. Det är trots allt något speciellt med hösten.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
