Mediapedagogik

Om jag får citera förra årets sommarplåga och säga: om sanningen ska fram, så var jag skitnervös inför utmaningen att lära ut ett program till klassen. Det var absolut kul med en utmaning men att stå upp inför en klass är fortfarande lite obehagligt. Men det var bara det första steget vi tog nu i onsdags och efter det har jag blivit mycket mer bekväm, det är en väldigt bra stämning i klassen vilket gjorde att pressen lättade, Det var även skönt att det var en massa grupper som hade undervisat innan oss för de visade att det inte var så farligt.

En av våra största utmaningar under lektionen var att kunna motivera varför webdesignprogrammet Dreamweaver är ett bra program att lära sig. Visst blir världen mer digital och en allt större del av livet spenderas online men det innebär ändå inte att vi behöver lära oss html-kod för att kunna hantera internet.
Så även fast frågan "Varför ska vi lära oss det här?" dök upp tyckte jag även att vi kunde motivera eleverna och ge dem en underhållande lektion där de fick se vad som faktiskt går att göra med inte alltför avancerade kunskaper inom dreamweaver.

Vi ville röra oss ifrån kodläget, där man bara skriver in en massa textrader med kod för att få fram det visuella. Istället visade vi dem designläget där man mer direkt påverkar det visuella utan några direkta rader kod.
Så vi visade dem enkelt hur man kunde länka bilder, som såg ut som knappar, till olika sidor med olika innehåll. Det visar att även fast man inte kan någon html-kod så kan man t.ex. blanda in sina estetiska bildkunskaper och på så vis skapa en grafisk tilltalande hemsida.

Håll blicken kvar i skyn // David R.