Det är farligt att lyssna på Bruce Springsteen, varje gång jag lyssnar på han så hör jag något nytt och fantastiskt som jag bara måste ha och eftersom jag nu har slutat att ladda ner musik så börjar det bli en dyr historia. En dyr men på samma gång fantastisk historia.
Jag har för mig att han har varit i Sverige tre somrar i rad nu, men väl nu när jag har fått upp ögonen för karln vad gör han då? Jo, han skiter i att komma till Sverige, vilket jag då tycker inte är okey någonstans!
Men när han väl bestämmer sig för att komma hit igen då ska jag vara där, längst fram, det är där jag brukar hamna efter ett tag inne på stället. Det är där jag trivs bäst. Det är där man verkligen känner musiken.
Har många fina minnen från konserter, det började sommaren 2008 med Iron Maiden, vilket iofs var ett litet bakslag med tanke på att Tobbe ansvarade för biljetterna; vi stod och köade till ståplats i 2 timmar och sen när vi kom fram så säger dem: "Det här är sittplats biljetter" och gissa vart den ingången var? Jo på andra sidan stadion och jag kan lova er att det inte är ett litet ställe. Så vi satt där 3 timmar och väntade på att konserten skulle börja och för er som inte går på konserter så ofta kan jag berätta att ingen väntar tre timmar på sittplats. Vi var helt själva. Men det var värt väntan och konserten var fantastisk.
Sen rullade det bara på Coldplay x2 i september, Oasis i Januari, Anna Ternheim i februari, AC/DC i februari, Metallica i mars, nej för James Hetfield hade käkat indiskt så det blev ju inte av, Bob Dylan i mars, Mando Diao i april och sen äntligen Metallica i maj!
Sen började konsertsommaren 2009, ingen direkt konsertsommar, vilket jag och Maja har grämt oss för i efterhand då vi missade allt typ: Elton John, U2 och Bruce Springsteen.
Kick-offen var dock underbara och fantastiska AC/DC nere i Göteborg, som är en jävligt trevlig stad.
Den så kallade fantastiska konsertsommaren avslutades i Technicolor på Stockholm stadion den 22:a augusti.
Efter det så har det nästan varit dött för mig när det kommer till konserter. Det dröjde några månader fram till den 26:e januari då jag äntligen fick se Urmas Plantlive för första gången, lite otacksamt att spela på en tisdagskväll (så vida det inte är i Burgsvik) men de gjorde det grymt, kvällen var laddad.
Sen dess har det återigen varit tomt på konserter i mitt liv, men snart så händer det. AC/DC på Stadion, kort därefter Kiss på samma ställe, vilken härlig kick-off! Avslutningen sker på hemmaplan Status Quo på Gutavallen där ovannämnda Urmas Plant agerar förband. Tre konserter är bättre än fjolårets två konserter som då var bättre än 2008:as en konsert. Så det går framåt, ser fram emot hela åkturen och hoppas på fler än de här konserterna.
Jag ser även fram emot många trevliga trubadurkvällar på Burgsviks egna storscen nämligen på Folkeryds konditori, det är bättre än vad det låter. Tro mig.
Så många fantastiska konserter, så många fantastiska minnen, så många fantastiska vänner.
Så mycket fantastisk musik.
"Hell's brewin' dark sun's on the rise, this storm'll blow through by and by. House is on fire, Viper's in the grass, a little revenge and this too shall pass. This too shall pass, I'm gonna pray Right now all I got's this lonesome day"
Äntligen så har jag tiden till att fortsätta på den här listan, det har varit mycket nu med både plugg och annat.
Jag måste se till att jobba snabbare nästa gång jag gör en lista, man tappar intresset annars både som författare och läsare.
10. Ray Charles - Let It Be
Det här är inte bara en av de bästa Bealtes-låtarna, det är en av de bästa låtarna genom tiderna, sanna mina ord.
Ray Charles spelar den med samma känsla som om låten vore hans egen, han gör den till sin.
Det är musikstycken som det här -som handlar om känsla, improvisation och som får mig att vilja lära mig spela piano och någon dag ska jag kunna klara av det.
9. The Kooks - Kids
Kvalitén är inte så bra, men jävlar vad bra grabbarna gör den. Det här är verkligen en sån här cover som delar upp folket på youtube i två olika läger: de som älskar den och de som hatar den. Jag fattar inte hur man ens orkar skriva en kommentar på youtube om hur dåligt han sjunger, om man inte gillar det så är det okey men varför ens bry sig om att lyssna på det då och klanka ner på alla som gillar hans röst. Vissa saker kan jag verkligen inte förstå. Den akustiska versionen är minst lika bra som originalet, om inte bättre just därför att jag älskar akustiska gitarrer och The Kooks.
8. Coldplay ft. Michael Stipe (R.E.M) - In The Sun
Jag tror att jag gillar den här bättre än originalet. Originalet är ibland lite för seg för min smak. Jag tycker att Michael Stipes röst verkligen blommar ut till sin fulla potential här. (Fråga mig inte vad det är för film)
7. Rolling Stones - Carol
Det verkar som om alla gjorde Chuck Berry covers på 60-talet, Stones gjorde det flera gånger, Beatles gjorde det (Rock And Roll Music) m.fl. Men hey, de gjorde det bra och spelade på i samma anda som Chuck Berryhimself. I övrigt kan jag bara säga att Stones nog var det coolaste bandet på 60-talet, innan det spårade ur och Jagger började springa runt i gula tights och fjäder-halsdukar.
6. Jeff Buckley - Hallelujah
Jag vet att det är ganska väntat (jävligt väntat) att ha med den här låten och jag vet inte vem som har gjort den bästa covern på Leonard Cohens original, jag vet dock att Jeff Buckleys version är jävligt nära till att vara den bästa covern. Jag vet att Cohens original är ganska seg och hans röst inte är den bästa men känslan han förmedlar är obeskrivlig.
Jag hade en trevlig valborgshelg, Mimmi hade vägarna förbi Karlstad så det var kul att träffa henne. Dock lite läskigt, men det är ju så det ska vara första gången man träffar någon. Vi såg på alla alla musikfilmer man någonsin behöver se; från den fantastiska Walk The Line till den något jätteflummiga I'm Not There, men allt började med Purple Rain som jag nu har sett storheten i.
En film från min barndom lyckades också smyga sig in den blandningen, nämligen Space Jam, den fantastiska filmen om Michael Jordans heroiska basket-comeback i ett försök att stoppa onda Aliens från att kidnappa Looney Tunes-gänget. Den stora frågan är: ska han lyckas? Det finns bara ett sätt att ta reda på det, se filmen och upplev ett av de mest episka sluten någonsin i en sportfilm.
Vi spelade även en del musik, eller egentligen så spelade vi bara Simon & Garfunkels - The Boxer, men vi kan den riktigt bra nu i alla fall, eller hyfsat rättare sagt, jag har problem med gitarr spelet.
Mimmi blev även mer mainstream än någonsin förut när hon sjöng Markus Krunegårds moderna svenska klassiker Jag Är En vampyr med mig.
Och ungefär sådär ser jag ut nu. Mitt hår är långt och jeansjackans armar är uppkavlade. Tur att jag gillar den stilen. Önskar dock att jag hade gitarren också.
Jag sitter nu och funderar på om jag har gjort rätt eller fel.
Min klass fick ett erbjudande att bygga en hemsida åt en beställare, man skulle anmäla sitt intresse till läraren och så skickade han vidare våra namn till beställaren. Jag pratade med några andra och det visade sig att i alla fall två till var intresserade av att bygga hemsidan. Även jag var intresserad, jag tycker att det är kul att bygga och designa hemsidor och jag vill gärna lära mig mer.
Men något hände och de två andra backade ur, jag trodde att jag kunde slutföra det ändå, för i den lilla korta uppdrags beskrivningen jag fick så lät det bara som att jag skulle bygga en hemsida och sen lämna över filerna till dem och så skulle dem sköta publiceringen, vilket är något vi inte har lärt oss.
Så ikväll var jag tvungen att skicka ett mail och säga att jag inte kunde slutföra uppdraget åt dem. Mina kunskaper räcker inte till. Jag hatar att göra folk besvikna.
Tillbaka från Uppsala och äntligen frisk. Var förkyld i en vecka, men nu lever jag igen.
Igår var en riktigt bra dag för då damp den här CD-skivan ner i brevinkastet, det gjorde helt klart min dag!
Eftersom jag just nu har lyssnat förbannat mycket på Eldkvarn och Markus Krunegård har jag typ bara skrivit halvfärdiga svenska låtar på senaste. Men så fort man lyssnar på Stewboss ändras det, man blir direkt sugen på att skriva tidlösa kärlekslåtar med ett skönt gung and I love it!
En annan som blivit influerad av Stewboss är Marcus från Urmas Plant, som i sommar har chansen att vara förband åt Status Quo som spelar på Gutavallen på Gotland, vilket nog är den största konserten som någonsin spelats på Gotland.
Jag hoppas verkligen att de vinner, dem förtjänar verkligen det.
Om ni vill hjälpa till i omröstningen skriv ett sms där det står: OAQ URMAS till nummer 72500. Det kostar 6:- Omröstningen slutar den 19 april.
Jag har verkligen börjat gilla Eldkvarn, liksom Ulf Lundell så är det tidlös musik. Både Uffe och Plura kan man kalla för rockpoeter. De har kört på sen 70-talet men visar fortfarande att de kan göra musik. Jag beundrar dem stort för det.
Redovisningen gick bra och tentan likaså, vilket kändes riktigt skönt. Nu kan jag börja fokusera på nästa kurs som jag tror att jag kommer att gilla. Jag hoppas det i alla fall. Men den börjar efter helgen så just nu får jag tid till att vila och det gör man ju som bäst i Uppsala som jag åkte till igår. Det snöade i Karlstad igår, det var skönt att byta det mot vårsolen här i Uppsala, de gamla slitna Raybansen åkte på också och så lyssnade jag på Oasis"Morning Glory", jag kände mig lite som Liam kan jag erkänna.
Det var även vårsolen som väckte mig förut, typ vid nio, grabbarna har inga persienner i deras vardagsrum och solen lyste rakt in, men det var skönt att komma igång tidigt i alla fall. Väntar fortfarande på vad att de andra ska vakna.
Igår fick jag äntligen tag på det här albumet från Stewboss, det har varit "out of stock" i mer än ett år, men äntligen hade de fått in fler ex av det. Den som väntar på något gått väntar verkligen aldrig för länge. Längtar verkligen på att paket skramlar in i brevinkastet. Stewboss har en ny hemsida också och det var på tiden, har väntat i mer än 2 år på det, skönt att de äntligen är tillbaka!
"Vi har jagat regnbågar som inte fanns. Den här vägen är full av brustna hjärtan här reser vi som ännu lever på chans här är vi som alltid vill nån annanstans"
The Avett Brothers - Head Full Of Doubt/Road Full Of Promise
Deras näst bästa låt från deras senaste album. Bäst och vackrast är I And Love And You.
Den här texten är mycket djupare, den är mörk men på samma gång hoppfull, därav titeln antar jag.
Det är såhär jag vill att dem ska låta, när dem spelar sina mer punkiga låtar så känns det som att de kommer lite fel, det känns inte riktigt som dem. Jag vill ju ha nydoftande amerikansk folkmusik och inte amerikansk collegepunk/rock. I vilket fall som helst så är det ett av de bästa bandet som växt fram under 2000-talet. Det är lite tråkigt att det dröjde så här länge innan jag lyckades hitta dem. Men nu har jag gjort det och jag släpper inte taget.
Snart är vi klara med den projektledningskursen vi läser. Det ska bli grymt skönt. Det känns som att jag har blivit mer bekväm med människorna runt om i klassen och jag har öppnat mig mer och vågat prata mer. Men det har inte bara varit positivt då folk har börjat ta mig mindre seriöst känns det som, ibland möts jag av sarkastiska kommentarer av folk som jag tidigare bara haft trevliga konversationer med. Det är lite av ett tve eggat svärd.
Jag har i alla fall börjat spelat innebandy med lite folk från klassen. Gjorde min första träning i lördags, en och en halv timme och det var bra tempo hela träningen igenom, tvåmåls-spel hela tiden. Jobbigt för mig som inte har spelat på två år, det slutade med några skavsår, en stukad fot och en träningsverk som jag aldrig varit med om förut. Men oavsett hur jävligt jag än mådde så var det skönt att spela igen och nu har jag något att kämpa för igen och det är inte en utmaning jag tackar nej till. It's a long way to the top if you wanna Rock and Roll!
Nu är det Boston Tea Party som gäller, Filip och Fredriks skönaste program i mina ögon.
"If you’re loved by someone, you’re never rejected. Decide what to be and go be it"
Just nu sitter jag och pluggar och lyssnar på Country. Jag vet inte riktigt vad det är, men varje gång jag lyssnar på Country så blir jag så förbannat taggad på att arbeta och köpa en banjo.
Musiken låter så äkta och jag blir glad varje gång jag hör den här låten, den har sånt gung.
Jag började på en topp 20 covers lista förra veckan och nu kommer fortsättningen. Vi hade en hel del bra låtar första gången den här gången blir det mer av den saken. Nu låter jag lite som Zane Lowe på MTV2, han som har Gonzo, stort "You wish" på mig.
15. Oasis - Heroes(Originalet av: David Bowie)
Det här är i mitt tycke en av de bästa låtarna som någonsin har skrivits, låten har en tidlös känsla och man känner sig odödlig när man hör den. Helt klart en låt som passar på alla stora arenor. Det jag gillar med Oasis cover är att de lyckas behålla känslan och ta den till nya höjder, fullt drag från början till slut, till skillnad från David Bowie som bygger upp låten ju längre det går. Jag gillar båda låtarna. Covern släpptes som B-sida till singeln "D'you Know What I Mean?" som kommer från albumet Be Here Know, det här var runt 97-98 när Oasis nästan var helt slutkörda, magin från de två första albumen saknades, låtarna var fortfarande fantastiska men efter all mixning och så, så blev låtarna så fantastiskt röriga och volymen är verkligen så nära sprick gränsen man kan komma, jag får tinnitus varje gång jag lyssnar på skivan. Kanske inte Oasis ljusaste stund men en bra cover fick de tame fan till.
14. John Frusciante - For Emily (Whenever I May Find Her) (Originalet av: Simon & Garfunkel)
Det var egentligen inte meningen att jag skulle ha den här låten här. Den fanns inte ens med på den ursprungliga listan. Men så var det så att jag inte hittade Jesse Malins cover av jullåten "Fairytale of New York", så då fick en av reserverna ta steget från bänken och hoppa in i matchen. Jag hörde den här covern för några veckor sen när jag såg programmet MTV Live med Red Hot Chilli Peppers, där John Frusciante är gitarrist. Han ursäktar sig lite lätt och frågar om han får spela en låt och som han spelade den. Den är helt mind blowing, för att vara en av jävel på en massa olika gitarrstilar: Funk, Fusion, Rock, med många fler, så lyckas han hålla sig och inte överdriva det. Han spelar låten som den ska spelas: några enkla ackord och en fin röst. Och som han exploderar i slutet. Vackert.
13. Johnny Cash - Hurt (Originalet av: Nine Inch Nails)
Den här sångens effekt blev så oerhört mycket starkare eftersom Cash dog knappt ett år efter att låten släpptes.
När man ser videon så verkar det som om han sitter där och berättar om att alla fel han gjort genom åren fortfarande gör ont. Jag personligen älskar Cash, jag har inte lyssnat överdrivet mycket på hans musik, men de låtarna som har fastnat sitter verkligen där. När han började i mitten av 50-talet så var det Rock and Roll alá Elvis och Jerry Lee Lewis som gällde, Johnny Cash var en av de första som började skriva djupa texter om sådant som hände runt omkring han.
Jag måste vara helt ärlig och säga att jag nog aldrig hade fått höra originalet om Cash inte hade gjort en cover på den, tråkigt men sant. Originalet har tyvärr aldrig fastnat för mig, jag tycker att låten kommer till sin rätt när Cash kör den akustiskt och väldigt lågmäld. Men Trent Reznor ska ha stor respekt för att han skrev den.
12. Stereophonics - Best of You(Originalet av: Foo Fighters)
Foo Fighters har jag älskat sedan 2002 i och med releasen av deras One By One. "Times Like These" är en av 2000-talets absolut bästa låtar (enligt mig). Tre år senare följde dem upp med albumet In Your Honor, där den här låten stod ut mest för mig. Stereophonics har jag älskat sedan sommaren 2008, hade hört namnet flera gånger men aldrig riktigt lyssnat in mig på dem.
Den 1:a juli tror jag att det var, Urmas Plant hade precis släppt sin första EP: Kill Me och spelade live från Gotland Allehandas tak, tyvärr jobbade jag den dagen så jag fick inte se dem då (det skulle dröja ytterligare ett och ett halvt år innan jag fick se dem), men Gotlands Allehanda skrev så klart om spelningen så att jag kunde läsa om den dagen efter. Det var en tidigt morgon och jag läste tidningen på rasten vi har precis innan vi öppnar affären och då hade de frågat några av åskådarna vad de gillade för musik. Markus Admunds (sångare i Urmas Plant) lillebror, som jag tyvärr inte vet vad han heter var en av de tillfrågade och han svarade"Oasis och Stereophonics" och jag tänkte att en som gillar Oasis lika mycket som jag gör, har bra musiksmak, så om han tipsade om Stereophonics, då skulle jag lyssna på dem. Vilket jag gjorde och dem blåste iväg mig fullständigt, deras första album är fantastiskt, de fångade upp det sista av "Cool Brittania"-vågen som svepte över de brittiska öarna och lyckades göra ett tidlöst album som jag håller väldigt nära hjärtat. Jag lyssnade på det väldigt mycket precis när jag hade flyttat till Karlstad och än idag när jag hör låtar från det albumet så kommer alla dofter, känslor och minnen från den tiden tillbaka. Det är nästan så att Stereophonics borde få ett eget blogginlägg.
Tillbaka till saken: när ett av mina favoritband gör en cover på ett annat av mina favoritbands låtar så är det upplagt för succé och det blev det. Jag älskar originalet när Dave Grohl visar varför han är en av de mest färgstarka och karaktäristiska rockstjärnorna som växt fram under det senaste decenniet. Jag ser fram emot att se dem live någon gång och få höra Dave Grohl sätta igång låten med avgrundsvrålet: "I GOT ANOTHER CONFESSION TO MAKE!" Jag skulle gå igång direkt. Covern älskar jag också, jag tjatar ofta om att de bästa låtarna kan man spela både som stora arenadängor samt lugna akustiska, här är ytterligare ett bevis. Jag tycker att Kelly Jones röst passar perfekt, raspig, känslig men ändå så tvärsäker i leveransen av orden. Han framför den nästan som om det var hans egen.
11. Simon & Garfunkel - The Times They Are A-changin'(Originalet av: Bob Dylan)
Bob Dylan och Paul Simon, två fantastiska låtskrivare. Paul Simon och Art Garfunkel, två fantastiskt vackra stämmor. Jag behöver egentligen inte säga något mer om en tidernas bästa låtar. Texten är i alla fall den bästa som har skrivits. Jag gillar att Simon & Garfunkel gör sin grej med den, den är unik, det är inte ofta man hör två stämmor genom en hel låt. Kanske för att ingen gör det bättre än Simon & Garfunkel, vad vet jag.
Sämsta covern: Darin - Viva La Vida (Originalet av: Coldplay)
Ni kan aldrig ana hur svårt det var att gå in på youtube och skriva: "Darin - Viva La Vida", varje bokstav tog emot att skriva in. Det är inte så att jag ogillar Darin (inte för att jag gillar hans musik så mycket för den delen heller), visst att han kör den live på någon Idol-grej och visst att Coldplay får betalt för att någon annan släpper en officiell cover på deras låt, men det känns bara som att man försöker smida medan järnet är varmt (eller vad säger man?), man har sett att "Viva La Vida" går bra runt om i, i stort sett hela världen och så försöker man köpa in sig på en del av kakan (jag måste sluta använda svenska talesätt och metaforer). Och låten i sig låter så överproducerat och instrumenten låter inte som instrument, det låter som om någon har suttit i Mac's garageband och slängt på så mycket instrument det går.
Men det jag lackar mest på och det tåls att säga igen: Att man försöker tjäna pengar på någon annan artists verk.
Visst säger jag emot mig själv lite nu med tanke på att Ryan Adams släppte "Wonderwall" på sin skiva så tjänar han pengar på den också. Jag vet inte vart man drar gränsen faktiskt. Jag kan inte reda ut det själv, jag har faktiskt försökt.
Covers är något jag verkligen älskar. Det ger en artist/band chansen att ge en egen twist på en låt dem gillar. Jag tycker även att det är viktigt att komma ihåg vem/vilka som spelade in låten från början vilket är något som kommer att belysas genom listan. Det här är i allra högsta grad en inofficiell lista där jag bara utgår från mig själva och mina åsikter. Som vanligt med listor så kan de se helt olika ut beroende på humör, tid på dygnet o.s.v. Men just nu är det såhär jag känner.
20. Joan Baez - The Boxer
Joan Baez är nog en av de bästa kvinnliga låtskrivarna genom tiderna, i en ganska så mansdominerad värld, speciellt på 60-talet så var hon stark och blev tillsammans med Bob Dylan en förgrundsfigur för amerikansk folkmusik.
Hennes "Diamond and Rust" är ett mästerverk. Hon har även gjort en hel del fantastiska covers, bland annat på John Lennons"Imagine", Bob Dylans"Blowin' In The Wind", "Amazing Grace", "We Shall Overcome", listan kan göras lång. Men den låten som jag tycker står ut mest är hennes cover av Simon & Garfunkels mästerverk "The Boxer", det är svårt att motivera varför men när man hör henne sjunga den så känner man att rösten passar perfekt till gitarren.
19. The Animals - House of the Risin' Sun
"House of the Risin' Sun" har en krånglig historia -Man vet inte vem som har skrivit låten, den äldsta inspelningen som finns bevarad är från 1934, Bob Dylan spelade in en cover på den 1962, så det var många som spelade in den innan The
Animals.
Men jag gillar nog ändå deras version mest, den har den där klassiska 60-tals-känslan, när sångaren Eric Burdon höjer i refrängen så låter det som något jag aldrig har hört förut. En annan cool sak med den låten är att den börjar sakta men att den sedan byggs på ju längre den pågår för att sedan precis innan slutet gå i ett rasande tempo.
18. Ryan Adams - Wonderwall
Många trodde säkert att den här skulle komma mycket högre med tanke på att det är en av mina absoluta favoritartister som framför en av mitt absoluta favoritbands låtar. Men riktigt så blev det inte.
Det är det här jag gillar med covers, att man kan få se två olika sidor av en låt beroende på hur artisten har tolkat låten. För Noel Gallagher handlar den om vänskap, även fast det ryktades om att den skrev om hans dåvarande flickvän Meg Matthews. Och det är just vänskap-intrycket jag får när jag lyssnar på originalet, men när jag lyssnar på Ryan Adams version så får jag intrycket av att det är en olycklig kärlekslåt vilket gör mig lite nerstämd.
Men summa summarum så är det en fantastisk låt i alla dess skepnader.
17. Tom Petty - Something In The Air
Den här låten har verkligen fångat en känsla av frihet, man blir verkligen glad när man lyssnar på den, den får en att ta lätt på det mesta, chilla helt enkelt. Den är lätt att spela och lätta att sjunga med i, en perfekt låt alltså.
originalet skrevs av John "Speedy" Keen som var roadie åt The Who som han även skrev en låt till. The Who's gitarrist Pete Townshend satte ihop bandet Thunderclap Newman för att de skulle spela in just "Something In The Air" som blev en stor hit, tyvärr var det bandets enda stora hit så idag så beskrivs de som ett one-hit-wonder, men det var en förbannat bra hit.
16. The Killers - Romeo & Juliet
Fantastisk låt, grymt band, det är verkligen en lyckad kombination. Jag respekterar verkligen att de inte ändrar för mycket i låten, det är perfekt som det är. Brandon Flowers lyckas t.om. få till lite av Mark Knopflers karaktäristiska pratsång-röst. Det är coolt att se den äldre generationens låtar föras vidare till en ny publik av ett nytt band. På så sätt kommer musiken aldrig dö ut.
Precis utanför listan:Guns n' Roses - Knocking On Heavens Door
Bob Dylan är för mig den bästa låt skrivaren of all time. Hans musik är tidlös och passar i alla sammanhang, Guns n' Roses bevisar det med den här covern. Originalet är i stort sett bara Bob Dylan och hans gitarr, den här covern innehåller minst 70 instrument till, de lyckas verkligen ta en väldigt simpel låt och göra ett monster av den.
Så vacker och magisk. Det här är musik som berör ens själ djup. Man blir lycklig. Man blir varm.
Och man blir sugen på att spela saxofon.
.
.
Nu är det bara en dag kvar tills jag har min nästa lektion. 5 dagar ledigt mellan varje lektion är både skönt och drygt. Skönt för att det är som sagt 5 dagar utan plugg men ändå drygt eftersom dygnsrytmen fuckas upp och man blir lätt lite lat. Men det har ändå varit bra för att jag har fått lugn och ro med att lära mig mer om webbdesign vilket jag gillar. Vet inte om det är något jag vill jobba med, men jag gillar det. Även fast jag har hatkärlek till det. När det inte går som man vill och någon bokstav fuckar till allt så hatar man det verkligen mer än allt annat, men när det går som man vill så är den en skön känsla för att man snabbt kan se det man gjorde bra.
.
.
Snart får jag min gitarr, jag bara sitter och väntar på att den ska komma. Har så många låtar jag vill skriva klart och jag är så himla sugen på att spela gitarr. Det kliar i fingrarna nu. Jag ska lära mig spela på riktigt när jag får den.
.
.
Om ni undrar varför det är punkter lite här och där i inlägget så är det för att blogg.se fuckar upp radbrytningen varje gång jag sparar inlägget. Det har varit så hur länge som helst nu och det börjar att bli grymt störande. Jag börjar bli galen nu.
.
Jag har inte så mycket att skriva idag. Jag är tom. Hadé så bra allihop.
"A heart in New York, a rose on the street. I write my song to that city heartbeat. A heart in New York, a love in her eye, an open door and a friend for the night"
Art Garfunkel - A Heart in New York
(Mannen med världens högsta hårfäste. I shit you not.)
Har älskat den här låten sen i somras, fast jag hörde den för första gången för flera år sedan. Jag gillar verkligen R.E.M, de har alltid gjort sin egen grej, ren rockmusik med Michael Stipes snärtiga röst.
Jag gillar Chris Martins inhopp på sången i den här låten, kanske inte hans bästa framträdande någonsin, men alla verkar glada ändå.
Jag vet inte om det här var före eller efter Coldplays spelning på tv-showen Austin City Limits där just Michael Stipejoinade dem på scen och körde R.E.M's "Nightswimming" och en cover på Joseph ArthursIn The Sun. Fantastiska låtar båda två.
Dagarna i Uppsala var grymt sköna! Spelade Fifa med Philips kurskompisar, jag och Martin var ostoppbara fram tills de andra satte ihop ett all star-lag. Då blev vi ganska ägda, men kul var det. En annan sak som de höll på med där i Uppsala var Paradise Hotel-kvällar, det var något nytt för mig. Aldrig sett på det och kommer nog inte att fortsätta att se på det heller. Men det hände en hel del sköna saker som man kunde skratta åt där på det där hotellet.
I tisdags kväll, eller natt kan man lika gärna säga, såg jag Urmas Plant. Mitt favoritband från Gotland.
Första gången jag såg dem live dock och dem gjorde mig inte besviken, fullt ös genom hela spelningen och dem var grymt tighta genom hela. Ser fram emot att se dem fler gånger. Kanske i slutet av mars, hemma på Gotland. Hemmaplan alltså.
Spelningen var på Harry B James i Stockholm. Underbart ställe! Där ska vi efterfesta efter AC/DC som vi ska se den 3:e juni. Det ska bli enormt! Hoppas att det blir större än förra gången jag såg dem.
Ska även tilläggas att det var värsta klass-återträffen på Harry B James. Förutom Marcus som spelar i bandet så var även Jimpa där, alltid lika kul att träffa han. Även Lindhen, Purre, Gårdinger d.y. och Alex var där, fantastiskt kul att träffa dem igen.
Har verkligen saknat min gymnasieklass. Hoppas på en större reunion inom en snar framtid.
Kanske blir det så att vi genomför vår masterplan och åker runt med en traktor och vagn på 91:ornas student nu i sommar. Den som lever får se.
Det var riktigt inspirerande att se på live-musik, jag blev grymt taggad på att spela gitarr. Synd bara att min älskade Mary fortfarande är trasig. Ska förhoppningsvis lämna in henne på rehab nästa helg.
Och idag köpte jag en ny gitarr. En Fender.
Var sugen på att köpa henne redan i somras, men jag väntade. Mary sjöng ju fortfarande felfritt med sin vackra klang. Men idag gjorde jag slag i saken och införskaffade den här pärlan. Hon kommer nästa vecka någon gång.
Förhoppningsvis dör jag inte av spellust tills dess. Är så grymt sugen på att bara sätta mig ner med en gitarr och skriva låtar. Det är verkligen terapi. Jävlar vad bra det kändes att skriva färdigt en låt. Ser fram emot många sådana stunder framöver. Det var som jag sa till Mimmi häromdagen: "Mitt dröm yrke är musiker."
Nu är det tveksamt om jag någonsin kommer att nå dit, men att bara få spela något man själv har skrivit med eller utan åhörare är en av de bästa känslorna som finns.
Nu vet jag inte om jag har skrivit det här förut. Men jag jobbar i alla fall på en alla hjärtans dag låt. Förhoppningsvis kan jag spela in den och lägga ut den här på bloggen tills den 14:e februari. Det skulle vara kul. Men jag vet inte om jag vågar eller om jag ens har det som krävs. Vi får se.
"If you believed they put a man on the moon, man on the moon!
If you believe there's nothing up my sleeve, then nothing is cool."
En av de skönaste låtarna från det senaste Killers-albumet Day & Age.
I början så tyckte jag inte alls om Day & Age, eller rättare sagt så tyckte jag inte att det var lika bra som deras tidigare album. Men det har växt på mig och idag kan jag till och med argumentera för att det är deras bästa album. Fast nu börjar bli osäker på det jag skriver. Sam's Town är ju förbannat bra och innehåller två av mina absoluta favoritlåtar av The Killers: When You Were Young och This River Is Wild.
When You Were Young är till och med en av decenniets bästa låtar.
.
Jag kommer ihåg första gången jag hörde på dem, eller jag hade hört Somebody Told Me och When You Were Young innan, men då lyssnade jag bara med ena örat, så den första låten jag verkligen lyssnade på var
Read My Mind , fucking great. Det var någon morgon innan jag skulle iväg till skolan då jag såg videon till den på antingen Mtv eller Ztv. Det var i en period i mitt liv då jag var lite smått förälskad i allt som hade med Japan att göra (är nog fortfarande det). Så det var inte så konstigt att jag älskade videon som då var inspelad på plats i Japan. Jag minns att jag tyckte att Brandon var förbannat välklädd:
.
.
och att jag älskade den där gröna killen:
.
.
.
Elton Johns album Madman Across The Water är ett av de bästa albumen jag hört någonsin. Han är en fantastisk pianist och en minst lika fantastisk låt skrivare och kompositör.
Jag älskar hans röst och älskar hans musik.
Med Madman Across The Water gör han allt rätt. Skivan inleds med hans kanske bästa låt: Tiny Dancer som jag har älskat sen första gången jag hörde den. Skivan fortsätter sen i samma stil med låtarna Levon och Razorface innan han bränner av titelspåret: Madman Across The Water som börjar med ett skönt gitarriff innan Elton John tar över showen. Sen kommer den episka historien om indianer som passande nog heter Indian Sunset. Jag hörde den för första gången i förrgår då jag äntligen tog reda på vilken Elton John-låt det var som var samplad i Tupac - Ghetto Gospel, även den låten är otroligt bra. Jag hade väntat mig en minst lika bra Elton John-låt och det fick jag verkligen. Den var så vacker att mina ögon blev glansiga. Hans röst kan verkligen beröra och historien är nog en av de vackraste som någonsin har framförts i musik.
"And the red sun sinks at last, into the hills of gold..."
Efter den maffiga uppvisningen kommer den svängiga och rockiga Holiday Inn som verkligen lyfter i refrängen.
Tempot dras sen ner lite med låten Rotten Peaches där Elton John ackompanjeras av en skönsjungande kör.
Låten avslutas sen storskaligt med en massa "Lalalala" från både Elton John och kören. Vackert. Sen kommer låten All The Nasties där han ackompanjeras av en riktigt stark kyrkokör avslutningen här är om möjligt maffigare än på låten innan. Skivan avslutas med låten Goodbye, riktigt passande, låten är bara 1.48 lång dock så är den väldigt lugn så den känns mycket längre. Personligen så tycker jag att vi borde ha fått något med lite mer fart i på slutet för att verkligen rama in skivan. Men låten fyller sin funktion. Hej då Elton John.
Nu har jag inte tänkt att börja skriva en massa reviews på en massa skivor i den här bloggen, finns många andra bra bloggar som gör det. Ville bara ge min personliga syn på ett av mina favoritalbum genom tiderna.
Jag är lite arg för att jag inte har lyssnat igenom det här albumet tidigare, jag visste ju att Tiny Dancer var med och med en sån låt kan inget album vara dåligt. Är glad över att jag äntligen har hört det, det kommer att rulla om och om igen och igen.
.
.
Musiken är lika bra idag som den var 1971, det är verkligen vad man kallar för tidlös musik.
.
.
Idag fick jag en försenad julklapp, fast en julklapp kan man egentligen aldrig få försent.
Jag fick boken AC/DC: Maximal Rock & Roll av en av mina absolut närmaste vänner Matilda. Jag tackar dig enormt för den här boken, ser verkligen fram emot att börja läsa den. Tack, Tack, Tack.
.
.
.
.
"All of the stars are whandering around tonight, we used to try them on. And sometimes I hear you, the galaxy sings your song. And tonight I sing along."
Jesse Malin är riktigt bra. Har lyssnat på han in något år nu, han är en fantastisk singer/songwriter.
Han tillhör den där skaran av nya amerikanska songwriters som håller det rent och fint, håller det klassiskt helt enkelt. Ryan Adams är en i den skaran också. Och Bruce Springsteen är väl lite av
The Grand daddy of them all.
Fan, fan, fan, strängstallet på min gitarr har slitits sönder och idag så lyckades jag att fixa ett nytt efter ungefär en halvtimme i min lokala musikbutik, dock så var jag tvungen att fila till det själv.
I alla fall så lyckas jag med att fixa dit det, men sen när jag ska sätta strängar på och stämma gitarren så brister den lilla e-strängen, den enda strängen som jag inte har någon reserv till.
Så jag kan ändå inte spela.
Varför ska det krångla för? Jag vill bara kunna plocka upp gitarren och börja spela, kan bli sittandes i någon timme utan att jag ens tänker på det.
Jag saknar det.
Nu ska jag beställa en billig reservgitarr och en keyboard, hoppas på att jag kan lära mig spela något också.
Vi får väl se hur det går.
Och blogg.se krånglar också, texten skjuts ihop efter att man har sparat ett utkast eller publicerat ett inlägg. Det är lite störande. Men det får väl gå.
Vad jag låter sur idag, trots att jag inte är det. Blir bara lite uppgiven när grejer krånglar.
Jag måste sluta whinea.
En positiv nyhet är i alla fall att jag har vänt tillbaka dygnet, ni vet att det ballar ur när man har lov. Så även för mig.
Men nu somnade jag vid tolv igår efter ett samtal med Mimmi och så vaknade jag vid 9.
Så 9 timmars sömn, det är inte dåligt, lite för mycket för mig dock, jag översov, har gått och varit lite småtrött hela dagen, men jag lyckades att fånga den. Tack och lov.
Hoppas att det gick bra för dig idag Amanda.
"The angels love you more than you know, raised on robbery and rock'n roll,
Moving to the Motor City soul She takes hold On the radio"
Jesse Malin ft. Bruce Springsteen - Broken Radio
Jag tror att jag sakta börjar se en kontur . . .
Kärlek & Respekt // David R.
Den här låten är så vacker och som dom flesta vackra låtarna så handlar den här om kärlek. För mig handlar den om Burgsvik, mitt hem, min ögonsten, mitt Shangri-La. Jag gillar enkla låtar som den här, några fina grundackord som spelas på ett piano + lite trummor och lite harmonies (eller vad det nu heter).
Det här soundet är något jag försöker sträva mot. Ren folkmusik med inslag av lite rock och djupa texter. Framförd med en mild röst.
Jullovet beskriver man bäst med ett ord: Underbart. Varenda dag var minnesvärd och jag hade en riktigt bra tid nere på ön. Jag tror att jag har världens bästa vänner.
Nu är jag dock tillbaka i Karlstad, känns ändå ganska bra trots att tiden sprang förbi mig nere på Gotland, det fanns så mycket mer jag ville göra. Det kändes nästan lite som Broder Daniel låten "No Time For Us" de sista dagarna, jag var lite nere och ledsen i slutet på vistelsen för snart skulle lovet ta slut. Men som sagt det känns okey att vara tillbaka. Tillbaka till plugget. Tillbaka till vardagen. Men det är inte utan att jag ifrågasätter min tid här i Karlstad och den tiden jag har kvar. Var det verkligen rätt? Var det det här jag ville bli när jag blir stor? Jag trodde att alla sådana frågor skulle lösa sig av sig själva när man väl hade kommit igång med plugget inför den riktiga vuxenvärlden. Men frågorna kvarstår än. Och jag börjar att undra om frågorna ändå inte har blivit fler. Jag antar att frågorna alltid kommer att finnas där tills den dagen då man har blivit helt säker på vad det är som man vill göra. Troligtvis är jag fortfarande den osäkra pojken som lämnade Gotland18 år gammal på väg mot en stad han egentligen inte visste något om. Till den stad som skulle bli hans hem i en tid framöver. En tid som än idag inte är bestämd. En tid som för ena stunden verkar kort, men för andra stunden verkar oändlig.
Snart är jag klar med webbdesignkursen, tenta imorgon (fredag) och redovisning på tisdag. Sen efter det väntar en veckas ledigt. Troligtvis och förhoppningsvis så kommer nästan hela den veckan att tillbringas i Uppsala med Martin, Philip och Isaac.Can't wait!
Alltid skönt att hälsa på dom.
Förhoppningsvis så kan jag också få se Urmas Plant live i Stockholm om 2 veckor, det skulle vara grymt. Har gillat deras musik sen första gången jag hörde "Another Lonely Morning" och sångarens egna och fantastiska "Lay Me Down On The Riverside"
Dom har en ny låt ute på sin Myspace "Be There For Me Or..." -en riktigt skön och lugn låt och framför allt så är den förbannat bra.
"When at first I learned to speak, I used all my words to fight, With him and her and you and me. Oh but its just a waste of time. Yeah its such a waste of time."
Det här kan mycket väl vara den bästa svenska låten som skrivits.
I alla fall enligt mig. Eller rättare sagt: Det är en stark kandidat.
Jag gillar den starkt, man får en bra känsla när man lyssnar på den.
Elden börjar att brinna inne i hjärtat på en och inget känns omöjligt.
Julen var underbar! Precis som den ska vara. Men den sprang förbi för snabbt. Man hann knappt uppfatta att det var jul innan dagen var förbi.
Det började i alla fall på morgonen när jag fick mitt Lego. Det är en tradition som startade för 17 år sen. Jag fick bygga med lego för att överleva den långa väntan på alla andra julklappar som delades ut efter Kalle Anka. jag har aldrig varit bra på att vänta, men när jag var barn så var jag verkligen extremt dålig på det. Men min Mamma lyckades lösa det.
Jag började min julafton med att placera alla klappar under granen innan Kalle Anka gick på tv.
Efter det så var det middag med min familj (Mamma, Pappa, Tomas, Mormor och Morfar.)
Mormor ska alltid överdriva så även i år fanns det för mycket mat. Men gott var det, det ska gudarna veta.
Efter det var det dags för julklappsutdelning, jag sate på mig samma tomtemössa som jag använt sen jag var 10 år, då jag sydde den själv. Yes, syslöjd is the shizzle.
Jag fick vanliga grejer, lite parfym eller: " lite lukta-gott" som min mormor så charmigt kallar det för.
Jag fick även lite kläder men framför allt så fick jag ett Playstation Portable, vilket är något jag suktat efter ett bra tag nu.
Jag älskar verkligen spel och dom historierna man får ta del av. Det är några historier man aldrig skulle få ta del av annars.
Jag minns det skriftliga nationella provet i 6:an, även fast det är över 8 år sen så läste jag några rader som för alltid skulle vara fastbrända i mitt minne, det var Astrid Lindgren som hade skrivit en liten text om barn och varför dom borde läsa böcker. Hon avslutade med ungefär den här meningen: "...För de bilder som ett barn målar upp inne i sitt huvud när hon läser en bok går aldrig att återskapa."
Det är vackert skrivet, men jag kan inte återberätta det med samma magi.
Men det är ungefär så jag känner när man spelar t.ex. ett riktigt bra spel, även fast spelet målar upp en bild av allting så fyller ändå ens eget huvud på med egna bilder.
Bilder som aldrig kan återskapas.
Bilder som aldrig kan återberättas.
(Hon var igång hela dagen.)
Efter julfirandet hos min mor begav sig jag och min far hem till familjen Berlings, för tredje året i rad, så nu kan man kalla det för tradition. Det var jättetrevligt! Familjärt, varmt och mysigt.
Vi spelade spel och pratade. Det har inte blivit mycket sådant inom familjen efter det att min farmor dog. Hon var verkligen den som höll ihop oss. Vi älskar och saknar henne. . .
Juldagen bjöd på en skön ute kväll på HP5 med Martin, Johannes, Sigge, Rasse, Stoffe, Anthin m.fl. Vi var många i alla fall och det bjöds på många roliga ögonblick. Jag gör gärna om det snart.
Efter en timme i biljettkön där jag höll i sex stycken brickor så snubblade vi hem till Johannes runt klockan fyra. Folk försvann dock på vägen och när vi kom innanför dörren var det bara jag och Martin.
Vi däckade på några madrasser och sov, sov, sov och sov länge.
Årets 5 jullåtar är (förutom Lars Winnerbäcks - Elden):
-Ryan Adams är verkligen en av dom bästa musikerna i modern tid, han är en fantastisk sångare, han vet hur man hanterar en gitarr och han är framför allt en sjuhelvetes låtskrivare.
"There ain't no way I'll ever stop from lovin' you now..."
Det här är min absoluta favoritlåt från 2009. Den 7:e december släpptes den som singel och den kunde inte ligga mer rätt i tiden. Snön och minusgraderna omringade Karlstad och jag fann värmen i den här låten. Den är verkligen helt tidlös, visste man inte vilket år den kom så kan det lika gärna ha varit en gammal folkmusiklåt från typ 60-talet.
Jag älskar deras klassiska uppsättning av instrument, med hjälp av akustiska gitarrer, ståbasar, banjos, mandoliner och pianos så lyckas dom bilda en egen liten fyramans-orkester som levererar fantastiska texter och magiska låtar.
Sen måste jag bara tillägga att dom har en väldigt skön stil. Älskar bohem-möter-gentleman-looken!Helgen i Uppsala var riktigt härlig, vi fick inte så mycket gjort så det var perfekt! Interna skämt och film-citat droppades konsekvent, när man kom därifrån så var det nästan så att man undrade om man kunde sköta en klok konversation med någon utan att typ droppa ett av dom många klassiska citaten ur filmen "Superbad".
Helgen kändes som en enda lång skrattfest, jag behövde det verkligen. Jag var riktigt glad även då jag åkte därifrån då elden fortfarande brann inom mig.
Nu blir det Gotland för mig, det ska bli obeskrivligt skönt att få komma hem. Känns som Karlstad har hållt mig fast alltför länge. Jag ska hem och göra byn, hör av er om ni vill och hälsa dom jag kännner och håll alltid blicken kvar i skyn.
"And my head told my heart Let love grow! But my heart told my head This time no!" Mumford & Sons - Winter Winds
En väldigt lugn och vacker låt skriven av Mark Curry (här framförd av El Hefe). Den handlar om alla dom där sakerna man känner lite ångest över; att tiden rinner iväg, kärlek o.s.v. Spotify hittade den här låten åt mig, precis när jag hade loggat in så fanns den här pärlan där. Det tackar jag för.
Nu har vi börjat med grupparbetet, det ska väl bli kul, jag är dock en sån som helst jobbar själv. Men jag tror nog att vi ska reda ut det tillslut, det känns bara så tungt när man precis har börjat. Vi ska bygga en hemsida åt min farsas lilla butik på södra Gotland där han säljer sina egna hantverk i sten. Det visade sig att en av mina lärare hade en av min farsas ljusstakar, ibland känns världen väldigt liten.
Men nu ska jag inte tänka alltför mycket på det, för imorgon ska jag till Uppsala och spendera hela helgen där med Martin, Philip och Irak, det ska bli jävligt skönt rent ut sagt. Jag behöver komma bort ett tag.
Och snart åker jag hem över julen också, det ska bli riktigt mysigt, har nästan köpt alla julklappar nu, har väl bara 3 stycken kvar och dom är ena riktiga nötter att suga på, men jag hittar säkert på något. Jag gillar verkligen julen och nu har jag börjat tycka att det är härligare att ge än att få, lite konstigt med tanke på att jag annars är en ganska materialistisk kille. Eller någonting åt det hållet i alla fall.
Men som sagt älska julen och alla era nära och kära!
Nu är jag riktigt taggad på att komma hem. Förhoppningsvis lär Backman mig att spela elgitarr på riktigt, men jag vet inte om jag klarar av det trycket. Men förhoppningsvis så lyckas jag klara av det och kan börja lära mig spela klassiska hårdrockslåtar. Den musikgenren som jag förälskade mig i sommaren 2007 och än idag älskar av hela mitt hjärta. Band som AC/DC, Thin Lizzy, Kiss, Black Sabbath, för att bara nämna några, det är mumma för sorken och för tösen också! (ni ifrån Gotland fattar i alla fall den där sista raden).
Nej, nu blir det sängen, eller först kanske ett avsnitt av OC, även fast jag behöver sova.
"I always thought this world was made from the love we leave behind. And I will always love this world in my mind." Mark Curry - It's Only Time