Reflektion: Digital kompetens och Mediepedagogik
Digital kompetens är för mig ett väldigt brett begrepp som behandlar flera olika delar av den digitala tidsåldern vi lever i idag. Det kan handla om hårdvara: hur hanterar jag min dator på bästa sätt, hur använder jag min systemkamera för att ta bäst bilder, hur ska jag använda mitt Playstation 3 för att få ut mest nöje av den; ska jag koppla in min dator till den över mitt trådlösa internet för att kunna använda dess filer eller ska jag ha en separat extern hårddisk med samma filer istället? Vad är optimalt?
Det handlar om att ha kompetensen för att använda hårdvaran på bästa sätt för att få ut så mycket som möjligt av den.
Digital kompetens kan även handla om mjukvara: vilket program på min dator ska jag använda för att redigera bilder, vilket program passar bäst mitt ändamål, återigen hitta det bästa programmet för det du vill åstadkomma.
Det kan även handla om tjänster på internet t.ex. hur man sköter sina bankärenden på smidigast sätt, göra så att man får fakturorna digitalt, ha automatisk överföring från sitt konto till andra sparkonton och fonder.
Det behövs en kombination av hårdvara och mjukvara, den bästa kombinationen för att lättast kunna leva i den digitala tidsåldern.
Mediepedagogik hänger, i min mening, ihop med den digitala kompetensen då man måste ha lärt sig innan man kan lära ut. För mig är mediepedagogik att digital hårdvara och mjukvara som utlärningsverktyg. T.ex. låta elever följa och reflektera över politikers bloggar inom samhällskunskapen, låta dem följa olika lektioner över internet inom en rad olika ämnen. Eller t.ex. som på den här kursen där vi får skriva blogginlägg för att på ett smidigt sätt visa upp det vi skrivit och det vi har designat för att andra ska kunna se och kommentera. Det blir ett community som skapas på nätet, ett virtuellt klassrum där datorn och internet inte ses som något som tar fokus från studierna. Där man lyckas svetsa ihop studier och olika digitala tekniker till ett starkt utlärningsverktyg.
Håll blicken kvar i skyn // David R.
Blogemup.se
Det är ingen vanlig recenserande spelblogg som säger: ”det här spelet är bra/dåligt”, utan bloggen reflekterar mer över spelens innebörd och hur det påverkar spelmediet som kulturform.
Behandlingen av det svenska språket är mästerligt och kniven-mot-strupen-skarpt. Det är tre kreativa skribenter ständigt utmanar varandra om vem som kan göra djupast research, djupaste analyser, skickligaste liknelserna. Det är en ständig tävling inom teamet om som kan vara Sveriges främsta förespråkare för spel som en accepterad kulturform. Inläggen tar därför en väldigt seriös ton och det är inte sällan de blir långa inlägg som ibland känns som en evighet då man läser den på internet där man främst vill ha korta mer sammanfattande texter.
Då bloggen är så seriös kan det vara svårt för utomstående att faktiskt orka ta sig tid att läsa den, målgruppen är därför främst spelare som gärna ser spel som en accepterad spelform. Hardcore-speljournalistik kan man kalla det för.
Inläggen är mer än ofta långa, vilket kan vara jobbigt när man läser på en datorskärm, därför är deras typografi väldigt behaglig vilket gör texten väldigt lättläslig, bra storlek och bra radavstånd. Inläggen är alltid fyllda av bilder också för att bryta upp mot allt för stora textblock.
Bloggen ligger centrerad på webbsidan, fyllt med ett rikt artikelarkiv som både syns högst upp och i menyn till höger. Toppmenyn på sidan finns det tips på fem artiklar i form av bilder från artiklarna samt en kort bildtext som sammanfattar artiklarna. I övrigt är bloggdesignen sparsmakad, inga visuella element tar över huvudrollen från texten som står i rampljuset.
Sugoi.se
Sugoi.se är blogg som uteslutande fokuserar på spelkonst, eller ”spelrelaterad visuell kreativitet” som skribenten Linus Josephsson själv beskriver bloggen. Den innehåller ett brett spann av spelrelaterad konst, från simpla pixelbilder av gamla 8- och 16-bit spel till banbrytande 3D-konst.
Bloggen uppdateras med nya konstverk 3-4 gånger i veckan. Linus Josephsson är inte någon konstkritiker som sitter och bedömer de olika verken utan verkar mer som en kanal för spelkonst för att läsarnas syn på begreppet ”spelrelaterad konst” ska breddas.
Jag ska inte skriva att språk inte finns där, det gör det men då bloggen handlar om konst är det främst bilderna som får tala för bloggen i harmoni med korta bildtexter för att berätta om konstnären bakom verket. Längre texter förekommer med jämna mellanrum när bloggen fördjupar sig och gör ett konstnärsporträtt, skriver om hur konstnären startade, vad den har jobbat med tidigare och beskriver konstnärens artistiska stil.
I målgruppen ingår främst spelintresserade och personer som gillar digital konst.
Linus Josephsson jobbar även som grafisk formgivare och har designat bloggen själv med sparsmakade och matta färger: orange och lila, samt den lite starkare färgen ljusblå för att bryta upp.
Det är orange färg i bakgrunden på rubrikerna, medan det är lila färg på huvudmenyn och ljusblå på knapparna: ”Nästa sida” och ”Kommentera”. Var färg har sin funktion och det går att navigera genom att gå efter färgerna.
Orange och lila återfinns i bloggens header tillsammans med svarta skuggor som målar upp ett pixelmäktigt bergslandskap som skulle ha kunnat vara en bakgrund till ett 8-bitars actionäventyrs-spel på 80-talet. Längst ner på sidan ser vi vattnet från det första Super Mario Bros. Med tillhörande fiskar och bläckfiskar, precis som en hommage till det spelet som inledde ett helt nytt kapitel i spelhistorien och är troligtvis en av anledningarna till att vi idag har bloggar som specialiserar sig på spelrelaterad visuell kreativitet.
Min bloggdesign
Då jag gillar att sitta och pyssla i photoshop och med webdesign kände jag aldrig att det var jobbigt utan mer roligt att ta fram något från grunden. Bland det viktigaste jag har i åtanke när jag designar bloggar är att bakgrunden och headern inte ska vara för färgrika och komplicerade för att de då kan störa läsaren då denna ska koncentrera sig på att läsa texten. Istället började jag designa något mer stilrent.
Jag skissade på några idéer och började måla upp en scen som utspelar sig på en byggarbetsplats där några gubbar håller på att bygga ihop headern, samtidigt som två andra övervakar bygget. För att få in ett visst djup i bloggen placerade jag de två byggnadsledarna närmare bloggläsaren på en separat bild som ligger till vänster om hela bloggen medan headern ligger längre bort, djupare in i bilden. De två byggnadsledarna placerade jag på en hiss som följer med nedåt när läsaren scrollar. Jag la även in en ”UPP”-knapp så att läsaren enkelt skulle kunna ta sig tillbaka längst upp på bloggen. Det sistnämnda var grundidéen till att byggnadsledarna skulle scrollas med nedåt, men mest kände jag att det var en kul grafisk lösning då det ständigt är rörelse i bloggen för att det inte ska bli för statiskt.
Jag har tidigare designat bloggar på plattformen blogg.se, trots att deras html-redigare är väldigt krånglig, nästan dålig, så har jag med tiden lärt mig att kunna hantera den ganska bra vilket även var anledningen till att jag valde samma plattform nu igen.
I övrigt går det att tillägga att jag har några riktlinjer när jag designar bloggar, förutom det ovan nämnda när det kom till färg och form; det första är att jag placerar menyn antingen högst upp i mitten för att få en jämn balans mellan bloggens alla delar, eller till höger vilket jag gjorde på den här bloggen vilket skapade bäst balans då jag har en bild till vänster om texten, en annan fördel med att ha menyn till höger är att vi läser från vänster till höger och då blir menyn ett naturligt stop som funkar bättre än en radbrytning.
Det andra är att se till att texten är tillräckligt stor och fet för att det ska bli behagligt för ögonen att läsa. Färgen på texten ska inte heller vara för stark, jag valde en grå ton för att det är mer behagligt för ögonen än t.ex. svart. En annan sak som är lätt att glömma är att texten inte får vara för utbredd, det ska inte vara något maratonlopp att läsa en enda rad.
